|
Den 1 april anländer min klasskamrat Beata och jag med tåget till Rom. Det är tid för Small European Architecture Meeting 2009, en kanske aningen krystad formulering för att få till förkortningen SESAM. För min del börjar det med en kollaps; jag svimmar på den överfyllda lokalbussen utan luftkonditionering som vi tar till vårt nattläger. Det blir också mitt första möte med en annan italiensk värme, halva bussen engagerar sig i att förse mig med vatten, något att äta och huruvida bussen ska köra till ett sjukhus (det behövs inte).
Veckan spenderar vi på zoo. Efter att ha gått förbi lejon och giraffer hittar man en inhägnad där ett socialt experiment pågår. Här försöker kanske 50 arkitektstudenter samsas om ett par sticksågar, skruvdragare och hammare för att bygga paviljonger. Dessa byggs sedan upp i fem 4x4x4 meter stora "U" ute i parken Villa Borghese. Alla hantverkare och byggherrar kan få vatten på sin kvarn: arkitekter kan inte bygga. För hur ska detta kaos kunna åstadkomma något? Men undan för undan växer projekten fram, och på vägen skaffar man sig vänner: Luigi, italienaren som aldrig hållit i en hammare men är briljant i sin roll att få alla att skratta, Nataly från Vitryssland som lär ut tango klockan fyra på morgonen och Kieran som är på tio ställen samtidigt för att få klart Irlands bidrag till Villa Borghese.
När jag vaknar på måndagen den 6 april har jag lyckats sova mig igenom även mitt livs andra jordbävning. Till skillnad från den harmlösa jordbävningen i Skåne dog över 200 människor i L'Aquila. Det känns som att jag inte kan vara säker på att det hände, helt overkligt. Hus blev dödsfällor. Ironiskt nog hade vi en sedan tidigare inplanerad föreläsning om hur man jordbävningssäkrar hus samma eftermiddag. Arkitektur bokstavligen på liv och död.
På långfredagen kommer jag hem till ett helgtomt Lund. Nästan alla har åkt till familjen för att fira påsk, men utanför fönstret, på studentområdet Delphi, hörs röster på spanska och engelska. Gården är fylld av utbytesstudenter som bestämt sig för att det är vår och grillar. Här finns alla möjligheter att lära känna folk från olika länder och kulturer, men jag stänger fönstret och njuter istället av att vara ensam.
Kajsa Börjesson, LTH
SESAM (www.sesam2009.it) ingår i nätverket EASA, European Architecture Students Assembly (www.easa.tk).
|