Kasperhistoria

Arkitekten listar Kasper Salin­-pristagare genom åren.

En vandring genom Stockholmsförorten Skarpnäck är ett möte med röda tegelytor. Få förorter kan visa upp samma endräkt kvarter efter kvarter. Och teglet är orubbat av klotter, smuts och slitage, trots att det har gått över tjugo år sedan det mesta kom på plats.

Det är nästan otäckt mycket tegel.

Det tar ett tag att upptäcka skillnader. Kvarteret Varmfronten, som tillhör de tidigare delarna av förorten, och som belönades med Kasper Salin-priset 1983, är ett av de formmässigt rikaste. Det ritades av Arken Arkitekter AB genom Klas Tham och Peer Ove Skånes. Där finns föga av miljonprogrammens storskaliga rationalitet. Det mesta är omhändertaget.

Husen är alla i rött tegel, men precisa och varierade, ibland lite snedställda, ibland breda, ibland smala, ibland långa och slingrande, ibland korta och avhuggna, ibland i tre våningar, ibland i två eller en. Och varje gård öppnar sig mot nästa och ger ett intryck av att vara ihopflätade, som en serie uterum.

Det är inte svårt att förstå juryns motivering. "Särskilt vackra är kvarterets gårdar, där utformningen av såväl husens fasader som planteringarna, i helhet och detalj, vittnar om inlevelse, omsorg och skicklighet", skriver de.

Skillnaderna är egentligen små jämfört med övriga Skarpnäck. Men de är märkbara. Ett lite mindre noggrant arkitektoniskt hantverk och okänsligare byggherrar och något stelt, lite fyrkantigt och anonymt smyger sig på.

På avstånd liknar Skarpnäck en solitär borg. Det är som om all kraft är nedlagd på att skapa ett Vi mot ett Dem. Fast det fungerar inte. Väl inne i borgen är det som om inget utanför finns. Inga utblickar, ingen naturlig kontakt med landskapet, skogen, ängarna eller omgärdande bebyggelse. Skarpnäck framstår som en introvert plats, ett opersonligt myller av likadana gårdar och gator. Det skulle kunna vara var som helst i Europa.

Det är lätt att känna sig vilse.

Att bebyggelsen är i rött tåligt tegel räcker inte. En human social skala och intrikata gårdsbildningar kräver en säker bearbetning. Eller som juryn träffande skrev i sin motivering om kvarteret Varmfronten: "Arkitekturen har fått goda förutsättningar att bilda ram till en levande bostadsmiljö".

Tomas Lauri