Äntligen vinst för Europan-veteraner

Det är svårt att slå Jesús Mateos Europan-meriter. Han har deltagit fem gånger och fått pris lika många. I år vann han för första gången, på tomten i Lerum tillsammans med Marco Pusterla, en annan Europan-veteran.

Spanjoren Jesús Mateo och italienaren Marco Pusterla kan med fog kalla sig för Europanexperter. Jesús Mateo har fått pris i de fem senaste Europan och Marco två gånger på tre starter. Tillsammans står de bakom det vinnande förslaget för tomten i Lerum.

De träffades som utbytesstudenter i Lund 1998. I samarbete med läraren David Sim och studenten Joakim Johanson var de med och tävlade i Europan 5. De kallade sitt förslag för Arquitectura simpática (sympatisk arkitektur). Det var för en tomt i spanska Almería. Ett tydligt socialt projekt. De föreslog långsmala radhus, eller gårdshus, som klättrade uppför en kuperad tomt med slumbebyggelse.

Alla hus hade en gård som kunde bli mindre eller större. Den var en möjlighet att anpassa och förändra husen efter individuella krav. Flera sovrum? En butik? En egen trädgård? En lekplats? En parkering?

Jesús Mateo har med sig en folder från Europan 5 när vi träffas. Han ler brett, förnöjsamt. När han ser tillbaka på alla framgångar i Europan, har Europan 5 en speciell klang. Han tycker att förslaget är ett av de bästa han har gjort.

– Jag brukar se mig som en blind arkitekt. Jag försöker hämta inspiration från andra källor än arkitektur och undviker att bläddra i tidskrifter. Europan 5 var absolut inte ett visuellt förslag. Det handlade om att göra det nödvändiga, att skapa en bebyggelse som den fattiga lokalbefolkningen kände sig hemma i och kunde växa in i, säger Jesús Mateo.

Han och Marco Pusterla har bestämt mötesplatsen för segerintervjun: kaféet i Lunds stadsbibliotek. Det är deras Europan-fik. Det var där de grundläggande idéerna till Europan 5 togs fram. Intensiva samtal, ett stort antal koppar kaffe och en och annan croissant.

– I stort sett har alla mina deltaganden i Europan utgått från det här hörnbordet i kaféet, säger Jesús Mateo.

Han och Marco Pusterla gjorde Europan 5 tillsammans, men sedan gick de skilda vägar. Marco Pusterla försvann tillbaka till Milano för exjobb och Jesús Mateo till Madrid för att sätta upp sin egen firma Zero Architects.

Men de har återvänt. Flera gånger på besök under åren, inte minst för att de båda har svensk fru. Sedan en tid är deras relation till Sverige permanent.

2003 började Marco Pusterla jobba på Fojab. Han är idag en av delägarna. Jesús Mateo kom tillbaka till Sverige permanent för ett år sedan. Han har hunnit med att vara konsult i Danmark och i Sverige.

Även om de har deltagit i många Europantävlingar har de aldrig vunnit tidigare. Jesús var nära förra gången. Han var tvåa i norska Lilleström, där det aldrig delades ut ett första pris, men hans förslag är på gång att genomföras. Jesús har flera andrapriser. Mestadels från svenska orter. I Europan 7 deltog han i Kristianstad och i Europan 8 i Varberg. Marco Pusterla deltog i Europan 7 i Helsingborg utan att erhålla pris.

De valde att tävla på tomten i Lerum mycket för att det var en typisk Europanuppgift med sikte på att tänka om och nytt.

– Det finns ett stort intresse för idéer i Europan­tävlingarna. Juryerna accepterar, eller rättare sagt kräver, ett stort inslag av nytt tänkande. De har en förmåga att se saker bortom ekonomiska, funktionella, estetiska och tekniska verklighet, säger Jesús Mateo.

En allmän kritik mot tävlingar är att de blir utförda i alltför liten utsträckning. Otvivelaktigt gäller det Europan. Hittills har bara ett förslag blivit utfört i Sverige. Ett radhusområde utanför Linköping.

Är det viktigt att ert förslag genomförs?

– Lerum har en unik möjlighet att stärka sin identitet med det, menar Marco Pusterla.

Europan-organisationen är inte omedvetna om kritiken. Kraven på de tävlande att vara realistiska har blivit tydligare denna gång. Numera finns det inskrivet i programmet att tävlande ska visa hur ett genomförande kan vara möjligt.

– Vi har varit ytterst noggranna med att vårt förslag ska vila på en realistisk grund. Det finns ett läge där djärva idéer inte behöver innebära omöjliga utsvävningar, konstaterar Marco Pusterla.

Det är ett komplex uppgift han och Jesús Mateo löst. Tomten, där det nu ligger en övergiven industri, ligger inklämd mellan tågspår och sjön Aspen. Där finns en pendeltågstation, som hotas av att försvinna, eftersom det redan finns två andra stopp i Lerum.

Lerum med sina 38.000 invånare har en bas i villamattor och kärnfamiljer. Alternativen är få, för unga, för gamla och andra.

– Den stadsdel vi har skapat bygger på mångfald. Vi tänker oss den som en by du ska kunna bo kvar i hela ditt liv. Du ska kunna flytta hemifrån till en mind­re lägenhet, bo där med din familj och byta till ett bra äldreboende. Det är bakgrunden till att vi blandar lägenheter av olika storlek med hus och radhus, säger Jesús Mateo.

Det kan låta som en ny typ av ABC-stad de har ritat, en stadsdel som, likt Vällingby en gång i tiden, är tänkt att erbjuda arbete, bostad och centrum på en och samma plats. Släktskapet är inte långsökt med tanke på att deras stadsdel har såväl idrottsplats som kontor och centrumbebyggelse som ska placera den nya stadsdelen på kartan. Men kommer man ner på en funktionell nivå, finner man att Jesús Mateo och Marco Pusterla är inne på något annat.

De tar sin utgångspunkt i den franske författaren och artisten Guy Debords psykogeografiska karta över Paris från 1955. Bara vissa kvarter av Paris finns på kartan som utspridda fragment. Där emellan finns inga givna vägar. Det gäller att leta och pröva sig fram. Det är en stad där rörelse innebär upplevelser snarare än funktion.

Översatt till Jesús Mateos och Marco Pusterlas stadsdel går det att tala om en varierad och ständigt överraskande stad utan upprepningar. En stad som är föränderlig och levande och ständigt visar upp nya sidor.

– Mycket handlar om den spontana känslan när man går genom staden, säger Jesús Mateo.

De beskriver det som flytande och sammanhängande rumsligheter som sätter fotgängaren i fokus. Därför är det heller inga höga hus de har ritat. De pendlar mellan två till fem våningar och utgör mestadels mindre uppbrutna enheter.

Jesús Mateo och Marco Pusterla skriver i sitt förslag om mellanrummen som kvarterens sammanhållande länk. Husen, som tycks kaotiskt inplacerade, är i själva verket noggrant inpassade i terrängen. Små höjdskillnader, ett träd eller delar av den äldre industribebyggelsen bevaras och införlivas som en del av de nya kvarteren.

En annan sida av deras förslag är hur det relaterar till övriga Lerum. Det handlar mycket om att vara tvungen att göra det annorlunda. En gammal industritomt, störd av bullrande kommunikationer, smutsig, avskuren, går inte att behandla som vanligt. Jesús Mateo och Marco Pusterla möjliggör mycket bostadsyta genom att kontor, garage, idrottshall och annan centrumbebyggelse bildar en krans runt om bostäderna.

– Det här är en typiskt sådan sak vi gör för att vi har arbetat ett tag med sådana här frågor. Det bygger på beprövade medel som vi vet fungerar. Det är därför vår idé i hög grad är byggbar, säger Marco Pusterla.

Förslaget kan tyckas som en färdig form. Det är det inte, försäkrar de. De ska mera ses som en struktur, eller ett sätt att växa, och utveckla. Det går att ta bort delar i det och ändå få samma goda slutresultat.

– Jag brukar likna det vid en underjordisk rotstam. Den breder ut sig under marken och låter nya träd växa upp med jämna mellanrum. Det finns ingen huvudstam utan flera. Om en stam bryts får andra mer plats, säger Jesús Mateo.

Text och foto: Tomas Lauri.