|
Fotograf: Kasper Dudzik. Arkitekt: Bruno Mathsson.
|
Röster om radhusenOlof Thedin, Arkitektbolaget, Växjö, engagerad i bevarandet: - Det finns mycket att inspireras av för nutida arkitekter. Att allt går att lösa tycks ha varit Bruno Mathssons föresats. Istället för den ofta förekommande inställningen att ingenting är möjligt, säger arkitekten Olof Thedin och presenterar sin räddningsplan för glashusen. Omhändertagandet av glashusen i Kosta skulle kunna bli en angelägenhet att samlas kring för Sveriges Arkitekter. Ett flaggskepp för alla yrkesdiscipliner den nya organisationen företräder. Idén bygger på att svenska arkitektkontor köper andelar i fastigheten och utnyttjar de 110 kvadratmeter stora lägenheterna som fritidsbostäder för anställda. Även möten och internat kunde husera i längan. Kostnaden skulle bli mycket rimlig. Engagemanget för Sveriges Arkitekters del skulle bli mer av organisatorisk än av ekonomisk art. Förebilden är brittiska The Landmark Trust, satsningen där kulturhistoriskt intressanta byggnader räddas genom ett uthyrningssystem. Olof Thedin slår upp en bok om Landmark Trust, uppslaget visar The Pineapplehouse och presenterar möjligheten att bo i det småbisarra huset. - Arkitekturen i Kostaradhusen är unik, liksom idéerna om trädgård och landskap. Fönster från golv till tak var ovanliga på 50-talet, inga givna tekniska lösningar fanns att ta till, säger Olof Thedin och pekar på de lätta glasytornas möte över ett hörn i en elegant men lite anfrätt plåtdetalj i Carlo Scarpas anda. - Att engagera sig i bevarandet och ta ansvar för kulturhistoria kunde bli ett sätt att profilera företaget, säger Olof Thedin och uppmanar Sveriges Arkitekter att pejla intresset. Anders Roselius, kommunchef Lessebo kommun: - Radhusen i Kosta är en skamfläck för samhället, vi skulle gärna riva, men expropriering ger ingen grund för rivning. Problemet är att vi inte når ägarna, ryktet säger att en av dem sitter inne för mord. Ingen i kommunen motsätter expropriering, säger kommunchef Anders Roselius i Lessebo. Kommunchefen rullar ut Bruno Mathssons ritningar, som visar att de fem radhusen från början skulle ha varit sex. Han delar ut en lång skrivelse som sammanfattar länsantikvariens syn på ärendet. Skrivelsen kom till med anledning av K-spanarnas kritik i Dagens Nyheter för tre år sedan mot den försummade byggnadsminnesförklaringen. Efter annonsen om inbjudan till anbud i Dagens Industri för några veckor sedan har intresset varit stort från lokalpress och tv. Med närmare 700.000 besökare per år tror kommunen på en användning med anknytning till turism. Men det är fritt fram för idéer, påpekar Anders Roselius. - Kravet är en långsiktigt hållbar ekonomisk idé, och att bevara exteriören. Och vi hoppas på bidrag från de kulturvårdande myndigheterna. Idag ger husen ingen anledning till stolthet, men skulle kunna i sitt ursprungsskick. Dan Thelander, Bruno Mathsson International AB i Värnamo: - Husen är unika, det är en skandal att de förfallit mitt i samhället, säger Dan Thelander som representerar Bruno Mathssonstiftelsen. Men det finns inget sätt för stiftelsen att träda in, det stödjer inte stadgarna. Stiftelsen har inte drivit bevarandet aktivt. Däremot köptes Bruno och Karin Mathssons hem i Värnamo av Bruno Mathsson International och är renoverat och återställt, för allmän beskådan. Några av husen finns kvar i familjens ägo, sommarhuset Frösakull utanför Halmstad köptes av sandellsandberg. |
Fakta:Bruno Mathsson, 1907-88 Genombrott 1936, utställning Röhsska Världsutställningarna i Paris 1937 och New York 1939 Några av byggnaderna: Fritidshus i Höllviken, 1945 (första huset) Utställningshallen i Värnamo, 1950 Skola vid Adakgruvan, Västerbotten, 1951 Rosenholmsskolan, Malmö, 1952 Lekskola, Hagaparken, Umeå, 1952 Djäkneparksskolan, Norrköping, 1954 Kosta glasbruks utställningshall 1954 Bruno Mathssonfonden bildades 1983 |
|