VALÅR med arkitekturpolitik

Nu kommer de första reaktionerna på debatt­skriften Arkitektur och politik. Den fungerar som en väckarklocka för politikerna som uppskattar det breda greppet på samhällsbyggnad. Bostäder och klimat blir stora valfrågor.

Budskapet är glasklart när Sveriges Arkitekter möter tre politiker i strålkastarljuset på Konserthuset i Stockholm den 4 december:

– Arkitektur och politik hör ihop och arkitekturen måste ha en självklar plats på den politiska dagordningen. Det är hög tid för regeringen att ge arkitekturen betydligt större utrymme i ett hållbart samhällsbyggande, säger Laila Strunke, Sveriges Arkitekters ordförande.

En debattskrift med förslag till en ny arkitekturpolitik överräcks här på scenen formellt till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth. På scenen finns också Leif Pagrotsky (S), utbildnings- och kulturminister under förra mandatperioden, samt Siv Holma (V), ordförande i kulturutskottet i riksdagen. Här tas första steget till en dialog om en ny arkitekturpolitik för Sverige. "En vision och ett handfast arbetsredskap för förbättrad kvalitet i det vi planerar, bygger, anlägger, inreder och upphandlar", sammanfattar Sveriges Arkitekters förbundsdirektör Staffan Carenholm vid överlämnandet.

Ett par veckor efter Arkitekturdagen har alla riksdagsledamöter fått debattskriften i sin brevlåda. De har inte hunnit plantera och diskutera den i partierna men den första reaktionen när en ledamot från varje parti tillfrågas är genomgående positiv: "Bra att branschen tar ett samlat grepp och uttrycker det framåtblickande som man tycker att politiken ska ha." "Heltäckande och inspirerande." "En ambitiös skrift och ett genomarbetat material." "Alla dessa tankar finns redan här och var men man har inte tidigare kopplat ihop dem på detta sätt med arkitektur. När man läser detta förstår man hur det hänger ihop."

I Arkitektur och politik formuleras en helhetssyn, vilket alla intervjuade partiledamöter anser positivt. "Se arkitekturpolitik och hållbar utveckling som gränsöverskridande frågor och samordna de resurser och det ansvar som idag är fördelade på flera departement". Skriften föreslår också att man ska "skapa en sammanhållen plattform för erfarenhets- och kunskapsuppbyggnad, information och rådgivning". Åsikterna går isär om på vilket departement frågorna hör hemma och om hur en gemensam plattform skulle kunna se ut. Kulturdepartementet är den naturliga tillhörigheten anser Cecilia Magnusson (M) medan Siv Holma (S) tycker att ett interdepartementalt organ vore en bra lösning.

– Frågan om att samla frågor under en gemensam plattform kommer ofta upp kring miljö-, jämställdhets- och kulturfrågor, säger Esabelle Dingizian (MP). Ofta behöver man både kraftsamla sig kring en fråga och integrera den i olika departement för att några åtgärder ska ske. Hållbarhet, som den här skriften handlar mycket om, måste integreras inom alla områden idag. I grunden måste ämnet vara tvärpolitiskt men kanske att ett nytt samhällsbyggnadsdepartement är en bra lösning.

Lennart Pettersson (C) är öppen för förändringar inom både departementen och riksdagsutskotten.

– Det som en gång var stuprör måste vi nu få att fungera som en hängränna. Men vi måste undvika utskott som ska greppa allt. Det är viktigt att fundera över på vilket departement frågorna gör mest nytta. Ett steg på vägen vore att lyfta bostadsfinansieringen från näringsdepartementet till miljödepartementet för att få en helhetssyn på bostad och miljö.

Ledamöterna tar också upp olika förslag i skriften som särskilt berör deras områden och diskussionerna i partiet. Siv Holma (V) tycker att förslaget om att ta ett samhälleligt initiativ för att diskutera bostadsförsörjningen tillhör det mest intressanta i skriften.

– Planmonopolet gör idag att kommunerna kan fortsätta med en ensidig bostadsförsörjning. Det behövs en större nationell styrning för att det ska bli en rättvis planering. Det syns inte direkt i texten men man talar också om en ny form av bostadsforskningsstöd. Man borde kunna förvänta sig att byggherrarna tar ett större ansvar kring forskningen men man borde också satsa mer statliga pengar kring byggforskning.

Kapitlet kring stadens landskap uppmärksammas särskilt av Lars Tysklind (FP), ett område han tycker underskattas idag.

– Det går mode i hur vi ska bygga städer, idag är det den täta staden. Men förtätning ökar risken för att man ger sig på det gröna i städerna. Det får man inte tappa bort i ivern att bygga effektiva transporter till exempel. Vi har mycket dialog kring det här i partiet.

Esabelle Dingizian (MP) tar fasta på kapitlet om integration och berättar om arbetet kring integration och mångfald i Botkyrka där man också satsar mycket på arkitektonisk kvalitet i skolor och andra gemensamma lokaler. Hon är också positiv till det genusperspektiv hon tycker finns i skriften: Att skapa ett samhälle som är till för alla.

Men här finns också en del invändningar. Esabelle Dingizian berättar om hur man i Botkyrka kommun har arbetat med att ta fram ett eget styrsystem och ge tjänstemännen utbildning i olika frågor.

– Mitt intryck av skriften är att man tycker att vi på riksnivå ska ta fram ett handlingsprogram som vi skickar ner till kommunerna och talar om hur de ska göra. Jag tror på andra typer av åtgärder och att man lämnar över till egna initiativ på lokal nivå. Ett papper sätter inte igång några åtgärder.

Cecilia Magnussons (M) reaktion är att skriften handlar mycket om att förändra lagstiftningen och hon tycker att man skulle behöva gräva lite djupare och utveckla det.

– Problemet är oftast inte att lagstiftning saknas utan att den inte tillämpas, säger hon. Kanske behöver vi följa upp den bättre istället.

Frågan om större medborgarinflytande i planeringen under kapitlet om integration lyfts fram av Lennart Pettersson (C) som anser att svenska medborgare redan har stor lagstadgad möjlighet till inflytande både genom översiktsplanen och på en mer detaljerad nivå. Han har just nu bostadspolitiska frågor på sin agenda och reagerar också på en formulering i skriften om att "ge särskilt stöd för produktion av bostäder med lägre kostnader".

– Vi har inte socialt bostadsbyggande idag, det är alla partier överens om. Däremot borde man kunna bygga billigare för alla.

Vid överlämnandet av skriften på Arkitekturdagen var Leif Pagrotsky (S) positiv till det breda grepp Sveriges Arkitekter tar.

– Det är en signal om att Sveriges Arkitekter avser att inta en högre profil inom flera områden.

Redan då reagerade han över kapitlet om export och internationalisering. Han skulle själv vilja att svenska arkitekter i större utsträckning tog sig an uppdrag internationellt men han vill också se fler inslag av utländska arkitekter i Sverige. Ett ökat utbyte i båda riktningarna. Några veckor senare utvecklar han detta och poängterar att detta gäller också utbyte kring utbildning och forskning.

– Jag saknar kopplingen mellan kultur och utbildning som fanns under min tid som minister inom båda områdena. Idag finns inte kulturämnena med i diskussionerna kring utbildning på samma sätt.

Siv Holma (V) var mycket positiv till skriften när hon kommenterade den på Arkitekturdagen. Hennes första reaktion var att den handlar om självklara saker att genomföra. När hon har tittat vidare på texten har hon en del invändningar.

– Det handlar inte om så stora genomgående förändringar utan mest om att samordna resurser och utveckla lagstiftningen. Det är rätt generellt skrivet och man går inte in i nästa steg att föreslå konkreta åtgärder.

Skriften vänder sig till politiker och andra makthavare men också till planerare, arkitekter och förvaltare. Ändå tycker vissa av de intervjuade att skriften inte tillräckligt tar upp branschens egen roll i den framtida utvecklingen.

– Det här är ett område som kräver många spelare och jag skulle vilja se mer om vad branschen gör i framtiden, säger Cecilia Magnusson (M).

- Det är ett bra grundmaterial som kan användas för både lagstiftning och utveckling, menar Lennart Pettersson (C).

– Det gäller nu att alla i målgruppen får läsa detta. Politiker men också arkitekterna själva liksom andra i byggbranschen.

Tanken med debattskriften Arkitektur och politik är att den ska fungera som inspirationskälla och diskussionsunderlag. Så verkar också skriften fungera. Under våren handlar diskussionerna i alla partier om var prioriteringar ska ligga före och efter valet. Klimatet och byggandet av bostäder är stora frågor för dem alla och de räknar med att de blir viktiga frågor under valrörelsen. Skriften kan då bli ett användbart arbetsmaterial.

– Den blev en påminnelse för oss om att utvärdera vad som hänt på området, säger Cecilia Magnusson (M). Det är inte omöjligt att jag tar upp skriften vid utskottets offentliga utfrågning nu i slutet av januari. Det var länge sen det gällande handlingsprogrammet togs fram och det börjar absolut bli dags att se över området. Man kan väl ärligt säga att arkitektur inte har funnits i kulturpolitikens mittfåra de senaste åren.

Folkpartiet vill fokusera på samhällsbyggande och bostadsbyggande och Lars Tysklind har redan pratat med kollegor i partiet om att samla sig kring frågorna. Lennart Pettersson (C) tycker att det bästa med materialet är de tydliga förslag som politiker på olika nivåer kan fånga upp. Siv Holma (V) ansvarar för att samordna frågorna bland S, V och MP inom Kulturutskottet och Leif Pagrotsky ser skriften som en idébank som kan användas som stimulans.

Inom Miljöpartiet pågår just nu programskrivning för partiet och i samband med det vill Esabelle Dingizian plocka fram skriften.

– Samtidigt tycker jag inte att det står så mycket nytt och det tror jag att de andra ledamöterna inom mitt parti kommer att hålla med om. Det mesta i skriften är saker som partiet redan arbetar för.

På Arkitekturdagen förklarade kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth att hon inte vill börja skissa på en ny arkitekturpolitik, men däremot se över hur de arkitekturpolitiska mål som redan finns kan implementeras. Monica Fundin Pourshahidi, kansliråd på Kulturdepartementet med ansvar för arkitekturfrågorna, ser goda möjligheter till ett positivt samarbete med branschorganisationer.

– Det mest intressanta med skriften är det breda greppet. Det skiljer sig egentligen inte så mycket från den arkitekturpolitik vi redan vill föra, men det är intressant att Sveriges Arkitekter lyfter fram det. Tillsammans kan vi fastslå att arkitektur är ett brett ämnesområde och arbeta för att arkitektur inte bara ska höra hemma inom kultur utan inom flera områden i samhället.

– Den stora skillnaden från de nuvarande arkitekturpolitiska målen är att Sveriges Arkitekter lyfter fram hållbarhetsperspektivet. Det var inte lika tydligt när Framtidsformer togs fram. Det internationella perspektivet är också tydligare i Sveriges Arkitekters skrift. De båda perspektiven hänger ihop, vi kan inte skapa ett hållbart samhälle utan att se det i ett internationellt perspektiv.

Utvecklingen går redan mot att se arkitektur och samhällsbyggnad som gränsöverskridande frågor, menar Monica Fundin Pourshahidi. Regeringen har till exempel gett uppdrag åt fem myndigheter att arbeta med gestaltning av offentliga miljöer och hållbarhet, däribland Arkitekturmuseet, Formas och Boverket.

Arkitekturmuseet skulle kunna leva upp till de önskemål om en gemensam plattform för frågorna som finns i skriften. Regeringen gav inför 2009 Arkitekturmuseet ett vidgat uppdrag som innebär att främja och förmedla kunskap om arkitekturens, formens och designens betydelse i samhället. Museet ska också samverka med andra myndigheter om samhällsplanerings- och stadsutvecklingsfrågor, bland andra Boverket, Riksantikvarieämbetet och Statens Konstråd.

– Det mesta i den här skriften är frågor vi har fått i uppdrag att arbeta med, säger Lena Rahoult, chef på Arkitekturmuseet.

Några exempel som hon nämner är det offentliga rummet, kvalitet i upphandlingar, kommunikationer och integration.

– Utmaningen för oss är att gestalta frågorna och väcka intresse för dem hos publiken. Nu behöver vi ha ett nära och konkret samarbete med bland andra Sveriges Arkitekter när Arkitekturmuseets nya varumärke som mötesplats ska byggas upp.

Med debattskriften vill Sveriges Arkitekter inleda en diskussion om frågorna och kommer sedan att följa upp materialet årligen under en femårsperiod. Lokalföreningarna inom Sveriges Arkitekter kommer också att få i uppdrag att diskutera frågorna ute i landet.

– Det är viktigt att se att det här inte är ett färdigt förslag eller program, förklarar Laila Strunke. Vi vill väcka frågor och visa hur arkitektur inverkar på samhällslivet. Det är heller ingen slump att vi presenterar detta material inför ett valår, säger Laila Strunke. Vi hoppas givetvis att det här ska bli en levande fråga under valrörelsen.

I februari träffar Sveriges Arkitekters ordförande Laila Strunke och förbundsdirektör Staffan Carenholm representanter från kulturdepartementet för att diskutera hur man kan komma vidare i de arkitekturpolitiska frågorna.

– Vår skrift har alltså satt fart på en översyn av arkitekturpolitiken, vilket är vad vi eftersträvat, säger Staffan Carenholm.

Text: Nina Gunne. Illustration: Gabriel Wentz.