Mest medvetna eller mest utsatta

En fjärdedel av studenterna på Chalmers har känt sig utsatta för könskränkningar, en sjättedel har varit med om sexuellt kränkande handlingar. Arkitektstudenterna känner sig mer kränkta än andra.

Av dem som svarat vet man att minst 176 är arkitektstudenter (alla har inte uppgett sektionstillhörighet). Av dem uppger 71 att de blivit kränkta på grund av sitt kön, 31 har utsatts för sexuellt kränkande handlingar.

En jämförelse mot hela materialet ger 40 procent könskränkta arkitekter och 17 procent sexuellt kränkta mot 26 procent könskränkta i hela materialet och 16 procent sexuellt kränkta. Vanligaste könskränkning är att inte tas på allvar, ignoreras eller förlöjligas. Vanligaste sexuella kränkningar är sexualiserade kommentarer, stirrande eller påtvingad beröring.

- Vad säger siffrorna? Arkitekter kanske är mer medvetna om problematiken än andra, säger projektledaren Marie Bernelo på Chalmers. Ju högre medvetandegrad desto högre siffror.

För några år sedan slog kvinnliga arkitektstudenter på Chalmers larm om den ojämlika behandlingen.

-Varje kränkt student är en för mycket, kommenterar Chalmers rektor Jan-Eric Sundgren.

Jämställdhetsutbildning och nya rutiner för nollningen är några av Chalmers motdrag. Av Chalmers 10.000 studenter svarade över hälften på enkäten. Svarsfrekvensen var 68 procent för kvinnor och 50 procent för män.

ArkitektStudenternas Ylva Åborg tycker att resultatet är mycket oroande. Hon tror inte att arkitektstudenter är mer medvetna än andra studenter.

- Det är viktigt att ta resultatet på allvar och att granska utbildningarna. Fler arkitektstudenter känner sig könskränkta, men procenten sexuellt kränkta är i stort sett lika hög som genomsnittet för Chalmers. Jag tror det här kan ha med vår utbildning att göra. En stor del av arkitektutbildningen består av personlig handledning och kritik. Vi är väldigt utlämnade åt lärarnas attityder. För en arkitektstudent kan en sexistisk kritiker vara en personlig katastrof på ett sätt som en sexistisk föreläsare kanske inte behöver bli. Vi måste vara mycket vaksamma på våra lärares förutfattade meningar och kränkande attityder, säger Ylva Åborg.