|
Arkitekt Ylva Larsson svarar på Alexander Woldarskis debattartikel i Arkitekten 12/09.
Som författare till stadens Miljöprogram för ett riksintressant område - Röda Bergen tar jag nu till orda. Röda Bergen har ett eget suveränt skydd som riksintresse sedan 1989. Det berör samspelet i gaturum, fasader, takkupor, och så vidare.
Röda Bergens plan från 1907 reviderades av Sigurd Lewrentz som tog bort de kyrkliga inslagen och ersatte dem med en öppen gatuaxel från Vanadislunden till Solvändan. Bebyggelsen skulle nu istället rymma bostäder och små matbutiker.
Stadsplanen är utmejslad som en organisk ej rätvinklig plan där gaturum, stadsparker, trädgårdar, öppna olåsta storgårdskvarter och byggnader möts i en rytmiserad dialog inspirerad av barocken. Prydnadsgavlar var markerade som tvingande inslag i planen.
Tullgränsen har legat vid Stallmästaregården och inte vid Solnabron. Röda Bergens huvudstråk har krönts av gavelkrönsprydda byggnader vid gathörn som accenter i planen. Mot Solna fanns även denna markering och blev då en lågmäld stadsentré. Men att det skulle vara en tullgräns är att misstolka planens intentioner. Stadsgränsen ligger för övrigt en bra bit in på den nuvarande Solnabron.
Till en grön, social, urban trädgårdsstadsmiljö där minsta förändring kan ältas i åratal och där nya takkupor inte får tillföras i de särskilt känsliga gaturummen vill man nu ansluta två 143 meter höga byggnader. Frågan om dess lämplighet har lämnats till ett urvattnat samråd och till boende och fastighetsägare på plats som i 20 år levt med kulturskyddets kravpalett. Kommunen själv föreslår dessa torn, så osannolika att ingen (inte jag heller) trodde att det var möjligt på grund av det rigorösa skyddet. Tornen är så stora att de inte kan bli annat än en tillbyggnad till Röda Bergen och om de uppförs är riksintresset svårt att hävda. Tornens slagskugga som stjäl himmelsljus och sol kommer att roteras över parker och befintlig och ny bostadsbebyggelse. En nordligare placering skulle minska skuggproblematiken.
Det är Norra Station som behöver en unik accent. Den ska därför stå nära KI och tydligt höra samman med Norra Station, och det kan vara en mycket hög byggnad. Byggnaden ska skapas genom en tävling och bör vara världsunik.
Wolodarski säger: Det är dock uppenbart att samrådet i sin nuvarande form, och de kostsamma stadsbyggnadsprocesserna i allmänhet, har stelnat i sin förutsägbara kontur. För demokratins skull krävs framöver en mera målmedveten form av samråd som frigör kunskap och kreativitet. (...) Politik, arkitektur, teknik och ekonomi står i starkt samspel, och orsak och verkan kan lätt förväxlas även av en och annan erfaren arkitektkollega. Ja visst är det så!
Inte minst då det på kommunen sitter en tjänsteman som bakom låsta dörrar tar fram det som efter samrådet ersätter Norra Stationssamrådets ifrågasatta uppochnedvända Tors torn. Han gör dem 42 meter högre och cirka 50 procent större i basen. De är därtill kopior av ett hus i San Francisco.
Nu visas en illustration från Röda Bergen och då längs den tungt trafikerade Torsgatan, man döljer ännu Röda Bergen. Bilden är vilseledande och det i sidled utdragna perspektivet manipulerande då tornen upplevs lägre än vad de är. Samrådet är genomfört och de nya tornen kan lämnas direkt till Stadsbyggnadsnämnden för beslut. Stadens planering och projektering av stadens genom tiderna högsta byggnad sker så i samverkan mellan en heltidsavlönad isolerad tjänsteman och den politiska nämnden. Är detta rimligt?
Tornens placering ligger fortfarande i direkt anslutning till Röda Bergen och deras samexistens analyseras inte nu heller. Eftersom planärendet om tornen kan lämnas direkt till nämnden och beslut tas för genomförande lämnas nu frågan till överklaganden och en byråkratisk turné och tidsspillan som borde kunnat undvikas. Placeringen är provokativ: Den hävdar prestige före riksintresse och kan inte annat än väcka debatt! Om detta är utfallet av en marknadsliberal turboplanering så bör vi nog tänka om.
Ylva Larsson SAR/MSA
|