Vid berget bor levande och döda

Kalkberget Mokkattam spelar en central roll i debatten kring Kairos stadsstruktur och dess framtid.

Mokkattam är Kairos högsta berg och bildar stadens östra gräns. Berget har en ståtlig historia och kalkstenen användes bland annat när det gamla Egypten byggde de stora pyramiderna i Giza.

På Mokkattams topp pågår bygget av ett exklusivt, 500 hektar stort bostads- och rekreationsområde.

Nyplanterade slanka palmträd kantar vägen fram till det som ska komma att kallas Uptown Cairo, ett privat och påkostat bostadsområde. Mellan väldiga villor och pampiga gator ska gröna golfmattor svepa fram. De bilder som investeringsföretaget Emaar Misr visar av projektet talar om lyx och välmående. Projektet har, enligt företagets hemsida, en budget på motsvarande 20 miljarder svenska kronor. Enligt planerna ska lyftkranarna nu svänga varma över bergstoppen. Men bygget har tvingats till ett stopp, om än temporärt. Hösten 2008 sprack en del av kalkberget och stora stycken föll ner och begravde invånare vid bergets fot.

Händelsen väckte stor uppmärksamhet och visar hur två diametralt olika boendemiljöer i staden ofrivilligt är sammanlänkade med varandra.

200 meter nedanför bygget av den gröna drömmen pågår kampen för överlevnad i Zabbaleene, Manshiyet Nasron och Dowayka, tre informella bosättningar mellan Kairos ringväg och bergets branta klippor.

I en rapport gjord av UN Habitat fastslås att områdena utgör Kairos största informella bosättning. Invånarna försörjer sig på att sortera och hantera Kairos sopor.

De fattiga bosättningarna har en definierad gräns mot sin omgivning. Endast en gata leder in till området, och entrén markeras med en portal. Husen är till stor del typiska för Kairos slumlika områden. Platsgjutna betongpelare med armeringsjärn som spretande sticker upp ur taket ramar in väggar murade med en enkel rad tegelsten eller annat upphittat material. Trånga enrumslägenheter rymmer hela familjer och områdena är gravt överbefolkade. I det tre och en halv kvadratkilometer stora området Manshiyet Nasron bor det enligt UN Habitat runt 350.000 människor. Området är Kairos största informella bosättning med 100.000 personer per kvadratkilometer, mer än 30 gånger Stockholms befolkningstäthet.

Längs smala gator trängs människor i alla åldrar med meterhöga sopberg. Husens bottenvåningar fylls inte med butiker utan med sopförråd, små industrier och återvinningsstationer där plast, metall eller andra material hanteras var för sig. Rummen är dåligt eller inte alls upplysta. Det ryker av damm och smuts och en ofta frän odör vilar över öppningarna. I husens mörka inre skymtar huvuden av arbetande män, kvinnor och barn.

Tidigt på morgonen beger sig invånare från bosättningarna in till Kairos centrala delar. De samlar skräp och sopor som transporteras tillbaka med små lastbilar, åsnor eller på cykel. Varje dag sorteras nya sopor. Med tiden har småindustrier uppstått, som skapar olika produkter av återvunnet material. Internationella hjälporganisationer har engagerat sig i områdets utveckling. De har bland annat ordnat kurser i pappersåtervinning för att lära invånare producera handgjorda kort att sälja på marknader.

Även matrester kommer till användning i de informella bosättningarna. De kristna familjer som bor i Zabbaleene, sophämtare på arabiska, föder upp grisar som matas med organiskt avfall. Djuren hålls på innergårdar, på terrasser och högt upp på taken.

Hjälparbetet i området har i flera fall sin bas hos S:t Simon, den lokala kristna kyrkan. På en platå strax ovanför bosättningsområdet ligger en öppen plats där kyrkan, byggd ur kalkbergets vägg, står fond. Från taket på kyrkans administrationsbyggnad kan man se ut över den täta massan av hus och sopor. Kyrkans område utgör en oas för bosättningarna. Tiotusentals människor kommer varje vecka till söndagsmässa.

Medan det kristna Zabbaleene blickar mot sin kyrka riktar den muslimska befolkningen i det intilliggande Dowayka blickarna högre upp, mot bergets topp och det nya Uptown Cairo. Det var Dowaykas befolkning som i september begravdes under nedfallande stenblock.

Det råder delade meningar om orsaken till olyckan. En hydraulisk undersökning ska klara ut om konstbevattningen för de nya stora grönområdena på bergets topp gav upphov till sprickor som satte igång raset. De ansvariga för projekt Uptown Cairo anser att problemet snarare orsakades av att informella dräneringssystem anlagts vid bergets fot och därmed har underminerat berget. Vid olyckan i september 2008 omkom enligt officiella siffror mer än 20 människor, över 50 skadades. Det tog lång tid innan räddningstjänsten kunde flytta de stora nedrasade stenblocken och enligt en uppskattning låg mer än 500 människor under massorna. Händelsen orsakade en stark reaktion hos befolkningen i bosättningarna.

Enligt professor Abbas el Zafarany vid Kairo universitet var en så stark reaktion något nytt i Kairo. Den tyder på att allt fler fattiga har fått nog av sin situation.

De informella bosättningsområdena vid bergets fot är på många sätt avskurna från sin omgivning. Ett annat förhållande råder strax söder om dessa bosättningar, i ett annat av Kairos tillflyktsområden för fattiga och bostadslösa, "de dödas stad". De dödas stad är en begravningsplats där även högst levande människor bor och jobbar. De har tvingats hit av fattigdom eller från överbefolkade områden runt om i Kairo. Många bor i mausoleer och andra befintliga strukturer, eller bygger skjul och hus där det finns utrymme. Årsdagen av en släktings bortgång högtidlighåller man genom att festa och äta tillsammans vid graven. Dagen innan sänds en person för att se till att gravplatsen är utrymd och städad.

De dödas stad, El'arafa på arabiska, består av fem områden; Den Norra begravningsplatsen, Bab el Nasr, Den Södra begravningsplatsen, Begravningsplatsen för de Stora och Bab el Wazir. I dessa områden stoltserar imponerande mausoleer och moskéer med vackra kupoler och minareter. Det är framförallt i de lägre, mer anspråkslösa, gravarna som nya invånare har skapat sig ett hem. Begravningsområdet i stort liknar till sin uppbyggnad utbredda småskaliga städer med gatusystem, torg och små affärer. Till skillnad från de mer isolerade sopstäderna nedanför Mokkattamberget är de dödas stad en verklig mix av besökare, boende, levande och döda.

Gunilla Kronvall, arkitekt SAR/MSA
Stadsbyggnadskontoret i Malmö och Atelier 01 Arkitektur

Martin Arfalk, arkitekt LAR/ MSA
MA Landscape Architect

Författarna undervisade under hösten 2008 på LTH i kursen Urban Dynamics. Det gemensamma intresset för världsstäder ledde i februari 2009 till ett besök i Kairo. Artikeln Utblick: Kairo är det första projektet i ett självständigt arbete om global stadsutveckling.