Då är vi alltså inne i det år som arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin redan beskrivit som "ett riktigt skitår". Det hör väl till den politiska retorikens villkor att det är nödvändigt att förbereda det svenska folket på ett i många avseenden besvärligt år. Och visst blir det tufft med ökad arbetslöshet och kraftigt minskad ekonomisk aktivitet i många branscher.
Nu har den akuta finanskrisen övergått i en mer reguljär lågkonjunktur. Om finanskrisens magnitud överraskade så får man väl ändå säga att lågkonjunkturens kännetecken är mer bekanta och därmed går att hantera, även om många människor kommer att råka illa ut.
I vår egen bransch lär åtminstone det första halvåret bli ytterst besvärligt med sannolikt rejält minskad orderingång i arkitektföretagen och därmed fortsatta uppsägningar som följd. Det är inte lätt att veta när marknaden bottnar, därtill är osäkerheten alltför stor. Tar man fasta på de positiva tecken som trots allt finns, finns det emellertid anledning att göra bedömningen att det börjar vända uppåt när halva 2009 avverkats. Mer optimistisk än så vågar man nog inte vara, men det finns å andra sidan inte heller skäl att vara mer pessimistisk än så.
Kris är nu kris med allt vad det innebär, men det är inte ointressant att samtidigt konstatera att krisen samtidigt gör att allt blir billigare. Det går nu att investera och bygga till allt bättre villkor. Sannolikt kommer entreprenadpriser att pressas med bortemot 30 procent. Räntenivåerna blir åter historiskt låga och inflationstrycket blir markant lägre. De som kan utnyttja de möjligheter detta ger kommer naturligtvis också att göra det. När lite ny framtidstro återkommer får vi åter se dessa aktörer på banan.
Man ska förstås inte bortse ifrån att många fastighetsbolag behöver skriva ned värdet på sina fastighetsbestånd med kanske 15-20 procent, men detta är mer att betrakta som en rimlig korrigering efter de senaste åren prisrally än som en akut krisåtgärd. Några högt belånade sitter på pottkanten, men än fler är rustade för ett offensivt agerande när de gör bedömningen att marknaden inte ytterligare försämras.
Priset på arkitekttjänster pressas förstås också. Konkurrensen hårdnar om uppdragen och välkända fenomen som prisdumpning och andra former av oseriöst marknadsbeteende gör åter entré. Ingen tror väl att sådant var bortglömt och borta från marknaden. Dumpingen har bara tillfälligt varit inlåst i garderoben och nu öppnas dörren åter. Den luttrade vet att allt det som präglat branschen under tidigare lågkonjunkturer kommer vi åter att få se.
Ändå är det, trots dyster närtid, viktigt att se möjligheterna efter krisen. Behov och efterfrågan ackumuleras nu och så småningom kommer tillfälligt inhiberade investeringar att åter aktualiseras. Nya grepp, alternativ och förutsättningar kommer att utredas och prövas. Telefontystnaden kommer att brytas.
Sveriges Arkitekter kommer att ge all tänkbar facklig support och stöd när marknaden sviktar och hotet om uppsägningar står för dörren. Vi kommer också att ta vara på möjligheterna att arbeta offensivt och Sveriges Arkitekter kommer därför inte att krympa sin kostym. Arbetslösa medlemmar kommer att erbjudas kompetensutveckling. Professionaliseringsprogrammet, lika viktigt i låg- som högkonjunktur, rullar på.
Arbetet med att erbjuda marknaden våra tjänster inom tävlings- och upphandlingsservice kommer att intensifieras. Vi fortsätter också det arbete som påbörjades under 2008 med hållbart stadsbyggande och diskuterar nu med arkitektföretagen förutsättningarna för en branschgemensam exportsatsning inom området.
Vi satsar också på att göra 2009 till ett år präglat av arkitekturpolitisk offensiv. Arkitekturpolitik kommer att gå som en röd tråd under året med målet att vid Arkitekturdagen i slutet av året lansera en Ny Arkitekturpolitik för Sverige.
Och vi bryter, lagom till sommaren, upp från Wirwachs malmgård för att flytta in i nya, effektiva och mer ändamålsenliga lokaler som också rymmer de mötes- och utbildningslokaler vi idag saknar. Malmgården är såld och flyttlasset går till Kv Krubban på Östermalm med ny adress Storgatan 41.
Laila Strunke
Staffan Carenholm
|