Vi ses i trappan

Vertical Street
Göran G. Lundquist
SNS Förlag

En röntgenbild över staden, gjord av den italienske arkitekten Giambattista Noli 1748, visar alla stadens sociala rum. Inte bara torg, gator och parker, utan också halvt offentliga rum inom byggnadskropparna; hallar, salar och trappor.

Om denna bild, och om andra trappor som sociala mötesplatser, om trappan som symbol för kommunikation mellan olika nivåer, skriver Anders Johansson och Erik Wingquist (Testbedstudio) i en essä i boken Vertical Street.

Kärnan i boken är kvarteret Kobben i Hammarby sjöstad, av arkitekten Göran G Lundquist på CAN Arkitekter. Och kärnan i kvarteret Kobben är trappan. Trappan som socialt rum och mötesplats för de boende. Tio lägenheter på varje våningsplan kopplas samman till en enda trappa, placerad i ett transparent rum mellan parställda byggnadskroppar. Det bildas en kärna i huset som var tänkt att fungera som ett socialt och halvt offentligt rum för alla boende.

De boende intervjuas inför boken av sociologen Elisabeth Lilja och får berätta att de trots allt inte har särskilt mycket mer än hälsningskontakt med sina grannar och att de är nöjda med det. Men de ser fler av sina grannar än de skulle göra i ett vanligt trapphus, vilket skapar trygghet.

Kobben var ett försök att bryta med de mainstreamlösningar kring trapphus som blivit närmast rutin och där trappan bidrar till att isolera de boende från varandra istället för att föra dem samman. Projektet väckte visst motstånd men sedan det förverkligats har det uppmärksammats med priser och av besökare från Indien, Kina och andra hörn som studerar husets både sociala och ekologiska kvaliteter. Det är nämligen också ett hus med halverad energiförbrukning jämfört med ett normalt flerbostadshus.

Bokens syfte är att inspirera både planerare och bostadskonsumenter inför byggandet av framtidens samhälle. Kobben är startpunkten för diskussionen om att hitta andra sätt att bygga i stadens rum. Samtalet kanske kan ta oss ännu längre.

Nina Gunne