1:a pris

En grön oas mitt i vimlet

En ikonplats för svensk arbetarrörelse har fått Sienapriset. Nyréns har skapat ett stycke finstämd vardagsarkitektur på Norra Bantorget i Stockholm. En park på en plats som varit en avkrok mitt i stan men genom ny bebyggelse fylls alltmer av liv.
Text: Elisabet Näslund. Foto: Urban Orzolek.

En park proppfylld med byster av framstående politiska ledare. Det var landskapsarkitekt Bengt Islings första idé till Norra Bantorget. När man vandrade i parken skulle man stöta på dem överallt, ha dem som ett sällskap.

Nu blev det inte så. Förslaget omarbetades så att de fyra monument över socialdemokratiska ledare som redan fanns i parken inte fick några kamrater. Där­emot har monumenten fått en bättre inramning. Och Norra Bantorget har blivit den största grönytan på hela nedre Norrmalm, den del av innerstaden som har minst parkmark.

– Att Nyréns har ritat stans största perennyta kanske är otippat för några, ler Bengt Isling.

Han säger själv att han knappast är expert på växter – och inte på sten heller för den delen – men att han kan tillräckligt mycket för att ställa de rätta frågorna. Och att en landskapsarkitekts främsta uppgift är att gestalta helheten. Bengt Isling var första landskapsarkitekten på Nyréns när han anställdes 1987, har varit ordförande i LAR innan yrkesförbunden slogs samman i Sveriges Arkitekter, suttit i Sienapris-juryn och tidigare vunnit priset 1992. "Att få Sienapriset är bättre än julafton", säger han, glad men lite förvånad över att ett projekt som han trodde skulle framstå som vardagligt fick svensk landskapsarkitekturs finaste utmärkelse.

Vi träffas på Clarion Hotel Sign, nybygget som stängt sikten mot järnvägsspåren. Det stjäl kvällssolen men ger torget liv. I frukostmatsalen har vi utsikt mot parken. För en del internationella hotellgäster på blixtvisit kanske det enda de ser av Stockholm. Ett parkansikte mot omvärlden.

En dimmig tisdagsmorgon i november passerar människor snabbt igenom på gångstråken - med sitt centrala läge är Norra Bantorget en genomströmningsplats både för fotgängare och bilister. Gångarna är dragna med omsorg för att man ska vilja korsa parken istället för att gå runt den.

Under varma årstider tänker sig beställaren Stockholms stad att de som bor och arbetar i närheten ska använda parken för rekreation. Det finns gräsytor för picknick, grusgångar för boule och en liten sandlåda för de yngsta besökarna.

– De gårdar vi bygger i innerstan är små, det finns ingen plats för lek i dagens nyexploatering. Då blir de offentliga platserna ännu viktigare, säger Britt-Marie Salmén, arkitekt och projektledare på Trafikkontoret.

Hon har jobbat med Stockholms platser i rätt många år, bland annat Odenplan, den nya esplanaden på Kungsholmen och Norrbro. Hon konstaterar att varje plats har sin egen karaktär med sitt specifika värde. Man måste kunna historien om staden och platserna, ta avstamp i den för att se vad som ska vara kvar och sedan addera dagens behov. Helst ska man också se i spåkulan vad morgondagens medborgare behöver platsen till.

– När man översätter det till Norra Bantorget river man inte Brantingmonumentet till exempel, säger Britt-Marie Salmén. Om man tittar framåt tror jag generellt det främst handlar om miljöfrågor, ifråga om platser att skapa något som är lugnt för människor. Inte nödvändigtvis med hjälp av naturelement – även om det ofta funkar bra – det kan vara platser utan grönyta också.

I fråga om Norra Bantorget var uppgiften just att rita ett grönt torg; grönytorna på nedre Norrmalm behövde förstärkning. Nyréns första förslag, det med alla bysterna som inspirerades av en park vid Villa Medici i Rom, var ett parallellt uppdrag 1998. Stockholm Parkering planerade att gräva upp torget för att bygga ett underjordiskt garage under Norra Bantorget. Planerna på garaget föll och projektet gick i stå. Några år senare ökade exploateringstrycket, Stockholms stad tog fram en ny detaljplan med kontor, bostäder och hotell. En ny park kunde finansieras med hjälp av byggherrarna. Britt-Marie Salmén letade fram planerna från det parallella uppdraget och ringde Bengt Isling.

– När vi började rita igen hade jag Bedford Square, en sån där liten inhägnad Londonpark, som förebild. Jag har försökt göra ett slutet rum som skulle kännas säkert, parken var förut ett tillhåll för missbrukare och många upplevde inte parken som trygg. Egentligen hade jag velat göra ett ännu kraftfullare staket för att betona rumsligheten, säger Bengt Isling.

I hans analys finns inget fokus på platsen som historiskt monument. Trots att socialdemokraternas första maj-tåg varje år avslutas med tal vid Brantingmonumentet och att kvarteren runt omkring domineras av LO, trots att August Strindberg ofta torde ha vandrat i kvarteren eftersom hans Intima Teater ligger på Barnhusgatan mittemot parken. Såväl arkitekt som beställare har sökt skapa en lugn, grön, icke historicerande oas med ett nedtonat formspråk.

– Det är inte lätt att göra något spektakulärt i Stockholms innerstad, det är starka krafter som håller emot varje förändring, säger Bengt Isling luttrat. I närförort, som till exempel Hammarby sjöstad, kan man ta ut svängarna mer.

Ett problem med parken är att den är helt omgärdad av trafik. Nyréns lösning är en liten vall bestående av en förhöjd planteringsyta och ett lågt staket som skapar ett inre rum. Närheten till LO-borgen ger associationer till en halvt raserad, övervuxen slottsmur. Det har varit noga med siktlinjer och höjder i projektet, berättar Bengt Isling och prisar kollegan Staffan Malm som ritat igenom dem minutiöst. För att skapa trygghet och för att växtligheten ska synas utifrån fick vallen inte bli för hög. Man ska också ha sikt mellan trädkronor och buskar.

Parken är uppbyggd av gångar med granithällar som bildar två centrala kors samt mindre gångar med ytbehandlad smågatsten och grus. Den centrala platsen bid Brantingmonumentet är dragen åt nordost med en äppelform omkring sig som rymmer perenner, buskar och träd. Utanför den ligger amöbaformade gräsytor.

– Jag ser det som att parken har en skenbar symmetri, men den är balanserad, inte upplöst modernistisk, kommenterar Bengt Isling sin struktur.

Välkände Stockholmsarkitekten Erik Glemme ritade parkmarken och inramade Brantingmonumentet ganska strängt med låga murar. För att skapa en öppnare plats är en del av muren riven och tre nya trappor upp till monumentet har tillkommit.

Stockholms stad har slagit på stort med belysningen för att öka tryggheten. Längs alla stråk löper parkarmatur och längs alla kanter ut mot gatan pollare som ger ett vackert sken in mot perenn- och gräsytor. Monumenten har effektbelysning och den oregelbundna, stensatta gränsen mellan perenn- och gräsyta accentueras med markbelysning. Arkitekt Stefan Sjölund på Rejlers har utformat belysningen.

– Att parken är så väl upplyst med allmänljus gör att den kvällstid är som en sydeuropeisk park. De är ofta ljusa med stark allmänbelysning, säger Bengt Isling.

Växterna är valda för att de är säkra kort, tacksamma att odla och underhålla, förutom för att de är vackra förstås. Stora planteringsbäddar rymmer perenner med olika blad- och blomningsfärg – några geranier blommade vid intervjutillfället i denna sällsynt milda november. Vintergröna idegranar ger grönska året runt. De befintliga träden runt Brantingmonumentet har glesats ut. En rad med lindar har adderats till befintliga, formklippta lindar. Norra Bantorget ingår i centrala förvaltningen men de första fem åren är en garantitid så risken för vanskötsel är minimal. Däremot är det så stora problem med kaniner som gnager i sig perennerna att Stockholms stad fått anlita jägare för att skjuta av kaninstammen.

Parken kan komma att förändras rejält om en byggrätt utnyttjas. I så fall bygger Clarions ägare Arthur Buchardt en restaurang på en del av gräsytan. Vid Norra Bantorget stod busstationen Rotundan, en funkispärla ritad av Holger Blom. När den skulle rivas för att ge plats åt ny bebyggelse ville starka krafter bevara den. Det visade sig vara tekniskt omöjligt och man kompromissade istället fram byggrätten i parken. Britt-Marie Salmén hoppas parken kan fortsätta se ut som den gör nu:

– Om restaurangen byggs försvinner tanken med parken, Rotundan var en maffig byggnad. Det blir inte plats för några spontana picknickar. Jag tror inte vi hade fått något Sienapris för parken om det stått en Rotunda i tre våningar där.