I huvudet på en juryledamot

Vann rätt kåk? Samma fråga varje år när Kasper Salin-priset delas ut. Arkitekten har frågat juryns samman­kallande, Kasper-veteranen Gert Wingårdh, hur juryn gör och tänker för att vaska fram en värdig vinnare. Text: Elisabet Näslund. Foto: Pehr Mikael Sällström.

Han har inte bara tagit hem Kasper Salin-priset fem gånger utan sitter också i juryn för tredje omgången. Bådadera är Sverigerekord. Och hänger ihop: det är kutym – eller "pay back time", som Gert Wingårdh uttrycker det – att den som vinner priset för årets bästa byggnad nästa år tar plats i juryn på en tvåårsperiod.

– Fast den här gången [2008, efter vinsten med House of Sweden, reds anm] föreslog jag att Jonas Edblad på vårt kontor, som har vunnit Kasperpriset för Chalmers och Aranäs tillsammans med mig, skulle gå in istället. Men man var personfixerad och då ställde jag upp. Det går inte att säga nej till ett sådant här uppdrag och jag säger heller aldrig nej till att sitta i juryn för en arkitekttävling. Man lär sig ju kolossalt mycket och kommer in i husen på ett bra sätt. Oftast är objekten helt nya och de som visar upp dem är väldigt stolta.

I årets jury deltar, förutom Gert Wingårdh, den norska arkitekten Kari Nissen Brodtkorb, som har eget kontor, arkitekt Elizabeth Hatz, professor på KTH, och landskapsarkitekt Thorbjörn Andersson, professor på Ultuna samt verksam på Sweco och som arkitekturskribent. Sedan tre år tillbaka ingår en nordisk representant i Kasper Salin-juryn och dessutom någon eller några med arkitekturteoretisk verksamhet.

Juryarbetet startade på försommaren med en genomgång av det som uppförts under året med stöd av tidskriften Arkitektur, som Gert Wingårdh tycker ger en bra överblick över ny svensk arkitektur, och genom kontakter med nyckelpersoner på olika kontor. Arkitekter skickar också in egna objekt till Sveriges Arkitekter. I augusti hade juryn vaskat fram en lista på närmare 30 objekt som de började granska närmare.

– Ofta har vi i juryn sett några av objekten, och säger någon att "det här är helt dött", då litar vi på varandras omdöme och släpper det. Överhuvudtaget har juryarbetet präglats mycket av respekt för varand­ra, även i de fall vi inte varit ense, säger Gert Wingårdh.

Jurymedlemmarna reser därefter runt och besöker varje kandidat. Första resan gick till Stockholmsregionen. Nästa gång möttes de i Västsverige och bilade därefter ner utefter kusten till södra Sverige. Norra Sverige fick två besök medan östra Sverige, som ifjol tog hem Kasper Salin-priset med konstmuseet i Kalmar, i år blev utan. Sammanlagt betade de fyra jurymedlemmarna och sekreteraren Pehr Mikael Sällström av 16 objekt, varav några rent bokstavligt dök upp efter vägen.

– Under resorna umgås man intensivt och hinner föra ganska djupa diskussioner. Vi förde en intensiv debatt om vad priset ska gå till, om det ska vara en objektiv verkshöjd eller en relativ verkshöjd. Den präglade juryns arbete in i det sista och var det som vi inte kunde enas kring, säger Gert Wingårdh.

Frågan gäller alltså om priset ska gå till den bästa byggnad som uppförts i Sverige det senaste året eller till en byggnad som oberoende av hur arkitekturen i övrigt ter sig i Sverige är tillräckligt bra, sett i ett internationellt ljus. En majoritet i juryn, däribland ordföranden, anser att det ska vara ett relativt pris:

– Jag har grävt i gamla protokoll från de första åren arkitektföreningen delade ut Kasper Salin-priset, och när till exempel Sigurd Lewerentz fick priset för Markuskyrkan var det för Sveriges bästa byggnad det året. Så jag tolkar det som att det är intentionen med priset, säger Gert Wingårdh.

Ännu en principiell fråga har delat juryn: om ett objekt ska kunna nomineras två gånger. Majoriteten har beslutat att det ska det inte. Dels blir det en uthängning om samma hus nomineras utan att få priset år efter år, dels ska objektet vara färskt.

I Storbritannien pågår för närvarande en debatt om arkitekturpriset Stirling Prize, som kritikerna hävdar snarare gick till ett vällovligt syfte och väl genomfört program än till den bästa arkitekturen. I Sverige delas Stora Samhällsbyggarpriset ut och där värdesätts även parametrar som process, program, med mera. Men så är det inte med Kasper Salin-priset, slår Gert Wingårdh fast.

– Vi läser sällan på varför ett hus är utfört och granskar aldrig programmet eller förutsättningarna. I hög grad bedömer vi enbart det faktiskt byggda och ger priset till en byggnad med hög arkitektonisk klass.

Att juryn i år bara har nominerat två objekt är inte särskilt dramatiskt och betyder inte att årets färdigställda byggnader har en sämre nivå än tidigare år, säger Gert Wingårdh. Tidigare har man ibland gjort så att man inte nominerat några objekt alls utan bara delat ut priset.

– Jag tycker vi hittade två utmärkta objekt.