”Psalm 139” av Elisabeth Sjödahl, Agustin Sebastian och Jorge Quesada.
”För dess skulpturalt vackra gestaltande av kyrkorummet som resulterat i en byggnad med stark och tydlig identitet.”
Förslaget visar en komplex och med organiska former artikulerad tillbyggnad som genom sin avvikande gestalt tydligt markerar sin existens. Kyrkans samtliga funktioner är alla inordnade i en planmässigt enkel grundprincip och utgör på ett intressant sätt delar i en enda lång svepande rörelse av rumssamband.
Den inre planorganisationen bygger på två mot varandra ställda vinklade murar som placerats på distans från befintlig huskropp. I mellanrummet mot samlingssalen bildas en neutral zon som skiljer gammalt från nytt och som leder besökaren elegant från entrén till kyrkorummet och även vidare till uterummet i söder. På ett befriande sätt har man genom enkla åtgärder skapat tydliga rumsligheter som på ett spännande sätt vävts ihop och givits starka arkitektoniska uttryck.
Förslaget lider dock av att planen i vissa enskilda delar är alltför otydligt redovisad. Det blir därför svårt att utläsa om t ex väntrummet är en del av entrén eller ett avskilt eget rum. Likaså blir det en gissning var exakt kyrkorummet avgränsas mot väster eller hur man tänkt sig expansionen ut mot samlingssalen.
Själva kyrkorummets utformning är en av tävlingens intressantaste med medveten ljusföring och fina utblickar mot en solljusbelyst trädgård i norr. Rummets välvda ytor skapar på ett anspråkslöst sätt en atmosfär av både närhet och gemenskap med stora arkitektoniska kvaliteter inom räckhåll. Förslaget erbjuder därmed ett sakralt rum för både vardag och högtid. Det höjda golvet vid altaret skulle dock behöva tas bort för att ytterligare öka rummets flexibilitet.
Den yttre gestaltningen hämtar inspiration från kända förebilder, men är i förslaget vidareutvecklad till ett eget uttryck anpassat efter platsens förutsättningar. Byggnadens skala ansluter i storlek till befintliga huskroppar men signalerar med sin form en arkitektur som väl kan uttrycka vår tid.
Omgivande uterum är dock inte i samma utsträckning bearbetade, vilket innebär att man här inte fullt ut utnyttjat möjligheterna till viktiga rumsliga upplevelser.
Förslagets styrka är dess skulpturalt vackra gestaltande av kyrkorummet som resulterat i en byggnad med stark och tydlig identitet.
|