Det är värre än nånsin, säger vissa. Otydliga förfrågningsunderlag, överkrav, prisdumpning, konstiga referenstagningar. Det handlar om offentlig upphandling av arkitekttjänster.
Vems är felet? Var ligger problemet? Hos upphandlarna, som ser det som viktigare att undvika formella fel än att göra en bra affär? Hos upphandlingskonsulterna, som inte förstår sig på den verksamhet som ska handlas upp? Eller hos arkitekterna själva, som klagar högljutt men ändå ställer upp och lämnar anbud?
Illustratör: Claes Larsson.
Sveriges Arkitekter brukar framhålla sambandet 1-10-100: Om konsultkostnaden står för ett, är kostnaden för bygget tio och förvaltningen 100 gånger så stor. Med ett omsorgsfullt arkitektarbete kan man spara pengar i senare skeden, framhåller förbundet. Att lägga lite extra resurser på tidiga skeden är därför en god investering.
Men när det offentliga handlar upp, är det sällan ett sådant synsätt som är förhärskande. De offentliga beställarna vill gärna se varje delupphandling som en separat företeelse som ska kostnadsoptimeras inom sina egna ramar. Priset på arkitektinsatsen blir då viktigare än att få valuta för investeringen på lång sikt.
Frågan är om inte tillämpningen av LOU utgör ett hinder för kvalitetspräglat offentligt byggande.
Läs mer om upphandlingseländet på sidan 16.