Regeringen har släppt greppet
om arkitekturpolitiken

Malmbanan vid polcirkeln, ett av Banverkets projekt under Designåret. Sedan dess har arkitektur- och designfrågorna satts på sparlåga.

För tio år sedan var ambitionen hög. Riksdagen antog ett handlingsprogram för arkitektur, form och design. Idag tycks engagemanget ha avtagit: Ingen utvärdering sedan 2004, arkitekturuppdrag som fallit bort, departement som inte bryr sig om arkitektur. Arkitekten har synat fem statliga verk som ska vara förebilder.

Under 1990-talet diskuterades arkitekturpolitik på hög politisk nivå i flera europeiska länder. Sverige, som avskaffat Byggnadsstyrelsen, sneglade mot Norge, som antog ett estetiskt program för statliga byggnader 1996. Senare blev även Nederländerna en förebild.

1998 antog en enig svensk riksdag, på den socialdemokratiska regeringens förslag, det arkitekturpolitiska handlingsprogrammet (proposition framtidsformer 1997/98:117).

De sju fastighetsförvaltande myndigheterna Banverket, Fortifikationsverket, Luftfartsverket, Riksantikvarieämbetet, Sjöfartsverket, Statens Fastighetsverk och Vägverket fick i uppdrag att upprätta och genomföra program för arkitektonisk och gestaltningsmässig kvalitet. De antog sådana program under 1998.

Statskontoret utvärderade verksamheten 2004 och fann att de olika verken hade mycket olika förutsättningar att genomföra målen. Det var svårt för verk som delegerat sin verksamhet för byggande och förvaltning regionalt eller lokalt till ansvariga med liten erfarenhet inom området.

Utredaren påpekade att det krävdes ett långsiktigt arbete och en kontinuerlig process för att genomföra målen.

Vad hände sen?

Arkitekten gick på spaning efter statens arkitekturpolitik.

Banverket. Tills för några år sedan hade Banverket i uppdrag att redovisa gestaltningsprogram för sina projekt. Så sent som år 2006 tog man fram en skriftlig vägledning för hur arbetet skulle gå till. Men uppdraget är idag borta ur det årliga regleringsbrevet från Näringsdepartementet.

– Det är lite problematiskt, med tanke på de enorma ingrepp i miljön som våra projekt innebär, säger Lena Lingqvist, arkitekt på Banverket.

Kravet på gestaltningsprogram öppnade för diskussioner om arkitektur. Men när det formella uppdraget försvinner, så är det lätt att arkitekturfrågorna hamnar på ren individnivå och riskerar att drunkna i allt annat, menar Lena Lingqvist.

– Man behöver få stöd i regleringsbrevet för att man ska prioritera att jobba kraftfullt med arkitektur, säger hon.

I samband med beslutet om Framtidsformer och efterföljande Arkitekturåret och Designåret, fick arkitekturen en skjuts inom Banverket. Man satsade på gestaltningsprogram och förverkligade ambitionerna i projekt som Malmbanan vid polcirkeln och informationsbärare på tågstationerna. Under Designåret fick man pris av dåvarande kulturminister Leif Pagrotsky för att man höjt designmedvetenheten inom myndigheten. Men sedan dess har det inte skett några särskilda arkitekturaktiviteter.

Idag är ett av Banverkets uppdrag att göra alla stationer tillgängliga för funktionshindrade. Och verket har höga ambitioner om att lyckas uppfylla kraven ännu snabbare än vad som begärs.

– Det är ett uppdrag som handlar mycket om den fysiska miljön, så det är ju också en arkitekturfråga, säger Lena Lingqvist.

Statens fastighetsverk. Fastighetsverket ska, förutom att bland annat uppvisa god resurshushållning och hög ekonomisk effektivitet, även verka för att såväl de statliga målen för arkitektur, design och formgivning uppnås som de statliga målen för miljön. Så står det i regleringsbrevet för 2009. Arkitekturuppdraget har hängt med sedan tiden för Framtidsformer.

– Det är viktigt att det står i vårt uppdrag, att vi har det som utgångspunkt för vårt arbete. Kommande generationer kommer inte att fråga efter om vi lyckades ha en avkastning på fem eller sex procent varje år, utan vad vi lämnade efter oss, säger Ulrika Bergström, arkitekt och kulturarvschef vid Fastighetsverket.

För att uppfylla målen har Fastighetsverket bland annat satsat mycket på den egna kompetensen. Arkitekt- och byggnadsvårdskompetens värderas högt i rekryteringen, oavsett befattning. Över tio procent av de anställda vid Fastighetsverket har någon form av arkitekt- eller kulturhistorisk utbildning. Varje år skickar man i genomsnitt en person att gå den ettåriga kursen i restaureringskonst vid Kungliga Konsthögskolan. Där till kommer de många konsulter som verket knyter till sig i form av slottsarkitekter och så kallade husarkitekter, som ansvarar för dom mest värdefulla byggnaderna.

Ett exempel bland flera aktiviteter är utvecklingsprojektet för tillgänglighet, "Värdig entré", i samarbete med Stockholms stad. Det är en kvarleva från Designåret.

– Där börjar vi nu se resultat, efter en omfattande skissprocess och en annorlunda upphandlingsprocess av produkttillverkare. En dansk tillverkare ska börja producera ett lyftbord. Det är exempel på hur vi som statligt verk kan göra en insats genom att orka driva ett utvecklingsarbete för att få fram produkter vi tycker saknas, säger Ulrika Bergström.

Fastighetsverket har också ansvar för att bedriva samarbete med andra statliga myndigheter och det uppdraget innefattar även arkitektur. Till exempel pågår ett samarbete om besöksmålsutveckling, kulturturism, tillsammans med Vägverket, Banverket och Riksantikvarieämbetet.

Det görs ingen systematisk utvärdering av hur väl man uppfyller de arkitekturpolitiska målen. Fastighetsverket rapporterar årligen till Finansdepartementet men det sker ingen tydlig uppföljning.

– Kanske är det så att så länge Finansdepartementet tycker att vi sköter oss och levererar det vi ska så får vi ingen reaktion. Det är tryggt att vi har uppdraget, men jag tror att det skulle ge större effekt om det fanns en dialog om huruvida vi arbetar rätt, säger Ulrika Bergström.

Luftfartsverket. LFV, som ansvarar för de statliga flygplatsanläggningarna, har inget uppdrag att infria de arkitekturpolitiska målen i sitt regleringsbrev. Det har man aldrig haft.

– Jag föreslog att det skulle föras in, minns Mats Beckman, som var chefsarkitekt på LFV från 1990 och kvar på verket till 2005. Men det skrevs aldrig in i regleringsbrevet.

1996 frågade den socialdemokratiska regeringen statliga verk med ansvar för publika lokaler hur de ville höja kvalitén i sitt byggande.

– Då utbröt en slags arkitektonisk eufori centralt i LFV, säger Mats Beckman. På den tiden fanns det flera intresserade personer i ledningen, bland annat dåvarande generaldirektören Ingemar Skogö.

Ett handlingsprogram för arkitektur och form rapporterades till regeringen. Där ingick bland annat ett arkitekturråd, som inrättades 1999, med Vägverkets råd som inspirationskälla. Externa arkitekter skulle ge goda råd i viktiga projekt, var tanken.

– Man kan fråga sig om det var så klokt att börja med att inrätta ett arkitekturråd, säger Mats Beckman idag. Det blev motsättningar mellan rådet och folk i organisationen. Rådet upplevdes som en påtvingad yttre kraft och möttes med stor misstro. Det förekom kritiska insändare i personaltidningen. Arkitekturrådet förlorade så småningom sitt stöd i ledningen och lades ned 2002.

Efter terrordådet i New York 2001 gick flygandet ned och LFVs ekonomi försämrades. Investeringar drogs ned till ett minimum. Men den nya terminalen Pir F på Arlanda kunde öppnas 2002 och fick Kasper Salin-priset samma år. Både LFVs arkitekturpolitik och terminalbyggandet sattes på sparlåga efter 2002.

En överarbetning av handlingsprogrammet gjordes till 2002. Då hade verket fått en ny generaldirektör. Arkitekturfrågorna förde en allt mer tynande tillvaro. Många av handlingsprogrammets ursprungliga visioner förverkligades aldrig även om programmet fram till 2002 medverkat till ökat fokus på arkitektonisk kvalitet.

– Inget handlingsprogram kan fungera utan stöd av ledningen, konstaterar Mats Beckman.

I samband med att han gick i pension 2005 fick han veta att hans tjänst skulle avskaffas. Titeln chefsarkitekt hade då redan försvunnit. Det fanns ingen efterfrågan på arkitektur inom verksamheten, hette det.

– Idag har LFV ingen central verksamhet för att säkra flygplatsarkitekturens kvaliteter. Och regeringen verkar inte heller efterfråga god arkitektur på samma sätt som under 1990-talet, anser Mats Beckman.

Fortifikationsverket. Sedan år 2002 står det skrivet i Fortifikationsverkets regleringsbrev att verket ska ta hänsyn till miljö- och kulturvärden och verka för att de statliga målen för arkitektur, formgivning och design uppnås.

– Det är viktigt att det står tydligt i vårt uppdrag. Det utgör en grund för vårt arbete, säger Anna Saga Jannsen, chefsarkitekt på Fortifikationsverket.

I Fortifikationsverkets arkitekturråd sitter namnkunniga arkitekter som Bengt Ahlqvist, Thorbjörn Andersson, Louise Nyström och Jacob Hidemark. Och verkets generaldirektör är ordförande i rådet.

– Det är en viktig markering från generaldirektören, att frågorna är viktiga. Rådet är en stödjande och inspirerande resurs i ett verk som annars är rätt arkitektfattigt, säger Anna Saga Jannsen.

Utöver arkitekturråd och arkitekturpris har Fortifikationsverket beslutat ta fram gestaltningsprogram för alla garnisoner och större övningsområden. Där beskrivs kvaliteterna i landskapet och bebyggelsen och anges riktlinjer för förvaltning, om- och tillbyggnader. Hittills har man tagit fram elva sådana gestaltningsprogram.

Det har inte skett någon regelrätt utvärdering av hur man lyckats med uppdraget att uppfylla de arkitekturpolitiska målen. Istället har man valt att se nomineringarna till arkitekturpriset vart annat eller vart tredje år som en slags utvärdering.

– Vi har en allmän känsla att kvaliteten har blivit bättre. År 2008 ansåg juryn, där de flesta varit med alla år, att kvaliteten hade höjts. Vi har inte tidigare haft så många bra projekt att välja bland, säger Anna Saga Jannsen.

Hon tycker också att det finns större förståelse för arkitektur idag, både inom verket och hos kunderna, det vill säga Försvarsmakten. Arkitekturen finns numera på dagordningen och samtalen om arkitektur inom förvaltningen fungerar som kompetensutveckling.

– Nackdelen är att det är så få arkitekter inom verket och att så få projektledare är arkitekter. Men jag ser en positiv trend, säger Anna Saga Jannsen.

Vägverket. Omvärlden ställer krav på oss om arkitektoniska kvaliteter i våra väganläggningar. Det duger inte med vägar som inte harmonierar med omgivningen. Dåligt genomtänkta lösningar fastnar i den demokratiska processen. Det motiverar oss att hålla en genomgående hög ambitionsnivå, säger landskapsarkitekt Lennart Andersson, nytillträdd chefsarkitekt på Vägverket.

– Stora och uppmärksammade projekt ägnas "så gott som alltid" stor omsorg om arkitekturen, både vad gäller lokalisering och detaljer, säger Lennart Andersson.

Vägverket har inget arkitekturuppdrag formulerat i sitt regleringsbrev. Målet om "en god miljö, där vägtransportsystemets utformning och funktion anpassas till krav på god och hälsosam livsmiljö för alla, där natur- och kulturmiljö skyddas mot skador", försvann successivt ur regleringsbreven för några år sedan.

Men Vägverket arbetar med det nationella handlingsprogrammets arkitekturpolitiska mål i sin vardagliga verksamhet, både internt och i relation till omgivningen regionalt, nationellt och internationellt.

– Det svåraste målet är det andra, att kvalitets- och skönhetsaspekter inte ska underställas kortsiktiga ekonomiska överväganden, säger Lennart Andersson. Högkonjunkturen och den galopperande kostnadsutvecklingen ledde till besparingskrav som kastade sin skugga över den arkitektoniska utvecklingen.

– Men den stundande lågkonjunkturen är ett ypperligt tillfälle att återta och flytta fram positionerna, anser han.

Vägverket samarbetar med Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket när det gäller att ta tillvara och förstärka kulturhistoriska, biologiska och estetiska värden i befintliga miljöer.

Verket har genomfört och planerar fler åtgärder för hur man ska uppnå god vägarkitektur och vägutformning. Det handlar bland annat om att fortbilda medarbetare om vägarkitektur och vägutformning, att analysera landskap och städer för att få fram underlag för gestaltningsprogram och om att bedöma vägarkitektoniska kvaliteter för att minska risken för lågvattenmärken. Verket ska också utveckla en upphandlingsmodell där kompetens inom vägutformning och vägarkitektur ger extra plus. Att utveckla arkitektoniska krav i förfrågningsunderlagen för total- och funktionsentreprenader är en annan uppgift där man vill ge utföraren stor frihet men ändå säkra arkitektoniska kvaliteter. Verket kommer också att följa upp och utvärdera färdiga vägprojekt för att lära av erfarenheterna.

Vägverket har, sedan slutet av 1990-talet, ett nationellt och sju regionala miljö- och skönhetsråd. Det förra är generaldirektörens råd, de senare vägdirektörens i de sju regionerna. De är just råd, har ingen beslutsrätt, och ska, för att få mest genomslag, komma med inspel i ett tidigt skede av processen. Råden träffas tre till fem gånger om året.

Text och research: Annika Jensfelt och Kerstin Persson