Av Kristiina Kyander
GRÅ. Ordet får associationerna att omedelbart bege sig mot det glåmigt trista, monotonin och torftigheten av det solkiga slaget. Vardagen, Konsumkassen och kontorsråttornas anonymt korrekta färglöshet. Umbärandet och knappheten, för ett liv i herrans tukt och förmaning i vadmalgrå allvarsdräkter. För gråbröder och gråsystrar, för grå massor. Från Gråborgen på 400-talet till miljonprogrammet, med oändliga grådaskiga loftgångar. Det grå går ofta hand i hand med betongen, tungt belastad med symbolvärde. Hur uppstod det ryktet?
Samtidigt betyder grått istället smakfullhet och minimalistisk elegans. (DESIGNGRÅ) Butikskedjan med det sobra namnet Granit bygger sitt varumärke med det grå som fundament. Stålgrå hyllor erbjuder snygga saker för hemmet, för överkomliga priser. Alla i grånyanser, mellan svart och vitt. Här blir det rätt vad man än väljer, eller man behöver egentligen aldrig bestämma sig.
Disciplinen är grå. Uniformsgrå är universellt gångbar lydnadens färg. Försvarsstaben inrymdes i Gråhuset på Östermalm till 80-talet. Grå kännetecknar det strikt neutrala och allvarliga. Makten och dess palats i europeiska stenstäder, vars färg är gråare än i andra världsdelar.
Det grå sammanfattar utarmning och åldrande. GRÅNA, i verbform. Tystnaden och högtidligheten. Ursprunget, och tunga gråberget.
"till att börja med är det det grå vi behöver, för det är vad det är och kan vad det kan, det är gjort av mörkt och ljust och kan tömma ur sig det ena och det andra och bli bara det ena eller det andra."(Samuel Beckets luffarfigur Molloy om gråhetens lag).
Det finns en egendomligt vacker ritning över ett våningsplan i Riksbanken av Peter Celsing. Den är helt grå, täckt av tunna blyertsskikt det ena ovanpå det andra. Skiftningarna i gråskalan bär spår av otaliga händer som reviderat, raderat, lagt till nya streck och nya mått. En sakligt torr bild, utan varje avsikt att manipulera eller imponera. Strecken för väggar, fönster, dörrar har till uppgift att redovisa byggnaden, och gör inga anspråk på ett konstnärligt egenvärde. Den grå blyertsen förmedlar hur huset ska byggas, siffror och ord skrivna med textmall förklarar och förtydligar.
För gråhetens arkitekt Peter Zumthor, "är arbetsritningarna de vackraste, bland alla ritningar arkitekter producerar." "De är genomarbetade och objektiva. Gjorda för hantverkaren som har till uppgift att ge de föreställda objekten en materiell form. De påstår "det är exakt så här det ska se ut". " Carlo Scarpa talar i samma anda om sina ritningar. Där vurmen för Amerika samsas med kärleken till de venetianska hantverkarna; grå stenens mästare.
I de tunna strecken på ritningen bor byggnadens gömda möjligheter och inneboende krafter. Den gråsvarta blyertsen för ord, ritningar, teckningar började grävas ur jorden för första gången 1565 i Sjödistriktet i England. Samma år som Shakespeare föddes. Legenden berättar om en fallen ek, en höststorm och en ensam vandrares upptäckt av den epokgörande svarta massan bland rötterna. Det är blyertspennan som inleder och leder genom Aris Fioretos "Den Grå Boken", en litterär betraktelse över det grå i litteraturen och om grå litteratur. Det grå är zonen - det tomma rummet - där Franz Kafka, Cesare Pavese, Virginia Woolf fann sig själva. Hos Paul Auster; "det som alltid kommer före början", i frånvarons rum. I litteratur är det grå mer ett tillstånd, eller snarare en lag.
Peter Zumthor uppehåller sin arkitektur vid det grå. Den är påtagligt förankrad i alperna och grå urberget, bland lantliga hus i grånat timmer. Den blir snabbt accepterad av landskapet. Hans egen ateljébyggnad är en raffinerad förfining av alphyddan, med sina skrafferade väggar av silverskimrande smalsträckt panel. Den växer ur byn Haldensteins sluttning.
Peter Zumthors skisser är ritade med blyerts, liksom de strikta arbetsritningarna för de tidiga projekten: "Bilden av ännu orealiserad arkitektur representerar ett försök att ge röst åt något som ännu inte funnit sin plats i den konkreta verklighet den är avsedd för."
Fantasin och nyfikenheten har ingen plats i självtillräckliga superrealistiska CAD-ritningar: "Vårt intresse avtar, eftersom det finns litet eller ingenting alls som pekar mot den tänkta verkligheten. Bilden innehåller inte längre något löfte, utan refererar till sig själv."
Några steg in i den kvadratiska hallen i Peter Zumthors Konstmuseum i Bergenz blir gråheten överväldigande. Färglösheten blir färg, det grå materialiseras. En osmyckad byggnad, där mötet mellan materialen, och den rytmiska upprepningen av smarta detaljer förhöjs till dekoration. I det omslutande grå finns tyngden och lättheten, närvaron och tomheten. På håll lyser den om kvällarna som en blek fackla, genom de halvgenomsiktliga frostgrå glasfasaderna.
Poesin bor i stillheten, hos Peter Zumthor: "Byggnaden i sig är aldrig poetisk. På sin höjd, besitter den subtila kvaliteter som, i vissa ögonblick, kan få oss att förstå något vi inte insett på riktigt samma sätt förut. Kanske poesi är en oväntad sanning."
Söder om Alperna, i San Vito d'Altivole nära Teviso, finns familjen Brions privata kyrkogård. Ett av Carlo Scarpas sena uppdrag och platsen för hans sista vila. Ett kraftfullt påstående om minnet och arkitekturen, i en grönskande och stenig trakt. Betongen har fått spela ut sina skulpturala möjligheter, i den kvadratiska, geometriskt strikta anläggningen. Ett grått landskap för de döda, som speglar sig i den stilla vattenytan. Murens cirklar sammanfaller med Louis Kahns, men Scarpas hjärta finns hos de lokala hantverkarna. Gråheten binder samman tiden, betongens yta förändras ständigt. Och skiftar med skuggor och ljusstrålar.
Källor: Peter Zumthor, "a+u feb" 1998, Aris fioretos: "Den Grå Boken", Norstedts 1991