Kasperhistoria

Arkitekten listar Kasper Salin­-pristagare genom åren.

En rationell byggnad i romantisk dräkt. Det är Gunnar Mattssons ordval som beskriver Etnografiska museet på Norra Djurgården i Stockholm.

Många associerar till österländsk arkitektur, men arkitekterna tänkte på svenska tegelbruk och lador. En "Djurgårdsvilla", enligt Jan Gezelius.

Byggnaden väckte stor uppmärksamhet på sin tid. Den bröt mot många uppfattningar om hur hus skulle se ut. Huset är av betong, för klimatstabilitetens och brandsäkerhetens skull, men ser till det yttre ut att vara ett trähus. "Det var utmanande då, men kanske inte så märkvärdigt idag. Nu får man ju göra som man vill", konstaterar Gunnar Mattsson.

Kasper Salin-prisjuryn talar i sin motivering om byggnadens rika yttre form, om de vackraste partierna som "lyfter till mångtydig poesi" men "utan att avkall gjorts på byggnadens ändamålsenlighet".

Arkitekterna vill gärna poängtera att de lade ner stor möda på programarbetet. Och enligt dem som jobbar med byggnaden är Etnografiska museet ett praktiskt, välfungerande museum än idag. Genom åren har entréhallen och receptionsdisken byggts om, klimatanläggningen förbättrats, personalutrymmen anpassats. Och det gula spaljéstängslet med en lite hemlig port har aldrig byggts upp igen sedan det ruttnade. I övrigt har museet stått sig. Både möbler och armaturer är desamma som när huset var nytt. Färgskala och materialval har bevarats intakt.

Just nu planeras en större ombyggnad av museets restaurang. Till sin fördel har byggnaden en museichef, Anders Björklund, som uttalat värnar om att hålla arkitekternas fana högt. Och Etnografiska museet är en av de byggnader som Fastighetsverket givit en egen "husarkitekt". Sedan år 2002 är det Sven Ahlsén som bevakar att verkshöjden håller vid underhåll och ombyggnation.

Annika Jensfelt