Ett Paris vid floden i Shanghai

Inför Expo 2010 i Shanghai zoomar Arkitekten in på några av de andra ländernas paviljonger. Först ut är den franska. Text: Nina Gunne.

Nedräkningen har börjat för Världsutställningen i Shanghai, den största som någonsin anordnats. Utställningsområdet är nu en kaotisk byggplats och luften fylld av buller och partiklar – långt ifrån den rena, hållbara framtidsstad som är utställningens huvudtema: Better City – Better Life. Men när dammet lagt sig kommer alla paviljonger att ge sina svar på hur framtidens städer kan bli renare och hållbarare och bättre platser att leva på.

En av de första nationer att välja tomt var Frankrike som också tidigt stödde Shanghai ekonomiskt för att förverkliga världsutställningen. Landet fick därför möjlighet att välja en bra tomt – vid floden och nära den bro som leder över från det nya expoområdet till det gamla Shanghai.

I Frankrike anordnade staten en arkitekttävling för att ta fram den byggnad som skulle representera landet. Ett hundratal arkitektkontor anmälde sitt intresse att rita paviljongen, fyra valdes ut att rita igenom sina förslag och vinnande kontor blev slutligen Jacques Ferrier Architectures i Paris.

För Shanghai har Ferrier ritat en byggnad med vit fasad, som drömmen om Paris, och där innanför porlande vatten och en överraskande grönskande trädgård som fortsätter upp längs med väggarna. Naturen i staden.

– Den vertikala trädgården i byggnaden symboliserar naturen i staden, ett viktigt koncept för Jacques Ferrier, berättar Olivier Cornefert som tar emot på kontoret i centrala Paris.

Jacques Ferrier är på besök i Shanghai för att övervaka bygget, men hans nära medarbetare är väl insatta i projektet och tar över det dagliga arbetet. Olivier Cornefert berättar om Ferriers tankar. Hur han tror att vi i framtida städer kommer att odla mer i städerna och att naturen kommer att ta allt större plats. Han berättar vidare hur paviljongen och utställningen ska berätta för besökaren både om den framtida staden och om Frankrikes kultur.

En rulltrappa ska leda besökarna från den inre trädgården upp till taket med fransk restaurang och trädgård lika geometrisk som i Versailles. Vandringen genom utställningen sker nedåt i en sluttande spiral. Längs med väggarna visas filmer tagna i Paris och Marseille enligt sju olika teman. Ferrier har tagit fram visionerna för utställningarna och arkitekten Anna Sanna är ansvarig arkitekt för scenografin.

– För Jacques Ferrier är uthållig arkitektur något som skapar kvaliteter i livet i staden, berättar hon. Därför berättar också filmerna om livet i staden på temat "den sensuella staden". Om smakerna, dofterna, natten, rörelsen, naturen och vatten. Under promenaden möter besökarna rum vid sidan av huvudgången med separata utställningar av de olika sponsorerna, bland dem Luis Vuitton och LVMH.

Vandringen avslutas i en utställning dit Musée d'Orsay har lånat ut flera målningar liksom en av Rodins skulpturer.

Ferrier har skapat en byggnad hållbar så långt som budgeten och kinesiska samarbetspartners tillåtit. Den var till en början tänkt som en nollenergibyggnad men det visade sig att ventilationen inte kunde klaras utan extra energi. Ingen uppvärmning behövs där­emot då byggnaden än så länge bara är tänkt att användas under sommarhalvåret. Den dubbla fasaden av glas och ett lager vegetation skyddar mot solvärmen. I fasaden finns solpaneler för produktion av elektricitet och i vattenbassängen på gården finns plantor som renar vattnet.

Jacques Ferrier startade sitt kontor 1993 för att skapa hållbar arkitektur för en bättre miljö. Han använde sig tidigt av solpaneler och naturlig ventilation, men det viktigaste i hans filosofi är att skapa vackra byggnader genom att kombinera enkla material – det estetiskt hållbara. Han talar om arkitekten som författare, snarare än konstnär.

Grundläggande är också att byggnaderna ska kunna anpassas till nya behov. Den franska paviljongen i Shanghai är tänkt att kunna omvandlas till ett permanent kulturcentrum.

Ferrier blev känd främst genom sin Hyper Green Building för några år sedan. En prototyp för en grön skyskrapa, 150 meter hög, med en fasad som ett nät av betong som anpassas efter väderstrecken. Mot söder är nätet tätare och rymmer solpaneler, mot norr är det glesare och släpper in mer dagsljus. I toppen föreslogs ett vindkraftverk och innanför tornet ett mikroklimat för den trädgård som odlas där. Byggnaden skulle ha uppförts utanför Paris men projektet avstannade på grund av finanskrisen.

Många av tankarna återanvänds nu i paviljongen i Expo 2010 i Shanghai. Paviljongen är uppbyggd av en stålkonstruktion runt en spiral av betong. Kring stålkonstruktionen finns en stabiliserande nätstruktur uppbyggd av sammansatta kors av polykarbonat. Som ett minne av Eiffeltornet.