|
Redaktör: Nina Gunne nina.gunne@... (skicka meddelande)
Det pågår en rörelse som nog är större än vad många anar. En rörelse från det som arkitekter och planerare länge betraktat som stadens offentliga rum, torgen, till nya mötesplatser. Slaget om offentligheten står inte på torgen. Stadsbyggare står och stirrar på torgen samtidigt som en rörelse sker bakom deras rygg. Men vilka är då de här nya platserna?
Jag träffar en landskapsarkitekt som ska hålla en kurs på ett universitet. Hon berättar att kursen ska handla om bensinmackar och badplatser.
När jag träffar samhällsdebattören Göran Greider för en intervju slår han fast att bensinmackarna är viktiga som mötesplatser i glesbygdsstäder. I en forskningsansökan där forskare vill studera offentliga platser läser jag att de kommer att söka de offentliga rummen på såväl torg som på "gym". De konstaterar också att det så ofta baktalade stora upplevelsecentret "Heron city" i Skärholmen utanför Stockholm i media har beskrivits som en ungdomsgård.
Den ungdomsgård som kommunen förmodligen lagt ner någon annanstans.
Det intressanta med de nya mötesplatserna är att de ofta är både privata och övervakade. Det försvårar insynen, och undergräver platserna som traditionella offentliga rum. Samtidigt kommer människors närvaro där att inom de givna spelreglerna (övervakningen) skapa nya möten och handlingar. Och en av de centrala förutsättningarna för demokrati är mötet, och kanske då framför allt mötet med den som inte är som jag, mötet med "den andre". De mötena pågår idag på bensinmackar och på "gym".
Medan planerare står och ser ut över sitt tomma torg och arkitekten kommer dit och putsar på ytan, är människorna någon annanstans.
Kanske är det dags att börja se de här nya mötesplatserna. Många tänkare har länge påpekat att till exempel kvinnor använder staden på ett helt annat sätt än män. I sin bok "Sireners sång" skriver Nina Björk om det sena 1800-talets stad: "Om gatan och caféet var den moderne prinsens slott, så fick nu även de moderna prinsessorna ett hem utanför hemmet: varuhuset - ett kvinnorum där män var de som kände sig utanför."
Nya tider, nya platser. Samtidigt blir det intressant att se vad planeringen kan göra med dessa platser. Med bensinmackarna och upplevelsecentren. Annars riskerar det offentliga rummet ha mindre och mindre att göra med det offentliga, staten eller kommunen, våra beskyddare därute. Som då istället står kvar, översnöade och stilla vid sitt torg i väntan på en ny vår. Alltmedan människorna rullar vidare i allt större bollhav.
Dan Hallemar
|