|
Vi är många som gärna skulle se en annan och mer jämställd ordning, skriver Peter Ohrstedt i ett genmäle till Ylva Larsson.
Vi lever i ett patriarkaliskt samhälle. Männen dominerar på ledande poster i samhället i stort, i särskilt hög grad inom byggsektorn och märkligt nog fortfarande inom arkitektbranschen, trots den stora andelen kvinnor som utbildats. Detta faktum är trist och konserverande och misshushållar med kompetensen hos en stor del av yrkeskåren.
Vi är många som gärna skulle se en annan och mer jämställd ordning. Frågan är hur vi kommer dit.
I en debattartikel i Arkitekten nr 5/02 efterlyste vi konkreta förslag till hur vi som stor upphandlare av arkitekttjänster skulle kunna göra för att bidra till en positiv utveckling. Vi beskrev att vi tyvärr inte fritt väljer bland alla arkitekter på marknaden utan är beroende av vad våra leverantörer, arkitektkontoren, erbjuder oss i de upphandlingar som vi genomför enligt lagen om offentlig upphandling (LOU).
Ylva Larsson ger ett tydligt förslag som vi själva fört fram som en eventuell möjlighet, nämligen kvotering. Det skulle i så fall kanske innebära att vi i inbjudna tävlingar skulle sätta som krav att en viss procent av de tävlande ska vara kvinnor, vilket skulle kunna stimulera kontoren att lyfta fram de kvinnliga arkitekterna mer. En stor fråga för oss är om en sådan restriktion kan motiveras rent lagligt inom LOUs regelverk. Vi har nyligen inlett en utredning av de rättsliga aspekterna på kvotering och positiv särbehandling. Ylva Larsson förefaller själv störd över ett annat slags positiv särbehandling som vi prövat i vår senaste tävling: För att få fram unga arkitekter, sattes åldersgränsen till under 40 år. Även detta kan naturligtvis också ifrågasättas från rättvisesynpunkt och ambitionen att behandla alla leverantörer lika.
Den vanligaste upphandlingssituationen är dock inte tävlingen. Normalt jämför vi kompetens och erfarenhet hos de arkitekter som erbjuds oss från företagen. Det är idag en förkrossande dominans av manliga arkitekter som föreslås. Hur skulle man göra en kvotering där? Ska vi lägga fast att vartannat jobb ska gå till en kvinna eller ska vi särskilt premiera kontor med kvinnor på ledande befattningar? Ska vi uttryckligen ge särskild bonus i utvärderingen ifall den föreslagna ansvariga arkitekten är kvinna? Det är hur som helst inte helt enkelt att finna en bra modell om det ens är tillåtet enligt LOU.
Det är enkelt att påstå att kvinnor är missgynnande på grund av en enda bild med fem manliga arkitekter, men det är inte lika enkelt att från beställarhåll finna lösningar för att föra fram fler kvinnliga arkitekter i ansvarsroller i branschen.
Vi har inte påstått att Fastighetsverket är ett föredöme vad gäller kvinnliga chefer i verket i stort. Vi är också en del av den bygg- och fastighetsbransch där männen totalt dominerar. I verkets ledningsgrupp är endast 3 av 10 chefer kvinnor. Däremot har vi inom vår Byggenhet, som består av 40 specialister och projektledare, en 50-procentig andel kvinnor, arkitekter och andra, i kvalificerade befattningar och med centrala uppgifter som bland annat projektledare. Vår erfarenhet är att vi på detta sätt breddat vår totala kompetens på enheten.
Vi hoppas på att man även på arkitektkontoren anstränger sig för att ge fler kvinnor ansvar för större projekt så att de därigenom kvalificerar sig för större uppdrag både för oss och andra beställare. Det skulle bredda de tjänster som arkitektföretagen erbjuder, och kunna ge en spännande utveckling för framtiden.
När det gäller vår tävlingsverksamhet, är det uppenbart att kvinnor kommer fram av egen kraft redan innan eventuell kvotering prövas: I den stora tävlingen om nytt världskulturmuseum var den då endast 29-åriga Cécile Brisac en av vinnarna och i vår senaste tävling om residens i Santiago är tre av de fyra finalisterna kvinnor.
Vi kommer att få mer framgång i denna viktiga fråga om vi arbetar gemensamt med att finna goda lösningar.
Peter Ohrstedt
Arkitekt SAR/MSA
Chefsarkitekt vid Statens fastighetsverk
|