|
I ambitionen att skapa en god design i Arkitekturmuseets nyinvigda basutställning har man missat att göra den tillgänglig för personer med funktionsnedsättning, skriver Ylva Larsson, arkitekt och projektledare.
Äntligen har Arkitekturmuseet öppnat portarna! Återställandet av den gamla byggnaden är förtjänstfull och dagsljusinfallet liksom de kvällstid inbjudande lysande fönstren befriande.
Men – nu är det ju så att vi har enats om ett nationellt mål som innebär att vi ska göra Sverige tillgängligt för alla och envar. I ambitionen att skapa en god design i utställningen har man dock missat att göra den tillgänglig för personer med funktionsnedsättning. Personer med synnedsättning och i viss mån även de som har fullvärdig syn har svårt att läsa de texter som finns. Angöringen till modeller och bord är begränsad för rullstolsburna. Tack dock för de läckra "barstolarna" för stående och gående som står vid modellborden.
Den nyligen öppnade uställningen "Building Sustainable Communities" om danskt samhällbyggande har böcker på en tät barriär med höjden 1,1 meter. Även för en högvuxen person är det svårt att vända blad i de stora läckra och läsvärda projektböckerna. En kortvuxen kan inte läsa boken utan besvär och barn inte alls. Modellerna i denna del av utställningen är även de högt placerade. Rullstolsburna och barn kan inte heller här ta del av dem. Utställningen "Bana Väg" om infrastruktur har dessvärre samma komplikationsgrad.
Funktionshinder ska idag inte ses som ett tillägg till samhällskroppen än mindre som ett problem eller som något som kan försvinna. Vi bör visa att vi kan förvalta insikten om att vårt samhälle för alltid kommer att bära funktionsnedsättning som ett naturligt inslag i vår famn.
Museet bör nu förslagsvis tillföra en tydligt uttalad kravspecifikation i sina upphandlingsunderlag där uppfyllande av tillgänglighet förutsätts vara ett grundkrav. Man skulle även kunna önska att de som projekterat utställningen och därmed varit rådgivare till museiledningen redan initialt skulle beaktat normkraven och tagit denna hänsyn.
Ylva Larsson, SAR/MSA
|