|
Vi ställde arkitekter och andra mot den grå väggen.
Jag seglar mycket och här på västkusten har vi våra gråa berg. Under en dags segling kan man uppleva hundra olika gråtoner: Dramatisk himmel med gråa moln mot klippor som ena stunden verkar röda och nästa svarta - fast de är grå. Det finns så många schatteringar, grått är aldrig grått, det går alltid åt nåt håll och det ser man direkt i kustbandet.
En tredjedel av mitt jobb är att göra utställningar och då använder jag ofta varmgrått. Vitt är för skarpt, men grått framhäver kulörer på ett bra sätt. Det passar när man ska visa tavlor eller produkter. Grått är perfekt i utställningar, damm och skit syns inte på grå mattor till exempel.
Dagens apparater är grå, men en grå plastfax eller dator gulnar efter några år, och inte på nåt snyggt sätt.
Jag har alltid haft grå bilar. Nu har jag en silvergrå men det är inte bra, den blir fort smutsig. Man ska ha en mörkgrå bil, den behöver man aldrig tvätta! Men grått, precis som vitt, är en feg färg. Man kan inte kritisera den.
Det första jag kommer att tänka på är gamla östeuropeiska filmer från kriget där alla är klädda i grått och det är ju inte så roligt. Men jag tycker om grått - i vissa sammanhang. Jag har en bild i skallen från Europa nånstans: En gaveluppställning där man varierat färgsättningen genom att ge varje gavel olika grå toner.
Från mitt arbetsrum här i Norrköping ser jag Telias hus: grått tak, grå fönster, grå sockel och Telias emblem i grått och vitt. Konserthuset i Norrköping innehåller många olika gråtoner på tak, plåt, solavskärmningar.
Svart, vitt och grått passar alltid, grått innehåller massor med toner. Men det är svårt att teckna i grått, man behöver vattenfärger. Man kan använda grått för att dämpa andra färger. Grått passar alltid om man är osäker.
Det spännande med grått är att det nästan alltid innehåller en massa andra kulörer, som kan förstärka eller förminska känslan av grått beroende på sammanhanget. Stick av rött eller blått ger grått en personlighet, även om man inte tänker på det. Grått kan hjälpa fram många andra färger i sin omgivning. I Hammershøjs målningar är det spelet med de grå färgerna som ger det vackra ljuset i hans tavlor. Jag färgsätter ofta väggar i grått och jag har jobbat mycket i betong i Designhuset här i Lund. Det är i betongens relation till andra material som poesin uppstår.
Grått är vackert och det förstärker andra färger, till exempel grönt. Träd med silvergrå ton som silverpil och oxel är vackra på sommaren och aspar, med sina gulgrå stammar, är väldigt effektfulla på vintern, mot snön. Gunnebo slott utanför Göteborg är gustavianskt grå, det är min favoritnyans. Putsade husfasader från sent 1700-tal i ljus, grå ton är mycket vackra. I mitt hem har jag många möbler målade i pärlgrått, det är väldigt fint till guld och färgstarka sidentyger.
Grått kan vara vila, vila från det visuella brus som vi utsätts för dagligen och stundligen. Men så tråkigt i längden! Lika tråkigt som Ingegerd Råmans påvra formgivning. Men grått kan ju spela i olika stämningar, varmt, mjukt, kyligt avståndstagande och gråtrist. Gråtrist till max! Så kan det bli i minimalismens efterdyningar, när man inte har sinne för raffinemang, färgers spel. Grått kan nämligen spela allt annat än trist.
Grått är min absoluta favoritfärg. Grått gör att allt kommer till sin rätt, konst, möbler föremål, människor. Grått är den färg som är vackrast att sätta någonting till. I vårt hus i Lund är mycket grått. Det är ett gult tegelhus men alla fönsterlister och detaljer är grå, det gör den gula färgen mildare. I alla rum är väggarna gråmålade. Jag har blandat alla väggfärger själv, vit, matt väggfärg med grön umbra, det ger en fin grå nyans. Jag har använt olika mängd av grön umbra till varje rum och resultatet blir att alla nio rummen har olika grå nyanser, små rum är mörkare och stora ljusare. Grått i inredningar är stiligt och jag tycker att man kommer i en harmonisk stämning. Soffan är grå och mattan är grå, annars är vitt och svart de andra färgerna i inredningen. Köket är i lönn med grå luckor och grått golv. Trädgården är grön och grå men även lite purpur, lila och mörkt röd. Jag är inte så förtjust i färger och föredrar en mildare färgskala även utomhus. Grannarna kanske tycker att trädgården kunde vara lite gladare och det kan jag förstå. Om mina vänner tycker att jag är knäpp så vågar de i varje fall inte säga det. Men jag blir glad när jag får beröm av fackfolk. Huset och trädgården är ett långvarigt projekt, som vi satte igång för snart tio år sedan och som börjar nå sitt slut. Fast man blir aldrig färdig och roligt är ju det.
Om vitt skrev Melville det finaste kapitlet i Moby Dick. Vitt - den sällsammaste av färger, lockande och skräckinjagande i sin abstraktion. En icke-färg - som svart. Mellan dem - grått... Grå - sofistikerad, elegant, kylig, fattig, tråkig? Grått är avståndets färg, mäter avståndet mellan svart och vitt. Det som tycktes uppenbart blir undanglidande och mångtydigt. Ledsen-färgen har dåligt rykte. Anses färglös, tycks mer färglös än det sublimt vita eller provocerande svarta. Lång är historien av låg status från tider då den signalerade avsaknad av välstånd. Grå träkåkar trängdes i skuggan av glänsande herrehus. Ofärgat ylletyg och gråbleka ansikten märkta av slit och armod. Men samtidigt - pudrad, depraverad 1700-talselegans.
Också närhetens färg. Sidenglänsande trägrått i fattigdomen andas ändå en stram, lutdoftande och kärv stolthet. Grått, torrt, rent, grus är långt från smetig dy men nära salttvättade klipphällar. De grå landskapen - i avstånd - som andas väntan i sin återhållsamhet. Gråsten, tyngd och urtidstempo. Som alla färger vänder grått och lurar oss. Det färglösa sprakade av kulör, den grå kostymen visade sig vävd av röda, turkosa, gula, bruna, blå trådar. Den grå limfärgsväggen bröt ljuset kristallint i regnbågens färger. Så gåtfull är det grå. Grå betong, betonggrå. En yta för att stämma färgseendet mitt i allt överflöd av kulör. Bakgrund framhävande sin omgivning. Därför är betonggrått illa sett? Vi ser det vi inte borde se. Att saker förändras och åldras eller att saker förblir stilla, oförändrade. Askgrå. Elden är utbrunnen; väntan på Fenix. Blygrå, livsfarligt hav. Dimgrå, fuktigt förrädisk - eller försonande hölje. Silvergrå, ädel och vemodigt pålitlig. Vardagsgrå, så gott som utrotad. Grått - avståndets, väntans, bakgrundens, vardagens tvetydiga färg.
|