Modern Talking finns på Galleri Enkehuset under våren 2003.
Första Set i ett utställningsprogram har inletts på Galleri Enkehuset i Stockholm. Det är Modern Talking, ett projekt som söker nya former för samtidskonst i gränssnitten mellan konst, arkitektur, design och popkultur. Rodrigo Mallea Lira, Hans Isaksson och Ylva Ogland poängterar genom att presentera en serie Set att detta är ett fortgående projekt, en öppen process där utställarna måste förhålla sig till både föregående och framtida utställare. Varje konstnär lämnar avtryck i denna flytande utställningsform.
- Alla utställare är en del av den process som Modern Talking är, berättar Rodrigo Mallea Lira. Vi bjuder in konstnärerna, sedan sker arbetet i en öppen diskussion mellan oss och dem. Konstnärerna formulerar Modern Talkings budskap i sina verk.
När utställningen öppnade den 31 januari, hade första Set inletts med en installation av arkitekt och konstnärsgruppen Uglycute. De har skapat en struktur för Modern Talking, ett temporärt utställningsrum som kommande konstnärer har att ta ställning till och relatera till. Nästa utställare bygger på vad den föregående har skapat och strukturen finns kvar under hela perioden.
Uglycute som består av Markus Degerman, Jonas Nobel, Andreas Nobel och Fredrik Stenberg, undersöker möjligheten och formerna i materialet och har i byggelement av frigolit och plywood funnit former som används som dekorativa element. En frigolitruin i Enkehusets kyrkosal.
Likt ett gigantiskt Duplobygge har de byggt upp ett rum, eller flera, som ger möjligheter, men som ändå är specifika. Här finns ett kontor, ett videorum, "torget", en bar, avsatser, små och stora rum, korridorer, öppningar, möjlighet att dra sig undan eller att befinna sig i centrum. Strukturen relaterar till det befintliga rummet, smälter samman med det men förhåller sig samtidigt självständigt till det.
- Uglycute definierar här vad ett temporärt museum kan vara. Detta är en oväntad plats i en befintlig struktur.
Uglycute har också förlagt en "produktionslinje" en sorts performance, här och under vernissagedagen fick besökare formge produkter utifrån ett givet material och med en given uppgift; lera och pennställ.
I nästa Set kommer Gustaf Nordensköld att ta in moderna klädformgivare.
- Formgivarnas sätt att förhålla sig till kläder ska hänga samman med Uglycutes förhållningssätt till rummet och relation till betraktaren. Men fokus förskjuts då mot det egna rummet, kroppen, och konsten i vardagen.
Parallellt med den struktur som byggts upp i galleriet ställer Modern Talking också ut sitt Minigalleri, ett nytt mobilt rum för samtidskonst som inte ska ses som en modell för ett större rum trots att skalan anges vara 1:10. Det är i sig ett helt och fungerande gallerirum.
- Detta är Modern Talkings alias, den ordentliga sidan av Modern Talking. Här är det ordnat och prydligt. Det här är Minigalleriets första utställning, men det har redan en inbokad turnéplan till bland annat New York och Havana.
Rodrigo Mallea Lira talar om Minigalleriet som om det vore en person med eget liv och vilja. Det präglar också hans sätt att tala om Modern Talking, som något han bara delvis kan tygla och som han tillåter att ha sin egen vilja och riktning.
- Modern Talking (han säger inte vi) är ett förhållningssätt, konceptuellt och estetiskt. Det är konkret, men föränderligt.
De tre unga konstnärerna ville hitta ett sätt att skapa en konstscen, ett alternativ till och i ett annat format än de som finns. De ville skapa en form där något kunde hända utanför en rigid form.
- Konstvärlden är väldigt standardiserad. Modern Talking är intresserat av att frångå standard och ifrågasätter varför man gör vissa saker. Det har till exempel ingen logga och skickar inte ut vernissagekort. Men vi gör inte detta i polemik mot konstvärlden.
De grafisk formgivarna Andreas & Fredrika och webdesigner Marco Romeny utvecklar den grafiska formuleringen och hemsidan som en del av projekt Modern Talking, en process som också den kommer att lämna avtryck efter sig.
- Inbyggt i projektet är en kritisk hållning längs med hela processen. Allt i ett projekt är lika viktigt. Alla områden gränsar till varandra, grafiken till konsten till arkitekturen till konsten, förmedlat i ett estetiskt språk.
Först att ställa ut i Minigalleriet är konstnären Jenny Magnusson. Hon lyfter fram galleriets förhållande till det övriga rummet och knyter samman rummen med en brun tejp som nästlar sig ut ur galleriet till det stora rummet och gör sig påmind med en liten träsked i ändan av tejpen. Snarare än att placera ett nytt objekt i rummet betonar hon betraktarens blick och rörelse.
Utställningarna i Minigalleriet filmas, fotograferas och läggs ut på galleriets egen hemsida gjord av webdesigner Erik Kärrsgård. På nätet får galleriet ett eget liv där skalan förskjuts.
- Det lilla blir stort. Det stora blir litet.
|