|
Svensk byggsektor är för första gången på länge utsatt för ett omfattande förändringstryck. Det finns anledning att glädja sig åt det.
Byggkommissionens rapport "Skärpning gubbar" har, även om flertalet av dess förslag inte är särskilt vassa eller långtgående, skakat om branschen. Entreprenörerna är förstås upprörda över förslaget till en ny lag om obligatoriskt entreprenadavdrag. Man undrar varför, när man haft så många år på sig att komma till rätta med de alltför väl kända problemen med anlitande av svart arbetskraft hos underentreprenörerna. Så småningom måste ju samhället tröttna på branschens oförmåga att lösa problem som övergått till att bli ett samhällsproblem.
Härtill kommer att Konkurrensverkets skadeståndskrav i utredningen om asfaltskartellen har chockat byggföretagen. Hittills uppgår kraven på 1,6 miljarder kronor. När de drabbade kommunernas krav tillkommit kan kraven mycket väl uppgå till 2 miljarder kronor.
Byggherrarna pressar på för att få längre garantitider. Entreprenörerna håller emot, trots att en rapport utgiven av entreprenörernas egen Byggkommission ifrågasätter det kloka i den taktiken.
Fler och fler byggherrar har också insett att konkurrensen i produktionsledet måste öka. Flera mindre aktörer måste ges tillfälle att komma in på marknaden. Olika byggherrar har också väckt tankar på att starta egna byggbolag.
Även Byggkommissionen har insett
att det senaste decenniets maktförskjutning från byggherrar till de större entreprenörerna är ett av sektorns helt avgörande problem och att starkare byggherrar är en förutsättning för att återställa balansen på marknaden
att program- och tidiga projekteringsskeden är avgörande för kvalitets- och kostnadsstyrning samtidigt som dagens byggprocesser ger mindre och mindre utrymme för en kvalificerad arkitektinsats.
Här närmar vi oss pudelns kärna. Det är ledningen och styrningen av dagens byggprocesser som brister. Det har givit utrymme för upphandlings- och entreprenadformer som inte är kvalitetsmässigt optimala. Nu ifrågasätts på allvar totalentreprenaderna, som ger sämre möjlighet till aktiv byggherrestyrning och mindre utrymme att säkerställa projektets kvalitativa mål.
Mycket av udden är riktad mot de största entreprenörernas managementambitioner och styrning av byggprocessens olika led. Pressade av detta svarar entreprenörerna med olika utspel om funktionsentreprenader och partnering.
Både funktionsentreprenader och partneringprocesser kräver starkare och mer aktivt styrande och deltagande byggherrar än vad vi idag överlag har. Det är därför i dag svårt att se att funktionsentreprenader och partneringprocesser skulle kunna ge några mer intressanta bidrag till att åstadkomma bättre framtida byggprocesser.
Sveriges Arkitekter sätter partnering som begrepp under lupp i detta nummer av Arkitekten. Vi gör det delvis med utgångspunkt från den NCC-annons om partnering som är flitigt publicerad. Sveriges Arkitekter svarar med en egen annons, som skickar ut budskapet att processer som bygger på samverkan och förtroende måste inkludera alla nyckelaktörer, inte minst arkitekterna. Partnerskap mellan enbart beställare och byggare kommer inte att förändra ett dyft av det som behöver förändras i den svenska byggprocessen.
Ur den nu påbörjade debatten om makten över byggprocessen, för det är makt det handlar om, kan mycket väl på sikt komma en betydligt starkare arkitektroll än den vi idag har. Byggherrar är helt enkelt betjänta av starkare arkitekter för att kunna leda och styra de byggprocesser de initierar.
Arkitekterna måste nu, både i ord och handling, visa att de vill ta bättre positioner i framtidens byggprocesser. Sveriges Arkitekter har inte för avsikt att stå vid sidan av debatten. Tvärtom avser vi kliva direkt in i debattens centrum. Vår annons i partneringdebatten är ett exempel på det.
|