|
Endast hälften av unga vuxna i åldrarna 20-27 år har en egen bostad. Idag saknas 150.000 lägenheter för att ge alla unga vuxna ett eget boende. Situationen i storstadsregionerna är särskilt prekär. Här förbättras inte förhållandena på bostadsmarknaden, de försämras i stadig takt. Och de kommande åren kommer extra stora ungdomskullar - "den tredje ungdomspuckeln"- ut på bostadsmarknaden.
Hittar vi inte lösningar på den allt svårare bostadssituationen för yngre hamnar vi snart i en debatt om generationssvek. Bli inte förvånad om du får höra det ordet redan i höstens valrörelse.
Det här är referensramen till den studenttävling om framtidens boende för unga som Sveriges Arkitekter tillsammans med ArkitektStudenterna, Jagvillhabostad.nu, Sveriges Byggindustrier och en rad intressenter inom bostadsbyggandet nu genomför. Totalt har 88 förslag lämnats in, juryarbete pågår och det blir utställning, debatter och prisutdelning under politikerveckan i Almedalen i juli.
Vi räknar med intensiv debatt. Alla förslag finns publicerade på www.arkitekt.se/hemuppgiften. Så småningom blir det också både utställning och tryckt dokumentation.
De inlämnade förslagen pendlar från konkreta till högst idémässiga. Det presenteras temporära lösningar, andra är mer permanenta. Det finns idéer som bygger på tankar om förenklat byggande med lägre standard, sådant som gärna lyfts fram i den allmänna debatten. Men det finns också förslag som bygger på helt andra tankebanor. Politiker, byggherrar, entreprenörer och arkitekter bör studera och begrunda!
Det är alldeles uppenbart att marknaden behöver tillföras olika slags instegslägenheter. Tröskeln till bostadsmarknaden måste göras lägre. En instegslägenhet kan vara allt möjligt, liten och enklare utformad men varför inte, som en tävlingsdeltagare föreslår, bygga fler femmor som, rätt utformade, unga människor kan dela, åtminstone under den tid man är rörlig både privat och på arbetsmarknaden.
Det här är tankar som närmar sig pudelns kärna. Många faktorer samverkar till att våra bostadsbehov blir alltmer olika. Vi arbetar mer hemma. Vi är rörligare, mindre stationära. Samlevnadsformer ändras. Samtidigt går det inte att frigöra sig från intrycket att vi bygger alltmer likriktat. Få aktörer på marknaden vågar låta sin produktion närma sig de alltmer skiftande bostadsbehoven. Beprövade och standardiserade bostadslösningar härskar. Vad annat kan man förvänta sig av en bostadsbyggarmarknad som präglas av dålig konkurrens? Utrymmet för nya idéer och experimentbyggande är marginellt. Bostadsmässor och bostadsutställningar som kan visa på nytänkande - vart tog de vägen?
Den här utvecklingen är inte gynnsam för den som ska skaffa sig det första egna boendet. Men det handlar inte bara om byggandet. Minst lika viktig är bostadspolitiken i stort. I Sverige har vi nästan 0,5 lägenhet per invånare. Ändå fungerar inte bostadsmarknaden. Inte minst skatteeffekter gör att många helt saknar incitament för att förändra det boende som inte längre passar. Svensk bostadspolitik har skapat enorma inlåsningseffekter.
I Norge är hyresintäkten skattefri om man hyr ut mindre än hälften av sin bostad. Säkert skulle massor av bostadsyta tillföras marknaden med motsvarande regler i Sverige. Vi kan inte bygga bort bostadsbristen. Vi kan bygga, men skapar aldrig balans om inte samtidigt det befintliga bostadsbeståndet utnyttjas bättre. Det krävs ett bostadspolitiskt totalgrepp, med inslag av skattemässiga smörjmedel, för att åstadkomma en bostadsmarknad som kan möta allt mer differentierade behov och samtidigt sänker trösklarna för de unga.
En fungerande marknad kännetecknas av att produkter av olika storlek och kvalitet tillförs marknaden samtidigt som produkterna också omsätts på en andrahandsmarknad. Svensk bostadsmarknad har inte något av dessa kännetecken. Dags att ändra på det? Finns det politiska modet? Vilket ansvar tar vi för att unga människor ska kunna beredas rimlig plats på bostadsmarknaden? Låt oss prata om det i valrörelsen.
Staffan Carenholm
|