Att angöra ett sjukhus

PDF-version

En av Södersjukhusets fasader lyser vit över Årstavikens strand i Stockholm. Snart ska hela den väldiga byggnadsmassan iklädas en nygammelmodernistisk vit klädedräkt. Landets första blocksjukhus, uppfört 1945, genomgår en stor ombyggnad där den ursprungliga arkitekturen från mitten av fyrtiotalet lyfts fram medan 1970-talets ombyggnad och tillägg rensas bort eller negligeras.

Av Nina Gunne

En kvinna med ett till synes hemmagjort bandage runt huvudet sitter och läser på bänken intill dammen utanför Södersjukhuset i Stockholm. En man tittar framför sig, rakt ner i det svarta vattnet. Mittemot, vid den andra dammen, sitter några sjuksköterskor i solen och pratar. En stunds paus från det intensiva arbetet på akutsjukhuset.

- Vi ville skapa en nobel entréplats värdig ett av Nordens största sjukhus.

Arkitekt Jens Larsson har varit handläggare för ombyggnaden av Södersjukhusets entré och entréplats, samt en ny avdelning för bild och röntgen, genom dåvarande arkitektkontoret Erséus Frenning och Sjögren.

År 2001 stod bland annat entrébyggnaden och entréplatsen färdiga. Arkitekterna har velat skapa en plats som kan rymma alla de olika situationer som människor befinner sig i när de kommer hit.

- Vi pratade mycket om vilken sorts plats det här är, säger landskapsarkitekt Per Axelsson, som har ansvarat för utformningen av den yttre miljön genom Nyréns arkitektkontor.

- Människor kommer hit och går härifrån med olika sorts bagage. Jag har lämnat byggnaden överlycklig med nyfödda barn i famnen, men många kan också ha fått ett svårt besked eller vara på väg att ta farväl av någon som är döende.

Platsen utanför sjukhusets entré ska ta emot ett flöde av 4000 människor varje dag, av taxibilar, lokalbussar och leveranser. Ett gångstråk löper nu från trappan från Ringvägen, mellan två dammar och fram till huvudentrén. De mycket grunda dammarna har botten och kant av svart, finsk granit.

För dammarna har konstnären Fredrik Wretman skapat konstverket Body and Soul. En liten mansfigur i brons sitter nerkrupen vid den ena dammens ända. Och känner försiktigt på vattenytan med sin ena hand. Mitt i den andra dammen bildas ordet ECHO av halva bokstäver som reflekteras i vattnet. Verket har en parallellhänvisning till den grekiska myten om Narcissus och hans hustru Echo.

- Vi ville skapa en ömsint och hoppingivande plats som utstrålar medkänsla, berättar Per Axelsson. Det kändes därför naturligt att ta ner himmelsljuset och låta det reflekteras i en stilla vattenyta.

Det har blivit en stillsam, meditativ plats för väntan och begrundan i stark kontrast till den bullriga trafikplats som fanns före ombyggnaden. Ett utvidgat väntrum.

En entrébyggnad i ett plan ger en intim skala för den som möter sjukhuset och ett kraftfullt skärmtak sträcker sig långt ut över platsen. Det visar vägen till huvudentrén och till entréhallens mittaxel, som självklart och tydligt leder in i byggnaden. Här hålls information samman för att man snabbt ska kunna hitta det man söker.

- Ett sjukhusbesök kan upplevas obehagligt och stressande. Därför får det inte vara några tveksamheter om vart man ska, säger Jens Larsson. Vi har återtagit den ursprungliga entréaxeln och tankarna om hur man ska röra sig.

Erséus, Frenning och Sjögren fick 1998 uppdraget efter ett parallellt uppdrag mellan fyra kontor. Förslaget byggde på att lyfta upp entréplatsen till den ursprungliga nivån för huvudentrén, det man kallar plan 0. Det gav möjlighet att förpassa en stor del av biltrafiken till garageplanet, en trappa ner. Nu kör man rakt in i garaget och kan ta hiss upp till entréplanet,

Vid 1970-talets ombyggnad hade kommunikationen utifrån till den övre poliklinikentrén skurits av. Huvudentrén hade flyttats ner till plan-1, den tidigare last- och besöksentrén. Därifrån var man alltid tvungen att ta sig uppåt i byggnaden och man rörde sig i en kulvertvåning.

Den forna övre entréhallen stod tom sånär som på en del skulpturer och konstverk. Idag har Tyra Lundgrens keramikvägg lyfts upp från den dåvarande nedre besökshallen till den nya hallen som har ungefär samma läge och takhöjd som den ursprungliga entrén för poliklinikpatienter. Detaljering och ny konstnärlig utsmyckning bidrar till att återskapa den sobra karaktär som kännetecknade den övergivna entréhallen.

- Vi ville skapa ett neutralt, lugnt och lättfattligt rum och inte dramatisera entréhallen på något sätt. Det hänger också ihop med ursprungshuset som var sakligt och rationellt utfört, berättar Jens Larsson.

- Det fanns något elegant över originalsjukhuset. Tillbyggnaderna från 70-talet ser jag däremot som dåliga tillägg som lätt kan tas bort. De har gjorts respektlöst och mycket var rena nödlösningar. Korridorer hade byggts för och det rationella systemet av rätblock och genomgående korridorer hade successivt och ostrukturerat skurits av. Vi har velat återgå till den klara logistik som fanns.

Arkitekterna har istället valt att relatera till arkitekten Hjalmar Cederströms sjukhus från 1945.

- Vi har känt respekt för ursprungsbyggnaden och det är den som har varit inspirerande i arbetet.

Den nya ombyggnaden har till stor del handlat om att återta den ursprungliga logistiken i 1945 års sjukhus.

I uppdraget till Erséus, Frenning och Sjögren har legat att rita en ny entrébyggnad som rymmer entréhall, butiksaxel, restaurang samt en helt ny avdelning för digital röntgen med direkt förbindelse till akutmottagningen. Dessa vitt skilda verksamheter ligger samlade i en och samma volym med glasfasader i självbärande system mot entréplatsen. Taklanterniner lyser upp byggnadens inre, mörka kärna.

- Vi har introducerat glas i byggnaden som tidigare enbart bestod av putsade volymer. Det har också medfört en del bearbetningar av glasets genomsiktlighet, eftersom verksamheterna har olika behov av insynsskydd. Men tanken är att byggnaden ska vara flexibel över tiden. Det ska vara möjligt att riva ut och förändra innehållet, säger Jens Larsson.

En krans av rum i befintlig byggnad ingick också i uppdraget, liksom upprustning av korridorer och vissa rum.

Medan färgvalet i de offentliga utrymmena i entréhallen är svalt och neutralt så är färgerna desto starkare i den interna avdelningen för digital röntgen, BDC. Här finns ett rött, ett blått och ett grönt block med kontrasterande färger i nischer för omklädningsrum, och med granskningsrum innanför. Färgen har använts för att skapa sammanhang och orientering.

- Men det är kul med lite färg också. Idén var att komma bort från den traditionellt offwhitebeiga sjukhuskorridoren.

Konsten har fått stort utrymme både i budgeten för hela upprustningen och på plats. Landstingets konstnämnd har, i samråd med arkitekterna, anvisat platser för inbjudna konstnärer.

Patienten kan när den väntar, liggande på rygg i undersökningsrummet, upptäcka konst i taket av Matilda Fahlsten. I taket i receptionen svävar silverfjärilar av Roland Persson och i ljusgårdarna lyser träd av Aleksandra Stratimirovic med hjälp av fiberoptik. I fasaden mot entréplatsen har Birgitta Samuelsson gjort screentryck i glaset och Anna Lerinder har gjort den keramiska väggen i restaurangen. En triptyk i koppar av Anders Kappel hänger längs med entréhallens ena sida.

Per Axelsson har ritat de två ljusgårdar som ligger mellan de nya byggnadsdelarna och de äldre. Svåra ljusförhållanden styrde växtvalet. Här finns nu skuggtåliga växter som buxbom, gul nunneört och vitsippa i ett stramt geometriskt mönster skapat av kantstöd i galvaniserat stål, grus- och planteringsytor, en kommentar till det rationellt uppbyggda sjukhuset.

- Ljusgårdarna är gjorda för att beskådas och för att ge en mönsterverkan när man passerar i trapporna.

När entréplanet höjdes så skapades också en längre backe upp till entrén än tidigare och Nyréns arkitektkontor föreslog den böljande och terrasserade markbearbetning vi ser i backen idag.

- För att lätta upp promenaden valde jag att göra ondulerande planteringar som en lekfull kommentar och en hjälp på traven, berättar Per Axelsson.

I kontrast till det rationella sjukhuset och den hårt styrda trafiklösningen ryms nu mellan vågformade låga betongmurar; rosor, pingstliljor, bergenia, ljung och andra växter som de flesta känner igen. Häckar av avenbok ska skapa rytm och utgör stommen i växtkompositionen.

Den röriga trafikplatsen och de grå kulvertgångarna som mötte patienter och besökare vid Södersjukhuset före ombyggnaden är borta. Istället väntar idag ett lugnt, vardagligt och värdigt mottagande.