Kasperhistoria

Arkitekten listar Kasper Salin­-pristagare genom åren.

Juryn för Kasper Salin-priset 1982 hade varit i Jönköping och tittat på den nya järnvägsstationen som kandidat för priset. De tog flyget tillbaka till Stockholm, klev ut i den nya inrikeshallen och insåg att de stod i en prisvärd byggnad.

Inrikeshallen vid Arlanda flygplats var den första byggnad att få den nya Kasper Salin-plaketten, formgiven av Bengt Lindroos. Den togs emot av Lars Vretblad och Rodel Stintzing som ansvariga arkitekter för Berg Arkitektkontor och Stintzing Arkitekter. De hade på var sitt håll haft uppdrag för Luftfartsverket respektive Linjeflyg och börjat prata om en gemensam idé om placering av en ny inrikeshall närmare de andra terminalerna än som planerades och att en länk, det som senare blev Sky City, skulle anläggas mellan terminalerna. De fick uppdraget gemensamt.

Vretblad och Stintzing valde en triangulär form för hallen. En förebild fanns i Hannover och formen gav många fördelar, bland annat för möjligheten att angöra både flygplan och markbunden trafik. Programmet lades i två flyglar som bildar en v-form, något som refererar till flygplanets form, till snabbhet och rörelse. En triangulär servicehall bildas där flyglarna möts och en pir lades till v-formen.

– Inrikeshallen är fortfarande en av världens mest effektiva terminaler, och det är konstigt att den triangulära planen inte har använts oftare, säger Rodel Stintzing idag.

Huset kännetecknas av en öppenhet så att man snabbt får överblick och förstår byggnaden: Att två våningsplan förbinds med ett centralt trappsystem och att all information finns på vägen mot trappan. Färdriktningen förstärkts av balkarnas riktning i taket, av mönster i golvet och av takarmaturers placering. Från ett torg på den övre våningen kan resenärer ta sig ut till piren, till de båda "benen" eller till ett kafé.

Den vita färgen som valdes för fasaderna var redan ett kännetecken för Arlanda. Arkitekterna ville också förstärka betydelsen av flygplatsen som ett möte mellan markbunden och luftburen trafik och uttryckte det bland annat i materialval: Jordfärgade, brunrosa murblock och brun klinker i bottenvåningen och ett lättare och ljusare materialval i den övre våningen: Den sista anhalten före flygfärden fick inredning i gummi, rostfritt, vitt, blått och blågrönt.

Att få ihop det komplexa programmet var en utmaning, berättar Rodel Stintzing.

– Få trodde att vi skulle klara det på de två år vi hade från skiss till invigning. Det svåraste ögonblicket var morgonen då terminalen öppnade. Det var en söndag och jag hörde på radio att allt gått bra.

Nina Gunne

Juryns motivering

"Den nya terminalen för inrikesflyget på Arlanda har fått en utformning som på ett smidigt och nyskapande sätt förmedlar passagerarens möte med flygplatsens många trafikslag.

En stor öppen hall med utskjutande pirar formar ett välfunnet och associationsrikt port- och vägmotiv, där koncentrationen gör komplicerade samband lätt överblickbara.

Med sin ljusa och luftiga interiör, berikad genom en spirituell behandling av material och konstruktion, har Arlanda Inrikes blivit ett festligt och vackert rum, som förmedlar mycket av resandets lust och glödje, både till den som anländer och till den som avreser."