Gjuta liv i Gyttorp

PDF-version

Finns det något krut under ytan i Gyttorp? Landets första byggnadsminnesmärkta bostadsområde från efterkrigstiden försöker överleva genom arkitekturens egen kraft. Den extremt ambitiösa renoveringen belönas med Europa Nostra-priset, medan grannkommunerna river. Vilken roll spelar arkitekturen för den avvecklingshotade glesbygdens identitet?

Av Kristiina Kyander

Det är tre kilometer till Gyttorp från trähusidyllen Nora. Vägen guppar över det pastorala, fortfarande litet frusna, Bergslagslandskapet. Vid första anblicken ger Ralph Erskines iscensättning av folkhemsutopin en känsla av att klockorna vridits tillbaka, som om välfärdsbygget aldrig skrotats ner. Och som om Tage Erlanders beskyddande landsfadersande fortfarande vilade över Gyttorps centrum. Allt är nyputsat, helt och rent. Vid torget tronar den symboliskt placerade höga skorstenen i gult tegel bredvid panncentralen, med en nyinstallerad pelletspanna i sitt innanmäte.

Det strikt avgränsade samhället med sina spektakulära böljande takformer mitt i landskapet, har återställts i ursprunglig skepnad. Numera är Gyttorp ännu mer ursprungligt än i slutet av 40-talet då det byggdes, eftersom bortprutade inslag lagts till vid renoveringen. Den har försiggått till viss del under Ralph Erskines överinseende, och varit skyddad av Gyttorps status som landets första byggnadsminnesmärkta bostadsområde från efterkrigstiden. För den antikvariskt genomförda renoveringen belönas Nora kommun med Europa Nostra-priset, utdelat vid högtidlig ceremoni i Bryssel den 9 maj.

– Sammanfattat är Gyttorps arkitekturhistoriska värde att den representerar en epok av svensk historia; som en kvalificerad tolkning av folkhemmet, säger Raoul Hjärtström, en av eldsjälarna i projektet och länsantikvarie i Örebro län.

– Nora driver frågorna kring kulturmiljön hårt. Den äldre delen av staden tillhör de bäst bevarade trähusmiljöerna. Medvetenheten har funnits länge, också stark politisk medvetenhet. Kulturen har blivit en profilfråga för kommunen. Och Nora har en stadsarkitekt, Anders Håberger, som vågat ta ut svängarna i ett bra samarbete. Men bevarandet av Erskines hus har varit kontrover­siellt, tillägger han.

Det är eftermiddagslugnt i Gyttorp. Vid det lilla torget finns inte längre någon post, inte heller bank, bageri eller kafé. En pizzeria och en närbutik ligger i bottenplanet av centrumhuset där de små ungkarlslägenheterna blivit servicebostäder för äldre. Fabriksvisslan som spelade revelj och tapto för kollektiv start och avslutning för dagen, har för länge sedan tystnat. Dyno Nobel AB är fortfarande den största arbetsgivaren på orten, men har ingen koppling till bostäderna sedan de såldes i början av 80-talet. Först till Riksbyggen, för att sedan bli offer för fastighetsruschen under decenniet. Halva området renoverades efter tidens ROT-filosofi, men undslapp fönsterbyten och tilläggsisolering. I mitten av 90-talet köpte Nora kommun Gyttorps centrum med hjälp av ett bidrag på 10 miljoner från Riksantikvarieämbetet, men under protester från allmänheten.

– Gyttorps centrum är den sista stora manifestationen av brukssamhället. Idag ska orten utvecklas på dagens villkor, och bevara arkitekturen som ger den dess alldeles speciella identitet. Villorna i omgivningen däremot kunde ju stå i vilken medel­svensk stad som helst, säger Peter Ljungné som varit ansvarig arkitekt.

Vår tids tillägg är ganska få; en parkeringsgård och förrådsbyggnader strax bakom torget, på samma plats där Erskine tänkt sig en hantverksgård. Trevåningshuset Arken har försetts med nya altaner på bottenvåningen. Den stora förändringen är inglasningen av loftgången i huset vid torget. I övrigt har den för sin tid oortodoxa (och av renläriga modernister hårt kritiserade) färgsättningen återställts med extrem antikvarisk noggrannhet. Ralph Erskines tydliga avsändarsignatur och personliga överdrifter kallade landsmannen och kollegan Peter Smithsson vid ett tillfälle för Musse Pigg-arkitektur.

Gyttorp blev det första större bostadsområde Erskine ritade efter ankomsten till Sverige 1939, och ett experimentfält för material och former. En organisering av folkligheten i en modellstad för det svenska, med välfärdstidens löfte om gränslös tillväxt och evig anställningstrygghet. Efter Nitroglycerinfabrikens osannolikt expansiva år under mellankrigstiden längtade man efter ett eget folkhem och att manifestera framgångarna i avancerad arkitektur.

– Gyttorps centrum kom till i industrins regi, med höga ambitioner. Idag skulle det nog inte gå lika enkelt, utan istället malas ner i någon byråkratisk beslutsprocess. Att uppföra något så radikalt som Gyttorp byggde på ett gammaldags samhälle. Industrigubbarna ville ha de bästa och nyaste unga arkitektbegåvningarna. Och det kan man ju se som det gamla brukssamhällets sista insats, säger Raoul Hjärtström.

Bruksdisponenten Thorsten Edlund läste en artikel i tidskriften Hem i Sverige om Ralph Erskine, som anlitades för att rita några tjänstemannavillor. Disponenten gav honom sedan självsvåldigt vidare uppdrag att rita genomtänkta moderna bostäder för arbetarna att återvända till efter dagen på fabriken bland hagelpatroner och sprängämnen.

– Acceptansen av den originella arkitekturen hänger ihop med samhällsstrukturen. Ett enda företag som alla var beroende av, ingen ifrågasatte vad de gjorde. Men arkitekturen var inte allmänt accepterad, säger stadsarkitekten Anders Håberger.

Alla hus har smeknamn: Kålmasken, Arken, Blomstermåla, Åbrinken, Vinkelboda… Det populäraste är radhuset Kålmasken, med sitt böljande tak och lägenheter i tre plan. Folk står i kö för att bo där, upplyser Nora Bostäder. Bara tre fjärdedelar av alla 125 lägenheterna är idag uthyrda. Men det går framåt, intresset ökar, tillägger man.

Högst upp i Arken-huset finns en uppvisningslägenhet med Josef Franktapeter, och taket målat i ljusblått. Tapeten finns inte på annat håll, lägenhetsinnehavarens personliga smak får lov att råda vid valet. Däremot är golvmaterial och all målning gjord enligt föreskrifter i originalhandlingarna. Föreståndaren för ungdomskollektivet på andra våningen visar ett album med bilder av husen innan de renoverades, vilka i slutfasen av nedgångsperioden inrymde en flyktingförläggning. Rivningshotet låg länge över det avfolkade och beryktade idealsamhället innan kommunen kom till undsättning. Men Noraborna vill hellre identifiera sig med stadens trähusbebyggelse.

– Den gamla dualismen mellan Nora och Gyttorp är svår att sudda ut. Arbetarorten Gyttorp mot det gamla samhället i Nora med tjänstemän. Gyttorp fick lägre status som bostadsort. Men renoveringssatsningen har vänt på den synen. I viss mån söker man sig hit för arkitekturen, även om inte medvetenheten är så utbredd, säger Peter Ljungné och ser anledning att ta med sig lärdom till andra projekt:

– Gestaltningen från stadsplan till detaljerna med ett innehåll i alla delar, som berättar någonting, är kvaliteten. Tanken och inlevelsen, detaljerna är lika viktiga som helheten. Och trivseln.

Ungdomskollektivet från Arken beger sig mot torget, och vidare mot busshållplatsen för en bioutflykt till Örebro några mil bort. Vid samma torg stannade busslaster med nyfikna för att begapa underverket, när Gyttorp byggdes i folkhemmets gryningstid. Arkitekturturismen har kommit igång i blygsam skala igen. I somras anordnades guidade rundvandringar och en ny omgång turer är inplanerad, för människor nyfikna på hur Gyttorp lever vidare utan dynamiten och folkhemmet. Om arkitekturen kan vara sig själv nog.

Fakta Gyttorps centrum

Byggdes 1947-1961.

125 lägenheter i två- till fyravåningshus.

Byggnadsminne 1998, renoveringsbidrag 10 miljoner kr.

Ägare: Nora Kommun sedan 1995, köpte för 16 miljoner kr.

Renoveringskostnad: 32 miljoner, per lägenhet 350 000 kr.

Lägenhetshyra: 650 kr/m2.

Europa Nostrapriset 2003 för renoveringen.