Sextio år är inte nog

PDF-version

60 år, så länge har de kvinnliga arkitekterna i Finland haft en egen organisation. Nästan var tredje kvinnlig arkitekt är med i Architecta. Unga kvinnor har svårt att få jobb, företagen är rädda för anställdas graviditeter. Och få kvinnor har egna kontor. Jämställdheten är fortfarande den viktigaste frågan.

Av Kerstin Persson

Det kvinnliga finländska arkitekterna organiserade sig anmärkningsvärt tidigt - för 60 år sedan.

Vad berodde det på Katri Erroll, Architectas ordförande?

- Finska kvinnor började studera arkitektur mycket tidigt, internationellt sett. Det fanns helt enkelt tillräckligt många kvinnliga arkitekter i början av 1940-talet. Under krigstiden blev kvinnors arbete också mer uppskattat än tidigare och det gav dem självförtroende.

- Arkitektyrket var ändå mansdominerat. Det fanns behov av att diskutera gemensamma frågor kvinnor emellan, behov att känna gemenskap och glömma den svåra tiden för en stund bland likasinnade.

- Under andra världskriget bodde en tredjedel av Finlands då hundra kvinnliga arkitekter i Sverige. Det vore intressant att veta vilka influenser de förde med sig tillbaks till Finland. Liksom vad de arbetade med när de var i Sverige.

Nästan var tredje kvinnlig arkitekt är med i er förening. Varför behövs ni ännu?

- Makten och pengarna finns fortfarande hos männen. Det är få kvinnor som kan komma fram bland manliga arkitekter eller inom den manliga byggsektorn överhuvudtaget. Det behövs ett eget forum där man får göra sin röst hörd och där man helt enkelt kan ha roligt tillsammans utan att försöka prestera någonting speciellt.

- En kvinnoorganisation som Architecta gör det möjligt att diskutera öppet, oberoende av status, arbetsfält eller ålder. Det är berikande att lära känna folk från andra generationer, med annorlunda erfarenheter och uppgifter inom arbetslivet.

Hur är situationen för kvinnliga arkitekter i Finland?

- Äldre kvinnliga arkitekter är någorlunda jämställda med de manliga, speciellt inom den offentliga sektorn. Men där blir jobben allt färre och det drabbar yngre kvinnor. Yngre kvinnor har också svårt att få fast anställning, de har korta anställningar i åratal. Jag anser att det beror på att staten har ålagt alla arbetsgivare särskilda förpliktelser - oavsett verksamhetens storlek. En graviditet kan ge ett litet arkitektkontor allvarliga finansiella problem. Och de flesta arkitektkontoren i Finland har under tio anställda. Å andra sidan är det inte många unga som vågar skaffa barn i dagens läge. Detta har blivit ett allvarligt problem bland alla akademiskt utbilda kvinnor i landet. Om du vill hänga med i dagens hektiska arbetstakt är det svårt att ha familj. Svårigheterna för unga kvinnor är också sviter av den allvarliga lågkonjunkturen på 1990-talet.

Hur ser arbetslösheten ut?

- Enligt arbetsministeriet var 300 arkitekter arbetslösa i juli, det betyder tio procent av arkitektkåren. Siffrorna har varit desamma i två år. 62 procnet av de arbetslösa arkitekterna är kvinnor. Arbetslösheten drabbar lika hårt oberoende av ålder, med ett undantag, i åldersgruppen under 35 är "bara" åtta procent utan jobb. (I Sverige är arbetslösheten bland arkitekter drygt fyra procent och kvinnorna är något fler än männen, red:s anm.)

Vilken är er viktigaste fråga?

- Jämställdheten! Arkitektkåren är numerärt sett mer jämställd än byggbranschen i allmänhet, möjligen också i attityder. Men arkitekter är sämre betalda än ingenjörer, och kvinnliga arkitekter är sämre betalda än manliga arkitekter. Proportionellt färre kvinnliga än manliga arkitekter finns på ledarposter, både i organisations- och företagslivet.

- Det samma gäller privatpraktiserande kvinnor. Det finns bara några enstaka arkitektkontor som drivs av kvinnor, det flesta jobbar tillsammans med sin man. Oftast är nog firman i bådas namn!

Hur ska ni fira ert 60-årsjubileum?

- Med en serie föreläsningar i samarbete med Finlands Arkitekturmuseum. De genomförs i föreningens anda: Att medlemmarna ska utvecklas i yrket. Och så ska vi ha ett kalas!