Arkitekter gick på mässan

Vad fick du ut av Stockholm Furniture Fair?

Agneta Liljedahl, arkitekt SIR/MSA, Stockholm.

- Jag gick dit utan förväntningar. Tänkte på Tyskland där möbelbranschen har upplevt ett katastrofalt dåligt år. Men här i Sverige tycks det gå bra, man orkar satsa krut. Det var fina, informativa utställningar och en bra översikt. Roligast att se var de unga formgivarna. Till exempel Maria Lorenz antistressmöbel. En fräck skulptural historia där man kan ligga upp och ner och hit och dit. Jag tror på gungstolens renässans och gillade Anna Kristina Lundbergs rödlaserade gungpall för två. Man sitter vända mot varandra och kan berätta sagor istället för att glo på teve.

Anders Grandell, arkitekt SIR/MSA, Tågarp.

- Jag gillade de påkostade, luftiga och fräscha utställningarna. Men det man visade var utslätat, varken nytt eller spännande. När den lätta danska Campusstolen gjorde succé för några år sedan blev den våldsamt kopierad. Nu märkte jag en motreaktion. Stålrören finns kvar men dimensionen på rören är på väg upp.

- Jag såg för många korviga och obekväma soffor av en och samma formgivare, som fastnat i 1960-talet. Tråkigt att se hur gamla traditionella möbelföretag släpper sin företagaridentitet och hemfaller åt en slätstruken modernisering.

Barbro Dergalin, arkitekt SAR/MSA, Stockholm.

- För 10-15 år sedan kunde jag titta på en möbel och säga vem som ritat och vem som tillverkat. Formgivaren gav karaktär åt företaget. Idag jobbar formgivarna åt flera företag. Därför ser alla möbler likadana ut. Antikmässan veckan innan här i Älvsjö hade falskt eller äkta som tema. Jag skulle gärna besöka en möbelmässa som blandar gamla möbler i nya miljöer och tvärtom. Eller som ställer etablerade företag mot ensamföretag och visar på skillnaden.

- En sak är säker, 1960-talet är tillbaka. Historien hinner ikapp oss och fort går det.

Ingrid Ehrnebo, studerandemedlem, årskurs 3, Konstfack, Stockholm.

- Jag kanske är lite jävig men bäst gillade jag Fredrik Mattsons och Stefan Borselius formgjutna aluminiumstol Sting åt Blå Station. Fredrik och Stefan gick ut Konstfack i våras men redan i fjol hade dom lyckats med sina första möbler. Dom orkade axla trycket att komma igen och ta hand om en utmaning. Annars tycker jag att mässan mest bestod av säkra kort. Det mesta har man sett förr.

Kersti Sandin, arkitekt SIR/MSA, Stockholm, själv utställare.

- Det har nog gått dåligt för många möbelföretag, men ingen verkade särskilt nedtryckt för det. Jag uppskattade den glada, trevliga stämningen. Många arkitekter stannade vid vår monter och kommenterade mässan. Jag höll med dom som ogillade alla kalla accentfärger. Det som är klart och elegant för en del är rena rama iskylan för andra. Det var också jobbigt med den knalligt oranga trenden.

- Jag reagerade på att så många kända möbelföretag tappat sin identitet. Som arkitekt önskade man mera substans, var fanns de enhetliga kollektionerna? Nu blev det mest utrop.

Kamouflage­klädda mäss­besökare i Sveriges Arkitekters arkitektbar, utformad av arkitekt SIR/MSA Birgitta Kari.

Foto: Annika Jensfelt