Vad gör man som arkitekt när man märker att ett projekt är i färd med att haverera? Jana Becker vet. Hon var arkitekt och generalkonsult för projektet Eolshäll i Stockholm.
När en lägenhetsköpare klagade över svikt i parketten uppdagades ett byggfusk av grandiosa mått i Mälarhöjden i Stockholm. Golvsvikten berodde på en felaktigt inlagd ångspärr som var på väg att orsaka mögel, inte bara i den klagandes lägenhet utan i samtliga 48 bostäder.
Men det var mer än golvläggningen som skötts oprofessionellt. Vid byggherren SBC Marks undersökning dök mängder av fel upp. Bland annat var utfackningsväggarna fuktskadade, regnvatten rann in i lägenheterna från loftgångarna och dörrar saknades. Bara några månader efter att de 48 familjerna flyttat in fick de flytta ut igen och husen renoveras in på bara stommen.
Då hade Jana Becker på Equator Stockholm agerat "whistleblower" sedan byggstarten 2006.
– Första varningsklockan ringde när de skulle börja bygga och plötsligt ville ha prefab-badrum av kostnadsskäl. Det medgav inte stommen utan att man gjorde stora omprojekteringar. De gjordes aldrig. Samtidigt bytte man från platsgjutet till prefabhåldäck – i en handvändning, byggledningen hade också där en oförmåga att se hur det påverkade projekteringen.
Jana Becker varnade för det dåliga underlaget för att byta till prefab. Hon påtalade också den dåliga kommunikationen mellan dåvarande projektchefen och byggplatsledningen ända upp i SBC:s högsta ledning. Några andra frågetecken hon försökte få uträtade var: Att konsultgruppen aldrig ombads rita igenom alla detaljer – projektet genomfördes som delad totalentreprenad och mycket var inte färdigritat vid byggstarten. Att bygget var upphandlat på förfrågningsunderlag istället för på bygghandlingar. Att byggmetoden inte fungerade med prefabhåldäck utan gav differenser på upp till 50 millimeter: "Jag har pajat tre par skor på det där bygget. Golven var som bassänger."
– Som kvalitetsansvarig var det min kollega Anders Stenqvists uppdrag att vara myndighetens förlängda arm och påtala att processen inte följdes. Han har försökt och vi har en väldigt bra dokumentation över försöken, säger Jana Becker.
Det gick lätt att prata med dåvarande projektchefen på SBC Mark. Jana Becker fick stöd i ord – men inte i handling. Hon anser att han litade i alltför hög grad på entreprenörerna och lät dem hållas. När han väl vaknade var det för sent; då stod tre hus på plats och köparna flyttade in i något som inte ens hunnit bli färdigt.
Dåvarande projektchefen har i och med byggskandalen fått sluta på företaget. Den delade totalentreprenaden handlades upp under den värsta överhettningen. Det var mycket svårt att hitta entreprenörer som ville ta sig an det svårbyggda projektet med bland annat skafttomt och terrasshus. Till sist hittade SBC Mark en byggare som ville testa en egenutvecklad byggmetod. Jana Becker är inte nådig mot entreprenörerna:
– Det var två mogna herrar som byggt mycket, men de var alldeles för litet på bygget. Den ene var en uppfinnarjocke som ville testa sin egen byggmetod men det behövs mer än så för att driva ett bygge. Jag är otroligt förbannad på dem; det är ett så bra projekt. Jag är fortfarande stolt över det.
Jana Becker betonar – liksom nuvarande projektchefen Håkan Siggelin, se separat artikel – att hon inte förväntar sig att projekt löper felfritt. Vad hon reagerar på i Eolshällsprojektet är omfattningen.
– Varje projekt har delar av det här slaget – delar kantrar och räddas tillbaka. Men att allting kantrar så här, det har jag aldrig varit med om.
Equator och övriga konsultföretag jobbar nu med omprojekteringen, som ska vara klar till sommaren. Även om de får vara kvar i projektet och fastän SBC hittills tagit på sig skulden anar Jana Becker att byggherren i sin internutredning kommer att ifrågasätta konsulternas roll; det handlar om så mycket pengar.
– Kontraktsskrivning med entreprenör är ett avgörande moment där arkitekten ytterst sällan deltar, poängterar Jana Becker. Blir det fel där – som mycket tyder på att det blev i projektet Eolshälls fall – är det svårt att rädda hem projektet och inget man kan göra något åt som konsult.
Upphandling av stora materialmängder som betong och fönster är en annan kritisk punkt. Jana Beckers erfarenhet är att erfarna, bra beställare involverar arkitekten i den processen medan mindre byggare handlar själva och mer på känsla. Om man då till exempel byter ut platsgjutet mot prefab för att spara pengar utan att samråda med konsulterna leder det ofta till stora omprojekteringar eller byggfel.
Så, tillbaka till inledningsfrågan: Vad kan man göra som arkitekt när man ser att ett projekt är på väg överstyr?
Jana Becker hade hela tiden en dialog med projektchefen och tog upp felen så fort hon såg dem. Civilkurage hos arkitekten och god dialog med kunden tar hon själv upp som kriterier för att komma till rätta med problemprojekt – fast i just det här fallet hjälpte det inte.
– Om jag råkar ut för det här någon mer gång är det nog bara att dra i tid, säger hon med ett skratt. Allvarligt talat, det är bättre att förlora timmar man inte kan fakturera än att vara kvar i ett projekt utan styrning. Om vi hade hoppat av skulle det ha varit en mycket större markering mot byggledningen, det kanske skulle ha fungerat som väckarklocka.
Elisabet Näslund
|
Fotograf: Elisabet Näslund.
|
Jana Becker från Equator var ansvarig arkitekt för projektet. Idag sköter hon omprojekteringen av de tre husen.
Vad gick snett?Håkan Siggelin är projektchef på fastighetsutvecklingsföretaget SBC Mark sedan november 2007 och ansvarar för att reda ut problemen i Eolshäll När svikt i ett parkettgolv visade sig vara ett generellt fuktproblem anlitade han Grontmij för att undersöka samtliga tak, golv och väggar i de tre byggnaderna. Entreprenaden hävdes och en helt ny projektgrupp tillsattes med Grontmij som projekt- och produktionsledare. Samtliga konsultföretag är kvar men arbetsledning och besiktningsmän är utbytta: "En förtroendefråga gentemot de boende". Arbetena sker i en utförandeentreprenad med byggnadsfirman Victor Hansson. De upptäcker fortfarande fel och fusk i bygget. De boende ska kunna flytta tillbaka senast i januari 2010. Omkring 20 köpare av 48 har valt att häva köpet. Åtgärderna för byggfelen inklusive evakueringslägenheter har fördyrat projektet med 270 miljoner kronor. Det kostade 220 miljoner kronor att bygga. Den ekonomiska smällen är en av orsakerna till att SBC nu säljer SBC Mark. Vad var det som gick snett i projektet? - Det var en otydlig upphandling och en komplicerad entreprenadform, delad totalentreprenad. I en sådan måste man bemanna rätt som beställare och där brast vi. Dessutom fungerade inte kontrollapparaten under resans gång och inte heller projekteringssamordningen. - I ett projekt är det ofta enstaka delar som klickat. Här känns det som om de samlat ihop alla fel som kan tänkas. En utredning pågår. Hittills har ingen skugga fallit över konsulterna, kan det ändras? -Den bedömningen gör vi efter den pågående omprojekteringen, när vi kan jämföra gamla och nya handlingar. Vi utesluter inte att de gjort fel - vi tittar på allt. Vad har SBC Mark lärt sig av Eolshäll? - Att aldrig bortse från det affärsmässiga: Om man inte har rätt förutsättningar, till exempel inte får tag i rätt folk, är det bättre att avstå från att bygga. Att inte använda sig av en komplicerad entreprenadform om det inte finns rätt kompetens. Att kvalitetssäkra entreprenören. |
|