Minnesanteckningar från en diskussion om MISTRAs forskningsprogram på SARs kansli Norrlandsg. 18 i Stockholm den 28 januari 2002.
Deltagare
Kjell Spång
Fd chef för Ingemanssons akustikkonsulter och programchef för Ljudlandskap för bättre hälsa.
Mats Nilsson
Nybliven FDr på Stockholms universitet, perceptionspsykologi. Har forskat om det upplevda ljudlandskapet hos prof. Birgitta Berglund.
Greger Ahlberg
Arkitekt SAR, egen firma. Arbetar med arkitektur, stadsbyggnad och planering.
Birgitta Berglund
Professor i perceptionspsykologi vid Stockholms universitet samt Institutet för miljöpsykologi och psykosocial medicin. Forskar kring funktionella syndrom som sjuka hus, kemikaliereaktioner, elallergi, lukt m.fl.
Claës Breitholtz
Arkitekt SAR, egen firma. Arbetar med planering.
Clas Florgård
Landskapsarkitekt LAR, prof. Landskapsarkitektur vid SLU Ultuna. Handleder bland annat forskningsprojekt om Ljudbilder i utemiljön med doktorand Per Hedfors.
Tor Kihlman
Prof. em. teknisk akustik vid Chalmers. Forskar kring alternativ till dagens ljudmiljökrav på 55dB i bostadsområden som är förenliga med god hälsa och välbefinnande.
Tom Rosander
Arkitekt SAR, egen verksamhet. Arbetar med infrastrukturprojekt. Arbetade på Planverket när frågan om buller dök upp i lagstiftningen. Satt då också i folkhälsans styrelse på Planverkets mandat.
Eva Maria Persson
Arkitekt SAR och stadsbyggnadsdirektör i Järfälla kommun. Arbetar med utformningen av bebyggelse på Barkarby flygfält med förbifart Stockholm i "ryggen".
Torsten Westman
Arkitekt SAR och tidigare Stadsbyggnadsdirektör i Stockholm. Har arbetat med stadsplanering och stadsbyggande sedan början av 1950-talet och varit med om Cityregleringen, T-banans tillkomst och bostadspolitikens uppgång och fall.
Sammanfattning
I dagens bullernormer för bostadsområden ställs krav på 55 dBA i hela utemiljön. Detta krav är framförhandlat utifrån studier som visar att bara 10% av befolkningen är störd då. Den för hela befolkningen upplevelsemässigt goda ljudmiljön i bostadsområden ligger dock i själva verket på 45dBA. Därför har det ända sedan 1968 förekommit en parallell diskussion om att en bullernivå på 65 dBA kan accepteras om varje bostad också har tillgång till en sida med 45 dBA. Sedan 1972 har myndigheterna rekommenderat detta som ett sätt att hantera s.k. avstegsfall. En sådan lösning skulle också göra det ekonomiskt möjligare att lösa samhällets bullerproblem i stor skala.
I forskningsprojektet Ljudlandskap för bättre hälsa undersöks för första gången på ett mer systematiskt sätt om denna avstegslösning i själva verket ger en totalt sett högre boendekvalitet och därmed skulle kunna antas som norm.
I diskussionen framfördes farhågan att ett sådant graderat bullerbegrepp kan bli svårt att hantera i planeringen, särskilt när det gäller storskaliga bullerkällor, och att det kan leda till en otydlighet som öppnar för missbruk. De hittillsvarande forskningsrönen har inte heller gett några entydiga indikationer på att en sådan gradering skulle ge en högre kvalitet, men däremot pekar forskningsrönen på att definitionen av god ljudmiljö i högre grad behöver utgå från ljudlandskapets sammansättning i tid och rum och det informationsvärde som ljudlandskapet har för staden, inte bara den statistiska medelljudnivå.
Presentationer
1. Forskningsprogrammet, Ljudlandskap för bättre hälsa
Kjell Spång inledde med att berätta att forskningsprogrammets vision är att "människor ska kunna leva ett hälsosamt och rikt liv i och kring sin bostad, fritt från direkta och ackumulerade negativa hälsoeffekter från buller."
Forskningsprogrammets utgångspunkt är att det nuvarande målet på 55 dB inte är trovärdigt eftersom det inte är uppnåeligt med hänsyn till annan samhällsverksamhet och inte heller är rätt formulerat utifrån god ljudmiljö ur upplevelsesynpunkt. Upplevelsekravet ligger snarare på 40-45 dB. En arbetshypotes är därför att det krävs både minskad emission och en optimal utformning av ljudlandskapet kring bostaden. Med Ljudlandskap avses i programmet ljudvariationen i tid och rum både som upplevt ljudlandskap som är personligt och som akustiskt ljudlandskap som är det som kan registreras med ljudmätare. Det intressanta är att dessa båda perspektiv ibland ger olika resultat. Kjell Spång nämnde en bullersanering i Jönköping som exempel på detta. Uppförandet av bullerplank längs motorvägen vid Huskvarna gav en minskning av ljudnivån på -7 dB, men de boende upplevde detta som en försämring. Tänkbara förklaringar är att:
1. Frekvensinnehållet förändrades så att andelen lågfrekventa ljud (som inte viktas lika mycket enligt dB-begreppet) ökade i ljudbilden.
2. De boendes inställning till skärmen. Det upplevs som tryggare att gå på en trottoar intill en trafikerad väg än att gå bakom ett "plank".
Med utgångspunkt från detta har i programmet formulerats en arbetshypotes som går ut på att tillgång till en sida med god ljudmiljö (40-45 dB) ger en lika bra eller bättre ljudmiljö än dagens krav på 55 dB jämnt, även om ljudnivån på den bullriga sidan är uppåt 65 dB, vilket är vanligt i europeiska städer idag. Det intressanta med en sådan modell är att kostnaden för att bullersanera en tyst gårdsida vanligen är mycket lägre än att bullersanera den bullriga trafiksidan. Det fläktbuller som ofta återfinns på innergårdarna är lätt att återgärda jämfört med att minska trafikljuden. Denna hypotes förutsätter dock att det går att visa att hälsoeffekten proportionellt sätt blir större för motsvarande saneringskostnad på gård jämfört med gata. Ljudnivån på gårdsidan kan i ett normalt funkisområde (1950-tal) sänkas med uppemot 20 dB om byggnaderna bildar en sluten kropp mot gatan, men hälsoeffekten av denna förändring är svårare att mäta. I de olika forskningsprojekten inom programmet undersöks därför samband mellan hälsa, upplevelse och akustik och imissionsbeskrivningar som främjar detta synsätt tas fram. Studierna utgår från två olika typer av applikationsexempel:
Typ A: Jämförelse av upplevd och uppmätt effekt i bostäder med och utan tyst sida. (Indirekt också en jämförelse mellan totalt sett mer och mindre bullerstörda bostäder i Hägersten och på Söder).
Typ B: Jämförelse före och efter ombyggnad. Svårare att hitta studieobjekt och individer.
Fall:
A1: Hägerstensvägen i Stockholm
A2: Södermannagatan i Stockholm på Söder
A3: Johanneberg i Göteborg
A4: Björkekärr i Göteborg
A5: ?
B1: Örebro (gnm Inger Sundström)
B2: ?
En jämförelse av resultat från A1 och A2 visar att andelen störda minskade med 20 % på Hägerstensvägen och med 5% på Södermannagatan. Om dessa värden anges som medelvärde innebär visar det sig dock att förändringen på Södermannagatan står sig, men att störningsupplevelsen i Hägersten är oförändrad. Detta kan ha att göra med att förväntningarna på ljudmiljön är olika i City och i förort. Birgitta Berglund påpekade också att det finns en "intersinnespåverkan" som gör att ett visuellt vackert landskap kan påverka störningsupplevelsen så att människor blir mer toleranta.
Försökspersonerna i studien har valts enligt vissa exklusionskriterier så att resultaten skulle bli så homogena och representativa som möjligt. Forskarna har därför undvikit extrema hushållstyper och invandrare. För B-typerna har dock kraven lagts lägre eftersom det är svårt att hitta ombyggnadsobjekt med denna inriktning. I Örebro handlar det om ett boende för relativt äldre personer.
Forskningsprogrammet drivs utifrån gemensamma resurser från Chalmers, Miljömedicin vid Göteborgs universitet, Gösta Ekmans laboratorium för sensorisk forskning vid Stockholms universitet och Karolinska Institutet, externa Mätkonsulter, utländska kolleger i form av visiting professors, en styrelse som leds av Barbro Westerholm, "problemägarna" och en referensgrupp av planerare och trafiktekniker. Programmet finansieras av MISTRA, Vinnova genom Klas Unger och Vägverket genom Kjell Strömmer. Hittills har 26 delrapporter publicerats. Programledningen söker nu en grupp av erfarna planerare och trafiktekniker till referensgruppen för att fördjupa diskussionen kring tillämpningen av forskningsresultaten. Många hänsyn ska tas - vilken bullernorm ger den bästa helhetseffekten? De huvudsakliga frågorna för referensgruppen blir:
1. Vilka hinder finns för ny bullerdefinition?
2. Var kolliderar ljudmiljökraven med andra aspekter?
Referensgruppen ska sättas upp under våren och kommer att knytas till Chalmers akustik och Tor Kihlmans forskningsgrupp.
Forskningsprogrammet är uppdelad på fyra delprojekt:
1) Hälsoeffekter som leds av Ewy Öhrström vid GU,
2) Upplevda ljudlandskap som leds av Birgitta Berglund vid SU,
3) Beräkningsmetoder som leds av Wolfgang Kropp vid Chalmers och
4) Realisering som leds av Tor Kihlman vid Chalmers.
2. Forskningsresultat, det upplevda ljudlandskapet
PhD Mats Nilsson, SU Psykologi, om det upplevda ljudlandskapet
MN började med att påpeka att människor inte upplever dB. Upplevelser tar sig snarare uttryck i språkliga begrepp som dovt, skarpt, skrämmande ... mfl. Med utgångspunkt från försöksdata från Hägerstensvägen och Södermannagatan ställer Mats frågan hur det låter, snarare än hur mycket.
Vid Hägerstensvägen finns det två typer: buller/tyst och buller/buller i förhållandet 65/50 dB.
Vid Södermannagatan är gårdarna inbyggda och förhållandet är ungefär 55/40 dB. Även för innerstadstypen finns en del exempel på lägenheter i hörn som bara vetter mot gata liksom ej tysta gårdar.
Hela materialet av data är dock inte färdigbearbetat. I de båda typfallen skiljer sig också bakgrundsnivån något så att det generellt sett är högre ljudnivå vid Hägerstensvägen än vid Södermannagatan. Tillvägagångssättet i studierna bygger på att de boende intervjuas i sin miljö. De får delta i korta jämförande experiment med upplevelser inne mot gård och gata med stängt respektive öppet fönster, respektive ute på gård och på gata. Totalt sex försök med varje person. De boendes upplevelse av ljudintensiteter kalibrerades mot ett standardbrus med kända ljudnivåer 42-96 dB som försökspersonerna fick skatta utifrån 30 sek. intervall. Intervallets längd bestäms utifrån hur länge en människa normalt kan minnas ett ljudintryck. Samstämmigheten mellan de olika försökspersonernas bedömningar var mycket god och pekade på en tydlig relation mellan ljudintensitetsuppfattning och ljudstyrka mätt som dB och förekomsten av en s.k. "psykofysisk funktion". Även jämförelsen mellan de båda typfallen pekar på att kalibreringen fungerar. För jämförelsen av dB-skattningar har Mats använt sig av medianvärdesredovisning av resultaten eftersom det är lättare att räkna ut, men resultatet blir snarlikt med medelvärdesredovisning. Enkäterna omfattade också beskrivning av vilka ljud försökspersonen kunde identifiera på platsen. Intervjuuerna genomfördes dagtid mellan kl 15 och 19 på eftermiddagen i rusningstrafik. Lyssnandet genomfördes stillastående och i en specifik (laborativ) situation. Hur ljudmiljön upplevs vid till exempel matlagning, umgänge i lägenheten, sömn, vid promenader o.s.v. prövades inte. Erfarenheterna från andra studier är dock att korrelationen mellan ljudstyrka och störning är mycket stor.
Resultaten pekar dock entydigt mot att den upplevda skillnaden mellan bullriga och tysta platser är större än de uppmätta skillnaderna (som också gjorts för samtliga platser enligt Laeq24h samt 30s). Birgitta Berglund menade att denna skillnad kan bero på att upplevelsen av ljudstyrka är beroende av typ av ljud (spektralfördelningen), medan LAEq bara mäter energiinnehåll och klumpar ihop alla frekvenser. Psykoakustikern Zwicker har tagit fram en modell för samband mellan upplevd ljudnivå och ljudets frekvenssammansättning, men BB menade att denna modell ej fungerar. Dessa effekter är fortfarande oförutsägbara. En annan faktor som påverkar ljuduppfattningen är vad BB kallade "förväntningsvärde". BB påpekade också att försöken har hög korrelation mellan första och sista mätning vilket pekar på deras validitet (generella giltighet).
Clas Florgård berättade att hans doktorand Per Hedfors vid SLU Ultuna Landskapsplanering pekat på att landskapsplaneringen är fylld av "intersinnessamverkan" (kallas också "synestesi"). Som exempel har han tagit fram en park som byggts på en motorväg i Seattle där buller från tunnelmynningen tränger upp i parken. På försök gjordes en miljöförbättring genom att bygga en mur med ett vattenfall mellan bullerkällan och parken. Bedömningen av ljudet gick då från negativ till positiv eftersom vattenbruset uppfattades som positivt trots dess likhet med bilbruset. Som ett ytterligare exempel på sådan sinnessamverkan nämnde CF Amalienhave i Köpenhamn där besökare ofta irriteras av "motorvägsbullret" till dess att de upptäcker att det är ett vattenfall. Kjell Spång fyllde på och menade att det kan vara obehagligt att se trafik utan att höra den som i J&W:s nya kontorshus vid Globen.
Resultaten från enkäterna har sammanställts som medelvärden, vilket gör att resultat från de avvikande lägenheterna inte syns. Om till exempel resultat från hörnlägenheter i studien från Södermannagatan togs bort skulle troligen resultatet bli bättre. Med utgångspunkt från medelvärden visar också studien från Södermannagatan på en signifikant skillnad mellan störning från gata och gård. I studien från Hägerstensvägen finns inte en sådan skillnad. Om resultatet istället räknas som andel störda blir skillnaden signifikant i båda fallen. Mats menade att dessa resultat kan peka på att en generellt högre bullernivå minskar värdet av en tyst sida. Det skulle kunna finnas en övre gräns för hypotesens giltighet så att säga. Till exempel att om gårdssidans ljudnivå överstiger 50 dB ger det ingen positiv upplevelse även om gatsidan är 65 dB.
Tor Kihlman påpekade att studien inte utgått från behovet av tysta platser, utan utifrån ett relativt resonemang där skillnaden i sig skulle ge den positiva upplevelsen. Ur akustikteknisk synpunkt är det också lättare att räkna ut bullernivåer än tystnadsnivåer. Detta har bland annat att göra med att vid låga ljudnivåer blir påverkan från omgivningsljud större och dessa är mycket svårare att förutsäga. Generellt kan sägas att påverkan är större med flacka än med kuperade topografiska geometrier i landskapet. Betydelsen av omgivningsljud upptäcktes vid jämförelsen av beräkningar och mätningar vid Hägerstensvägen. Där visade det sig att ljud från E4 var mycket påtagliga vilket är lätt att konstatera på platsen, men mycket svårt att beräkna. Kihlman menade också att om det blir alltför hög ljudnivå på den bullriga sidan kan tillgång till tystnad spela mindre roll.
Till frågeformulären hör också några ytterligare begrepp utöver störning. Vad Mats kallade "ljudkarakterisering". Totalt 12 adjektivt har använts. Dessa har valts bland totalt 120 olika tänkbara adjektiv. Mats menade dock att dessa adjektiv kan klumpas ihop i fyra huvudgrupper som kan placeras i ett koordinatsystem med två dimensioner: aktivt/passivt respektive negativt/positivt. Som exempel på fyra begrepp som kan placeras enligt detta system nämnde Mats "störande" som skulle vara ett aktivt och negativt ljud, "spännande" som skulle vara ett aktivt men positivt ljud, "rogivande" som skulle vara ett positivt men passivt ljud och "dovt" som skulle vara ett passivt men negativt ljud. Dessa adjektivskattningar har Mats sammanställt till ljudprofiler för de olika platserna (som baseras på medelvärden) där de olika adjektiven samordnas utifrån sin korrelation. Då framträder omkring 6 olika dimensioner.
I enkäterna har också de boende ombetts att identifiera vilka ljud de kan urskilja. På Södermannagatan t.ex. fåglar och ventilation. Utifrån dessa data kan en s.k. komponentanalys göras där de olika bedömningarna placeras i ett koordinatsystem med dimensionerna inne/ute respektive tyst/bullrigt. Då kan de olika karakteriseringarna jämföras och det går till exempel att utläsa om ett uterum har mer inomhuskaraktär, eller mer gatukaraktär. Komponentanalyser är en av de enklaste standardmetoderna för sammanställning av karaktärsprofiler. Metoden möjliggör även att följa enskilda individer. I förlängningen menade Birgitta Berglund att liknande karaktärsprofiler skulle kunna användas för att klassa olika ljudlandskap.
Diskussion
Tom Rosander menade att resultat från denna forskning kan få stor betydelse för de samhällsekonomiska kalkyler som görs i samband med planbedömningar av stora infrastrukturprojekt. Att 40-45 dB är en viktig bullergräns för hälsa och välbefinnande tas inte upp i den kalkylen.
Kjell Spång menade att själva poängen med forskningsprogrammet är att undersöka om en sådan kvalitet går att åstadkomma för hela planeringen med en ny bullernorm, dvs att det är viktigare för människor med en tyst sida än en jämn ljudnivå runt om. Denna tanke tog Tor Kihlman upp i sin installationsföreläsning redan för 35 år sedan. Det skulle vara mycket billigare för Vägverket att bekosta tillbyggnad/ombyggnad av befintlig bebyggelse än att arbeta utifrån dagens krav.
Eva Maria Persson berättade att Järfälla kommun regelmässigt tillämpar 50/50 principen för bullerplanering av bostäder. D.v.s. att minst hälften av rummen i en lägenhet ska ha tillgång till tyst sida.
Tor Kihlman berättade att denna regel föreslogs första gången i samband med en utredning 1968 som ett sätt att lösa särskilt knepiga sk avstegsfall i planeringen. Denna regel togs sedan upp i information från Planverket 1972 på förslag av Gösta Blücher. Numera tycks den ha blivit mer regel än undantag.
Torsten Westman ifrågasatte om detta är en trovärdig målsättning och om det överhuvudtaget finns ett politiskt grundat krav på att målsättningar ska vara trovärdiga. Det viktiga är ju att de vinner nästa val. Då passar det vanligen bättre med löftespolitik än med realism. Man kunde tro att vi har samhällsplaneringen för att undvika svårigheter, men verkligheten pekar mot att det sällan blir några planer förrän det finns ett problem som kan ge politikerna ett mandat. Med utgångspunkt från detta förhållande bör frågan ställas vad som händer om planeringen börjar utgå från ett graderat bullerbegrepp istället för ett absolut. D.v.s. att tanken om tyst och bullrig sida introduceras i det allmänna medvetandet istället för dagens ambition att minska bullernivån generellt. Hur skulle då hanteringen av Österleden i Stockholm till exempel ha sett ut? Med dagens bullerbegrepp ter sig en bullermatta över Djurgården som omöjlig och att bygga en tunnel framstår som en enklare och bättre lösning. Skulle saken framstå så med ert resonemang? Frågan kan också ställas varför Södermannagatan är bullrig överhuvudtaget. Jo det beror på att alla vill bli av med trafiken i city, men ingen vill ha den! Leder då detta till att vi på sikt får höghus vid trafiklederna och trevliga låga hus bakom ungefär som på den bild som Kjell Spång visade tidigare (där två villaägare vid en gata byggt höga bullerplank runt sina hus som får dem att likna fängelser). Eller hur ska de hus som fångar upp bullret se ut?
Kjell Spång menade att ur forskarnas perspektiv har frågan varit hur frågorna kan komma upp på den politiska dagordningen överhuvudtaget. Han citerade ordf. i forskningsprogrammet Barbro Westerholm som sagt att "Ni måste kunna visa att människor dör/mår dåligt". Därför inriktas mycket forskning på sådana frågor och inte implementeringen.
PM menade att forskningsprogrammet utgår från bostaden som normgivare i staden, men staden omfattar också andra typer av platser, som t.ex. rekreationsområden med natur (Djurgården!). Även för sådana platser behövs bullernormer, eller helst tysthetsnormer. I dessa fall är det fortfarande rimligt att utgå från fältkrav för bullernivåerna.
Tom menade att detta inte slår igenom fullt ut i fastighetsvärdena.
Claës Breitholtz undrade om sambandet mellan buller och hälsa. Birgitta Berglund menade att sambanden är svåra att bevisa, men att det finns vissa grundläggande miljöpsykologiska studier kring samband mellan buller och inlärning, buller och sömn och buller och empati. Men BB menade också att om vi får bullermått som bättre svarar mot ljudupplevelse blir det också lättare att upptäcka korrelationer mellan buller och hälsa. Det vi vet idag handlar främst om hörselskador, men det finns också en störning i vardagen som kan mätas till exempel i form av stress. Karaktärsprofiler kan vara ett sätt att komma åt detta. Vägverket har visat intresse för sådana metoder.
Tor Kihlman påpekade att i den statliga utredningen Handlingsplan mot buller från 1993 som han ledde skildes på "acceptabla" och "bra" ljudstyrkenivåer. De gränsvärden som föreslås där är med andra ord bara acceptabla, inte bra. Grunden för att lägga nivån på 55 dB var att andelen störda bara var drygt 10%, men det fanns alltså störda. Det ligger alltså en kompromiss redan i detta värde. En betalningsvillighetsstudie visar också att även boende med 55dB har en viss betalningsvilja för att få det tystare. TK hade också gjort en gallup om vad som kan anses vara bra ljudmiljö bland sina kolleger på internationella kongresser och samtliga hade svarat 40-45 dB. Alltså i stort sett halva nivån jämfört med den nuvarande normen! Detta låg också till grund för den akustiska standardklassning som används idag, inte minst i Stockholm. Det har också visat sig att åtgärderna för att minska trafikbullret är i stort sett desamma som för att minska trafikolyckor och minska bränsleförbrukningen. Ljudlandskapet kan därför utnyttjas för att få en bättre kvalitet totalt sett.
Kjell Spång tog upp referensgruppen igen. TK kommer att hålla i den. Det handlar om att leda projektet från "villovägar". Referensgruppen kan också komma att gå vidare från den nuvarande fasen i forskningsprogrammet av "inventering" till en senare uppföljningsfas under ytterligare 3 år. Den första fasen handlar om att utveckla bättre indikationer på hur Ljudlandskap bör fungera för att vara bra. Den andra fasen är en implementeringsfas för det faktiska planarbetet.
TK fyllde på och framhöll att det är en konstruktiv fas och att det handlar om att bullersanera utan att skapa nya problem.
Tom Rosander hävdade att vii lever i en enfrågeplanering. Det är svårt att hålla igång alla frågor samtidigt. Han undrade vilka krav forskargruppen har på referensgruppens medlemmar. KS återkommer med en kravlista, men det handlar framförallt om att få tag på planerare som arbetar med frågorna dagligdags och har lång erfarenhet av planering överhuvudtaget.
Beslutades att sekr. gör en skrivelse till nätverket med en fråga på tio rader. Det bör handla både om sanering och nyproduktion. Gruppen ska tillsättas under våren.
Torsten Westman betonade det övergripande perspektivet, var man hamnar med denna tankegång, inte minst vid nyproduktionen. Är det bara boendemiljön som är viktig. Även trafikanterna behöver en bra miljö!
Birgitta Berglund menade att vi måste få in planering av Ljudlandskap i stadsplaneringen. Det handlar inte bara om bullrande verksamheter, utan om alla typer av ljudmiljöer. Även de goda. Idag saknas ett exakt kunskapsunderlag kring detta. Det handlar inte minst om att integrera ljuden med andra egenskaper och att inte bara ställa frågan hur mycket folk tål, utan vad de behöver, gläds åt...
Inger Sundström tog upp Galleriorna som ett exempel på en stadsmiljö där alla egenskaper kontrolleras och utnyttjas för att få folk att stanna kvar.
BB förtydligade med att framhålla att det inte bara handlar om att dämpa, utan om ljudens informationsvärde.
TW ifrågasatte vem som skulle vara beredd att betala extrakostnaden för detta.
BB kontrade med att ljudlandskapet kan ges en estetisk utformning precis som den byggda miljön. Hon undrade också vilka kommuner som satsar på bullerplaner idag. Tex nyköping, Birmingham. Det behövs fler i Sverige.
Eva Maria Persson höll inte med om att kommunerna inte planerar ljudmiljön. Bullret är tvärtom regelmässigt utgångspunkten idag. Men det är svårt för politikerna att hantera de mer subjektiva aspekterna. Det som upplevs som störande av en kan vara skönt för en annan. Det är inte minst tydligt när man jämför olika åldrar. Tonåringar vill bo mot gatan, medan de äldre vill bo mot gården. Buller påverkar inte unga människors val av bostäder.
Tom Rosander föreslog att ljuden i rummet kan ses som en släkting till Arne Branzells upplevelsebubblor.
PM tillade att en kartläggning av bullerstörningen inom Stockholmsregionen har gjorts som en del av RUFS. Han påpekade vidare att bullerupplevelsen är beroende av aktiviteten, som bland annat Kjell Holmberg i Luleå påvisat. Slutligen förtydligade han att Ljudlandskapet handlar mer om att hitta positiva beskrivningar av ljudmiljöns egenskaper som utgår från dess betydelse för miljöns helhet snarare än att reducera dess betydelse. Som exempel nämnde han att ett miljökvalitetsmål i innerstan kan vara att människor kan gå och prata med varandra med normal röstnivå eller att ljudsymboler som många byggnader har går att höra på relevanta avstånd. Han nämnde till exempel att biltrafikbruset framför mörby kyrka vid Norrtäljevägen är så högt vid kyrkans entré att det inte går att höra kyrkklockorna från kyrkogården om man står framför kyrkporten som till exempel vid bröllop eller begravningar. Situationen har ytterligare försämrats genom att ett bullerplank satts upp längs vägens motsatta kant för att skydda bostadshusen där vilket gör att ljudet reflekteras mot kyrkan istället. En ljudlandskapsplaneringen borde därför utgå från vilka ljud som behövs i olika miljöer snarare än var det är tyst eller inte. I parker ska besökare kanske kunna höra fåglar, i tunnelbanan meddelanden osv. Ljudnivå är ett mått på buller, men ljudmiljön har också ett informationsvärde som behöver tas om hand av planeringen. Om vi utgår från ljudfunktionen istället för tvärtom blir bilden av ljudlandskapet helt annorlunda.
SAR/PMS 020204
Pehr Mikael Sällström
pm.sallstrom@arkitekt.se
Fler inlägg:
|
|