Full fart från första dagen

Sverige har fått en ny arkitektutbildning. Arkitekten var med när Umeå tog emot sina första studenter.

Från vänster: Monika Gustafsson, Ylva af Kleen, Emil Myrsell och Markus Bengtsson.

När umeå arkitekthögskola slog upp dörrarna den sista augusti var det första gången på nästan 50 år som en utbildning med rätt att utfärda arkitektexamen startade på en ny ort i Sverige. Det är också den första som inte ligger på en teknisk högskola. Umeå Arkitekthögskola blir en del av nya Konstnärligt Campus tillsammans med Bildmuseet, Designhögskolan och Konsthögskolan. Inte heller beskrivs den som vilken arkitektskola som helst, utan som ett "laboratorium för experimentell arkitektur" där hållbarhet, resursmedvetenhet och internationella perspektiv står i centrum och där ett engagemang för samhällsförbättring ryms.

Ännu syns bara den nya arkitektskolan på Konstnärligt Campus som ett vitt betongskelett i fyra våningar. Istället strömmar studenterna in i tillfälliga lokaler i den gamla Tullkammaren. Här står nu 51 av framtidens arkitekter. Nio har fortfarande inte dykt upp till uppropet. Spänd förväntan i luften, och lite förvirring, när rektor Peter Kjær på danska berättar om Koolhaas, "som ni säkert hört talas om", om rumsliga diagram och om offentliga rum. När läraren Mette Harder ger sin berättelse om hur hon första gången, i en villa av Mies van der Rohe, fick en insikt om vad arkitektur kan vara, och när Ebba Hallin berättar hur hon blev fast när hon förstod att "arkitektur är studien av den byggda omvärlden", klarnar blickarna hos studenterna något. Några timmar och en intensiv workshop senare är samtalsnivån betydligt högre i ritsalen.

Svarta hurtsar. Svarta lampor som studenterna själva får skruva fast vid sina platser. Ritborden lika vita och oskrivna som den utbildning de har framför sig. Också lärarna är taggade. En helt ny skola att sätta sin prägel på. Här finns ingen tradition i väggarna som hos de andra arkitekthögskolorna. Inga äldre studenter som förebilder och inga fina modeller i korridorerna.

Studenterna kastas snabbt ut på stan för att "återupptäcka Umeå", registrera sina upplevelser på olika platser i staden och dela med sig av erfarenheterna till de andra studenterna i ritsalen. Först står de handfallna på sina utvalda platser, en markbelagd yta under en brokonstruktion, en gång- och cykeltunnel eller en gammal fängelsegård. "Vad ska vi göra?" undrar de, ovana vid att själva formulera både metod och lösning. Nyanställde gästläraren Allan Greve cyklar runt mellan grupperna och handleder dem.

– Imorgon kommer vi att avslöja en del om arkitektur som de kommer önska att vi sagt tidigare, säger han. Det är svårt att tala om och beskriva arkitektur. Därför är det viktigt att bygga upp en gemensam vokabulär. För att prata om arkitektur, men också för att uppleva den.

Men den chockartade inledningen ger snabbt resultat. Den förlägna stämningen från uppropet har redan under eftermiddagen förbytts till uppsluppen med fniss och småprat mellan studenterna.

Väl tillbaka i ritsalarna är alla i full gång med att försöka återge vad de upplevt på platsen. Några tar med sig sina upplevelser av ljus, ljud och material och spelar upp det i små föreställningar med allt från kurrande duvor och studenter utklädda till tegelväggar som rolldeltagare.

– Det är viktigt för studenterna att förstå att de alltid ingår i ett kollektiv och inte arbetar ensamma, säger skolans rektor Peter Kjær. Och att varje streck de drar representerar ett material. De ska arbeta med verkliga situationer och lära sig förstå arkitektens praktik.

Att just han rekryterades som rektor anses vara en av orsakerna till att Umeå Arkitekthögskola blev verklighet. Tills för några år sedan var han rektor för Århus Arkitekthögskola. Med sig i lärarlaget har han två tidigare studenter, Allan Greve och Mette Harder, som båda har arbetat i Dublin. Därifrån kommer också Richard Conway. Kjær rekryterade också tidigt Walter Unterrainer som gästprofessor. Enda läraren med svensk arkitektutbildning är Ebba Hallin som tidigare undervisat på KTH. Alla är anställda med titeln "arkitekt". Under året kommer gästlärare in korta perioder, den första är Johan Berglund från Bartlett i London. Dessutom är två lärare som även undervisar på Konst- och Designhögskolorna redan anlitade. Katrin Holmqvist-Sten, lektor i arkitekturhistoria och Per Nilsson, lektor i arkitekturteori och filosofi, är anställda på deltid för att delta i kritik och i föreläsningar. Dessutom undervisar Thomas Olofsson som är lektor i byggteknik.

Det är bland annat en stor donation från fastighetsbolaget Balticgruppen som gör det möjligt att bjuda in gästlärare med internationell inriktning och med olika perspektiv - förutom hållbarheten och den konstnärliga processen är arkitektur i ett globalt perspektiv något som ska känneteckna utbildningen. Dessutom rekryteras just nu professorer till masterutbildningarna. Tre forskningslaboratorier öppnar också där lärarna lägger en del av sin arbetstid.

Under planeringstiden reste en arbetsgrupp efter Peter Kjærs rekommendationer runt till olika arkitektskolor i Europa och tog intryck. Från hans perspektiv är kopplingen till en konsthögskola inget nytt, det är tradition på de danska arkitekthögskolorna.

– Men drömsituationen är att skapa en egen profil här. Det unika är ambitionen att få med hållbarhetsaspekterna från dag ett i utbildningen. Ett resurstänkande på alla nivåer ska finnas naturligt i alla projekt och i den konstnärliga processen.

Hållbarhetsprofilen ska alltså genomsyra hela utbildningen och ett samarbete med träindustrin har redan påbörjats. Men lärarna betonar bredden i hållbarhetstänkandet, här finns också det sociala och det ekonomiska perspektivet. Redan på morgonen första dagen pratar filosofen Per Nilsson om hur begreppet också kan tolkas som en byggnad som håller länge både estetiskt och för nya syften. Walter Unterrainer visar som exempel på uthållig arkitektur en 2000 år gammal romersk brokonstruktion.

– Den fråga vi alltid bör ställa oss, säger han, är vad en byggnad eller konstruktion gör med platsen.

Allan Greve ska lägga halva sin arbetstid på forskning och undersöka och definiera principer för hållbarhet. Han menar att det inte finns någon väg till hållbarhet.

– Hållbarhet är startpunkten och vägen, det är inget man kan lägga till i efterhand. Det är viktigt att eleverna får det tänkandet med sig från dag ett. Annars är det risk att de förlorar sig i glittriga magasin.

Under de tre första årens kandidatutbildning får alla studenter samma grundutbildning. De ska "lära sig arkitektur", som Peter Kjær uttrycker det. Denna inlärning börjar med temat "Arkitektoniska scenarier", undersökningar kring "Body, Space, Object" och uppgiften att rita en dansstudio.

De som efter grundutbildningen följer ett av de två masterprogrammen går ut från Umeå Arkitekthögskola med en Master of Art and Architecture.

– Under tre år studerar de arkitektur. Under masterutbildningen skapar de arkitektur.

Det är en skillnad, påpekar Peter Kjær.

Redan nästa höst startar masterutbildningen Laboratory for sustainable architectural production med 15-25 studenter. Hösten därpå startar Laboratory for immediate architectural intervention där de ska studera "arkitekturens möjligheter som strategisk insats" och bland annat samarbeta med internationella organisationer.

Peter Kjær visar runt i lokalerna som trots att de är tillfälliga har gott om utrymme för de första 60 studenterna. Här finns verkstäder med bland annat 3D-plotter för gipsmodeller. Men inte en T-linjal så långt ögat når.

– Vi vill att studenterna börjar tänka i tre dimensioner tidigt, att de inte fastnar i en planestetik i två dimensioner. Därför satsar vi också mycket på att de börjar rita i 3D-program.

I de nya lokalerna kommer arkitektstudenterna att dela verkstäder, med sju meters takhöjd, med Designhögskolan och Konsthögskolan. Den konstnärliga inriktningen på utbildningen blir naturlig och samarbetet mellan utbildningarna har redan startat. Andra veckan får studenterna på de olika skolorna en gemensam uppgift av konstnären Catti Brandelius.

Men Umeå Arkitekthögskola tillhör ändå den tekniska fakulteten. Och att arkitekter och ingenjörer kommer att behöva varandra betonade skolans föreståndare Thomas Olofsson på morgonen den första dagen.

Redan 1988 uppvaktade sar och ArkitektFörbundet utbildningsminister Bodström om en arkitektutbildning i Norrland, istället för att öka intagningen i södra Sverige. Orsaken var bristen på arkitekter i norra Sverige. Umeå och Luleå föreslogs som lämpliga orter för en arkitektutbildning. Umeå Universitet var också då positiva till förslaget. Redan då lyftes konst- och designhögskolorna i Umeå fram som en tillgång för en ny arkitektutbildning. Att en arkitektskola nu äntligen startar i Umeå har stor betydelse för kåren i Norrland och för de studenter som söker härifrån men nu är det tydligt att skolan har rekryterat studenter brett från hela Sverige. Peter Kjær poängterar att utbildningen är viktig för hela landet.

Framåt eftermiddagen är alla studenter fullt upptagna av att få ihop sina presentationer till en första pin-up klockan fyra. Den inledande förvirringen har börjat släppa. På golven ligger vitt pappersklipp, kartonger tejpas och rekvisita tillverkas för liveframställningar.

– Vi hade nog förutfattade meningar om vad arkitektur är, säger Göran Eriksson. Vi fokuserade mycket på resultatet. Men sen tänkte vi på när Richard Conway citerade Samuel Becket i morse med "fail again" och "fail better", och som uppmuntrade oss att ta reda på vad arkitektur är för oss.

Nu vill de återge rörelsen i ett stort luftigt rum, en skräpig parkeringsplats vid älven. De lägger ut pappersremsor på golvet och diskuterar lite trevande, ovana vid att jobba i grupp. "Det svåra är att komma överens, det har nog blivit en kompromiss." Också det en pedagogisk tanke från lärarlaget som betonar att arkitekten aldrig arbetar ensam utan alltid i ett kollektiv.

Också grupp tre är lite omtumlade. Edvin From från Umeå har varit med om att bygga två hus och drömt om att bli arkitekt sen han gick i högstadiet och praktiserade på White.

– Det var en rätt hård ingång, vi har ju inget kött på benen, tycker han. Men kanske var det en bra idé ändå.

Gruppen har jobbat med den gamla fängelsegården där det nu är kafé med Fat Boy-säckar som utemöbler. Nu undersöker de skillnaden i hur rummet känns när väggar lutar utåt respektive inåt.

– Vi förundrades först över att väggarna lutar utåt - det är ju bara att slänga över ett rep och klättra över, säger Sofia Edwards från Göteborg. Men efter en rundvandring i fängelset fick vi veta att det var ett av de första humana fängelserna efter fängelsereformen 1859.

Efter denna crash course är de redo att ta sig an en ny uppgift varje dag under den första tiden av terminen.

– Det viktiga är att de inte sitter still, säger Peter Kjær. Och att de börjar med att tänka i tre dimensioner, i det rumsliga.

Text: Nina Gunne
Foto: Annika Jensfelt.