Erik Nordin

"Tillhör hela mänskligheten"

"Jag började som länsantikvarie i Gävleborg 1976. Då kunde jag länet lite grann och jag kunde byggnadskulturen. Jag har alltid förundrat mig över varför arkitekter glömmer landsbygden. På 70-talet var det tillåtet med bostadsområden som liknade byar i Grekland, men det var inte tillåtet att rita något som inspirerades av svenska byar. Svenska herrgårdar är berömda för sin stramhet och enkelhet, men i mina ögon är hälsingegårdarna lika goda förebilder med sin tilltalande arkitektur och rimliga skala.

För mig är arkitekturen det riktigt unika i hälsingegårdarna. För andra är det inredningarna och målningarna.

Projektarbetet med hälsingegårdar började 1997, då vi jobbade för att göra hälsingegårdarna till besöksmål. Tidigare hade man marknadsfört Hälsingland med hjortron, eller älgar, eller fioler – det fanns ingen känsla för att byggnaderna i sig kunde dra. De första åren var jag projektledare men sedan växte det så mycket att Inga-Lill Tengvall gick in som projektledare. Nu har vi haft olika projekt runt hälsingegårdarna rullande i tolv år.

2002 började vi satsa på allvar på att få hälsingegårdarna förklarade som världsarv. I varje land ska det finnas en "tentative list" på lämpliga objekt att lägga fram som världsarv som man utgår från när man gör ansökan. Regeringen fattar beslutet och lämnar in den formella ansökan men det är i regel länsstyrelsen som gör själva arbetet. Det finns en väldig massa regler från Unesco exakt vad ansökan ska innehålla. Viktigast är ett "statement of outstanding universal value"; man gör ett uttalande om vad som är unikt och sedan bevisar man det. Och det är inte så lätt att fatta det unika för någon från ett helt annat kulturområde - utomlands vet till exempel få vad falu rödfärg är. Man måste ha väldigt mycket internationell kunskap och vara bra på att föra dialog för att göra en ansökan.

Själva proceduren är ett och ett halvt år lång. Regeringen lämnar in ansökan före 1 februari till Unesco, som remitterar den till Icomos. Icomos har sommaren på sig att granska ansökan och utser en expert – praxis är att den kommer från ett grannland – som skriver ett utlåtande om framför allt relationen mellan ansökan och verkligheten. Sedan kommer Icom0s utlåtande året efter. Unescos världsarvskommitté tar i juni upp ungefär 30 världsarv per år och ungefär hälften blir beviljade. Övriga får avslag eller, i de flesta fall, ombeds komma in med en ny ansökan.

Man kan tro att det finns en gräddfil för världsarv, men så är det inte. Det finns ingen speciell lagstiftning och det finns ingen speciell pott i bidragsgivningen. Därför måste det finnas vilja att satsa lokalt.

Problemet med världsarv är att många främst tror att de kan ha nytta av det, de ser en möjlig affärsidé. Men i grunden är det ett ansvar, det handlar på sätt och vis om hela mänsklighetens egendom – stora ord, men så är det. Världsarven ska visa upp alla aspekter på mänsklighetens historia."

Berättat för: Elisabet Näslund

Fotograf: Anna Sundberg. Erik Nordin är arkitekt och nypensionerad länsantikvarie i Gävleborg. Han jobbar kvar som konsult på länsstyrelsen och är initiativtagare till att hälsingegårdarna ska bli världsarv.