Vem gillar inte en bra historia? En spännande berättelse väcker nyfikenhet och engagemang. Den berör och väcker nya tankar, den bidrar med förklaring och skapar samhörighet. En berättelse utan poäng däremot, tråkar ut och skapar tomhet. Säg den som inte någon gång hamnat på en middagsbjudning med en trist bordsgranne. Samtal avstannar så lätt av meningslösa anekdoter.
Den amerikanske journalisten Ira Glass leder sedan många år radio- och tv-programmet "This American Life" där vanliga amerikaner berättar om sina liv. Programmet hyllas för sin lågmälda prägel och sina engagerande människoöden. Ira Glass menar att en riktigt bra berättelse först väcker åhörarens nyfikenhet. Genom skicklig dramaturgi drivs berättelsen framåt genom en serie av händelser och intressanta frågeställningar. Den som berättar bör dessutom ge en anledning till varför folk överhuvudtaget ska lyssna. Ira uttrycker det som ett "moment of reflection." Ger man inte det utrymmet slösar man med folks tid och då är det mycket bättre att hålla tyst.
Kan hans resonemang även överföras på arkitektur? I dag råder trender och nya synsätt inom de flesta branscher och ett av de senaste modeorden inom vår bransch är just "storytelling". Inom design och inredning har man varit snabb med att anamma begreppet och då främst i kommersiella projekt. Ett vanligt grepp är att ge kunderna en illusion av att vara där i ett annat syfte än att handla. Kan man få folk att känna att de i stället är i till exempel en hotellobby handlar de troligen ännu mer. Ett kontor som uppmärksammats en hel del, bland annat i Arkitektens novembernummer, är Stylt Trampoli. I några av deras mest omtalade projekt, som restaurang Le Rouge och hotell Lydmar i Stockholm, har olika berättelser bildat ram för designprocessen. Det är ofta oklart om berättelserna är "på riktigt" eller om de är arrangerade. Kanske är det också oväsentligt? Med inredning precis som med byggnader är det viktigaste att gestaltningen väcker tankar och frågor och att man som betraktare får en upplevelse.
Även om de realiserade projekten än så länge är få inom husarkitektur så talas det här om behovet samt betydelsen av narrativa verktyg. Konkurrensen om jobben har hårdnat och de som har en bra story förväntas utmärka sig alltmer i framtiden. Det finns såväl risker som möjligheter med denna trend. Den största risken är att historier utan bra poäng ofta resulterar i ren kitsch. Men nu när byggbolag medvetet arbetar med begreppet för att förstärka sitt varumärke - borde inte vi vara med? Om någon ska berätta om byggnader - ska inte det vara vi arkitekter? Inom delar av arkitektkåren råder sedan gammalt en oskriven regel att se snett på kommersiella grepp. Skepsis i all ära men om vi inser att de gränser som hittills verkat så skarpa blir alltmer luddiga kan vi förmodligen även öppna oss mot nya begrepp och andra sätt att arbeta. Då är vi med och skapar intressanta berättelser i stället för att tvingas lyssna på den tråkiga bordsgrannen.
Sandra van Rooij Edfelt
är arkitekt på Bergkrantz arkitekter.