|
Ett tomt torg är nästan alltid en sorglig syn. Om det inte ligger nytvättat en morgon i en spansk bergsby och väntar på att folket ska strömma in. Men här hemma, i låt oss säga Smedjebacken, Sandviken, Borlänge. Ett ABF-hus i ena änden, en pizzeria, en abstrakt skulptur från 1974. Och tomt. Torget kan få oss att känna att själva demokratin är hotad. Det spelar på något vis ingen roll att det sjuder av studiecirklar i ABF-huset. Det tomma torget förblir en känsla av förlust, också om vi inte förlorat något, också om den mångfaldiga offentlighet som vi trodde att vi hade var ett av många ideal som verkligheten inte kunde leva upp till. Men ändå: vi står sorgsna inför duvorna, bänkarna och glasspinnarna på det öde torget. Men föreställ er en park på samma ställe. Parker har i vår tid förvandlats till oförargliga strövplatser för en väluppfostrad stadspublik. Men parker kan vara lika explosiva offentliga platser som någonsin ett torg. Tänk Robin Hood, ingen torgkille precis.
Om jag vore stadsbyggare idag och längtade till det radikala så skulle jag välja bort nästa torg i den stadsdel som jag planerade och istället skapa en park. Det skulle kanske inte vara den där parken som vi känner alltför väl med sina slingrande grusgångar och vattenpussar. Jag skulle slänga ett öga på Pildammsparken i Malmö för att få inspiration; den fenomenala runda platsen, Tallriken, i parkens mitt är en av det svenska 1900-talets bästa platser. 200 meter i diameter. Jag skulle samtidigt tänka folkpark, och till det små undanskymda vrår för dem som inte vill synas. Parken skulle kunna rymma den föränderlighet, den ovisshet, som vi lever i, kanske bättre än en samling gatstenar fastnitade i marken i väntan på ett EU-toppmöte. Parken är inte per definition en tillflyktsort för svärmeri. Det räcker att resa till Paris och deras 1980-talsparker för att bli varse det. Parc de la Vilette till exempel, en dekonstruerad brusande boulevard. En park i vår tid kan vara av plast, kan vara av trä, kan vara av glas och träd. Det är i tanken som friheten skapas, tanken på en park kan frigöra mer än tanken på ett torg. På franska heter torg plats, place, liksom på italienska, piazza. Men på svenska är torg något mer begränsat än en plats; torget är ett hjärnspöke i jakten på en absolut offentlighet.
|