"Slumpen avgör vad som byggs"

Plan- och bygglagen har blivit allt mer oförutsägbar och undergräver nu politikers och tjänstemäns legitimitet. Nya PBL är ett steg i rätt riktning, men frågan är om det är tillräckligt, skriver Jan Jörnmark, författare och docent i ekonomisk historia.

Vi har den senaste tiden kunnat läsa om hur strandskyddslagstiftningen och dess oförutsägbara tillämpningar skapat huvudbry på Gotland. Det är sannolikt oerhört nyttigt för samhället att lagstiftnings- och stadsbyggnadsfrågor lyfts till en nivå som förmår engagera en bred opinion.

Att de lagar och regler som styr byggandet skapar problem är tyvärr varken nytt eller isolerat till Gotland. I höstas kommenterade Inger Holmqvist, plandirektör i Stockholm, PBL på ett ovanligt tydligt sätt i tidningen Byggvärlden: "Samhällsbyggnaden styrs av ett regelverk som inte går att förstå sig på. Lösningen är inte att ständigt tillsätta nya utredningar. Det behövs en haverikommission. Jag fasar för att sitta på en middag och få frågor från en bordsgranne som funderar över att bygga på sommarstugetomten, för sanningen är att jag inte alltid kan besvara ens de enkla frågorna. Det beror på att lagstiftningen är så snårig och svåröverskådlig att inte ens vi som jobbar med den finner den förutsägbar och genomskinlig. Och när besluten inte kan göras begripliga, då har vi ett demokratiskt problem."

Tyvärr är det sant. Vad och var det ska byggas, vems intressen som ska väga tyngst eller om de lagar som styr byggandet riskerar att bli växande hinder för samhällsförändringen är frågor som inte kan undvikas i ett rätts- och tillväxtsamhälle.

Det är tydligt att den alltmer oförutsägbara plan- och bygglagen undergräver politikers och tjänstemäns trovärdighet och legitimitet. Vad som har sagts i ett sammanhang spelar ingen roll eftersom snart sagt alla processer kan överklagas och tas om. I slutänden blir slumpen, uthålligheten och förmågan att provocera fram högljudda opinioner avgörande för stadsbyggnadsprocessen och för vad som kan byggas.

Den fortsatta urbaniseringen kommer oundvikligen kräva att våra städer förtätas, inte minst av miljöskäl. Detta innebär sannolikt att problemen ökar. Allt fler individer och grupper med olika former av särintressen kommer att använda sig av lagen för att överklaga beslut och driva bevarandekrav.

Bygg- och planlagstiftningen har blivit ett verktyg som används av dem som önskar att det inte byggs, snarare än det motsatta.

Vare sig man ser till helheten eller enskilda ärenden finns det en risk att PBL är på väg att utvecklas till en faktor som hotar den svenska tillväxten och konkurrenskraften. Regeringens ambition att nu ta fram en ny plan- och bygglag med en effektiv och enklare planprocess, kortare handläggningstider och ökad rättssäkerhet är steg i rätt riktning.

Det är dock oklart om det är tillräckligt. De självklara målen för en totalreformerad plan- och bygglagstiftning måste vara transparens, enkelhet och förutsägbarhet - det vill säga exakt de egenskaper som den nuvarande lagstiftningen saknar.

Jan Jörnmark