|
Kanske ska kvinnor bjudas in och projekt kvoteras så att de kan bygga upp projekterfarenhet. Statens fastighetsverk har ett stort ansvar, skriver arkitekt Ylva Larsson.
Det är uselt att Sverige inte kan lyfta fram kvinnliga projekterande arkitekter på den internationella arenan när vi politiskt saluför jämställdhet.
När Statens fastighetsverk, SFV, handlar är konsultvalet således av stor betydelse.
Männen på bilden (i Arkitekten 03) är sannolikt lika avslappnad i sin relation till SFV som den vackert komponerade bilden visar. De har nybakade SFV-projekt bakom sig. Det handlar om SFV-projekten Berlinambassaden respektive Residenset, Expo 2000 Hannover, Slottsarkitekt Stockholms slott. De har nu erhållit bekräftelse på att deras tidigare SFV-uppdrag varit bra. SFV:s val kan framstå som den bekväma vägens val - att fortsätta med ett inarbetat team. Kopplingen till de samtidigt pågående Tysklandsprojekten kan anses vara påtaglig.
Dessa redan erfarna, kompetenta och habila män blir nu näst intill "oslagbara" då deras erfarenhet byggs på ytterligare.
Grattis!
Beklagar att ni här klär skott i debatten.
Ta det inte personligt. Jag gläds med er !
Givetvis fanns det kompetenta kvinnor bland dem som anmälde intresse. En hade en framskjuten placering i ambassadtävlingen avseende Berlin. Jämte männen på bilden finns många jämnåriga kvinnliga arkitekter. De har en bred kompetens och livserfarenhet men står lite vid sidan om grabbarnas kamratskap. SFV går nu ut och erbjuder de unga under fyrtio att delta och en hel åldersgrupp kvinnor ställs åt sidan. I detta heat gör kårens söner och adepter också entré.
Kanske ska kvinnor bjudas in och projekt kvoteras så att kvinnor kan bygga upp projekterfarenhet. Här har SFV som statlig myndighet ett stort ansvar.
Relationen mästare lärling är etablerad inom yrket. Här talar vi om solidaritet, och tolerans mot det egna genuset. Kvinnorna är hänvisade till att sökande gå mellan männens bubblor. Kvinnan har lurtas att bli extra duktig och kunnig men utgör då ett hot eftersom hon upplevs avslöja männens tillkortakommanden. Kvinnan ställs då ofta utanför männens toleranta, värnande skyddsnät.
Att arkitektutbildningarna idag hyser fler kvinnor än män borde synas i yrkeslivet. Men det gör det inte. Bakom varje framgångsrik manlig arkitekt står snart en förvånad kvinnlig. Är det kanske som i mediabranschen? En manlig chef på SVT menar förtroligt att killarna är mera "cowboys". Han tyckte att killarna först tog sin in och sedan tämligen skrupelfritt ändrade projektet så att det passade dem. En kvinna gör inte så, hon tackar heller nej om projektet inte stämmer med hennes kompetens (kanske av brist på det skyddande nätet). Synd tyckte chefen.
Som ledamot i SFV:s jämställdhetskommitté reflekterade jag över att män inte förhandlade hårdare för högre kvinnolöner och chefsposter. Det borde även ur männens synvinkel vara strategiskt rätt att leva samman med en fulltaggad kvinna. Men jag var kanske naiv? En av SFV:s chefer formulerade det så att: "han inte kunde kvotera upp antalet kvinnor till den föreslagna nivån, för att killarna hos honom då tappar lusten att arbeta och blir bångstyriga om en kvinna ska ha stolen ovanför". Problem med bångstyriga omotiverade kvinnor vidrördes ej.
Att männen självmant skulle släppa taget är för mycket begärt. I dagsläget ser jag för första gången ingen annan väg än att vi bör kvotera. Vi kommer inte runt dessa "nedärvda socialstrategiska beteenden" annars.
Noterar att SFV inte fick en kvinnlig generaldirektör trots att Christer Wadelius sägs ha omnämnt efterträdaren som en "hon". Låt oss dock hysa tilltro till Bo Jonssons och departementets ambitioner.
Jag stöttar också varmt SFV:s ansats i Arkitekten till resonemang angående kvotering och föreslår därför att SFV erhåller uppdraget att som pilotmyndighet aktivt verka för konsultupphandling inriktad på jämställdhet och kvinnors erfarenhetsuppbyggnad.
Ylva Larsson Arkitekt SAR/MSA
|