– Strukturbilden är en bra grund att stå på när vi tar strategiska planeringsbeslut, säger Lilla Edets samhällsbyggnadschef Paul Mäkelä. Vår översiktsplan och vårt tänkande kring planering ligger i linje med strukturbilden och det gör att vi känner oss säkrare.
Ett exempel är när kommunen ska ta ställning till större exploateringar utanför centralorterna. Stadsbyggnadskontoret har beslut på att konsekvent avslå sådana. Tätort ska vara tät och landsbygd lantlig – okontrollerat sprawl är inte välkommet i Lilla Edet.
– Det är en utpräglad landsbygdskommun och vi är generösa med bygglov till enstaka hus. Däremot vill vi inte skapa några tätortsliknande bebyggelser på landsbygden. Att ha strukturbilden i ryggen är bra för att kunna säga nej, säger Paul Mäkelä.
Stadsbyggnadskontoret har stoppat två-tre sådana detaljplaner de senaste två åren och ytterligare några på dialogbasis.
Strukturbilden har alltså mer kraft än man kan förledas tro av de färgglada strecken. Bakom den finns mål och strategier för den del av GR:s utveckling som benämns uthållig tillväxt. En plattform som är resultatet av ett brett rådslagsarbete i samtliga medlemskommuners fullmäktigeförsamlingar; över tusen politiker har fått tillfälle att medverka. I bakgrunden ligger ett nätverksarbete på kommunal, regional och statlig tjänstemannanivå där ytterligare tolv organisationer bidragit med kunskaper. I stort sett varje fråga på GR:s förbundsstyrelsemöten diskuteras utifrån denna plattform.
Det är förbundsstyrelsen (GR:s ledande kommunpolitiker) som gett uppdraget att ta fram strukturbilden. De ville ha en enkel och sammanfattande bild som stöd för att utveckla sin region i enlighet med mål och strategier som formulerats under tidigare rådslag. Strukturbilden blev det visuella resultatet av det fjärde rådslaget inom GR i maj ifjol, efter en överenskommelse att politikerna gemensamt tar ansvar för att den regionala strukturen är långsiktigt hållbar.
Rådslagsformen är en västkustsk specialitet som bygger på idén att insikt skapas genom samtal, berättar Bo Aronsson, arkitekt och planeringschef på GR. Ett rådslag går till så att fullmäktigepolitikerna träffas under några timmar och jobbar intensivt och engagerat i grupparbetsform med några prioriterade frågor, som förbundsstyrelsen med stöd av sina tjänstemän har förberett.
Bakom Göteborgsregionens strukturbild finns den bästa regionala planeringen i Sverige. Det anser juryn för Sveriges Arkitekters planpris som gjorde GR:s arbete till en av fyra nominerade till 2008 års pris.
– Den form som GR bedrivit tycker vi är intressant. Politiker pratar sig samman om viktiga mål så att samtliga 13 kommuner har en gemensam filosofi kring hållbar tillväxt. Det blir en programförklaring som används ute i kommunerna vid strategisk planering, säger Sten Hedelin, länsarkitekt vid länsstyrelsen i Göteborg och planprisjuryns ordförande.
– Strukturbilden kanske ser lite barnsligt enkel ut. Men vad den innebär är att samtliga kommunfullmäktigepolitiker i Göteborgsregionen lyckats enas kring en politisk vision. Strukturbilden fungerar som en regionplan – även om vi i Sverige inte använder oss av regionplaner – men den är mer inriktad på mål och politiska överenskommelser. Det är därför GR:s upplägg är så fiffigt; politikerna kommer överens över kommungränserna, säger Sten Hedelin.
Den största svårigheten är de mentala hindren, anser Bo Aronsson. I likhet med Sten Hedelin framhåller han kommunpolitikerna, som bytt position "från gummihjul till järnhjul", det vill säga från bilsamhället till kollektivtrafiksamhället.
– Jag upplever att politikerna rör sig snabbare framåt än tjänstemännen. Det finns många inblandade som har svårt att tänka om, de är inte rustade att lösa problem på ett nytt sätt när politikerna tänker om. Många tjänstemannahjärnor – och en del politikerhjärnor också – i Göteborg är fast i 1963 års regionplan. Då behövs den här typen av enkla bilder och budskap som strukturbilden är, säger Bo Aronsson.
Är storleksskillnaden ett problem? Göteborg är ju större än de övriga kommunerna tillsammans.
– När det är sådan här skillnad i storlek mellan kommunerna är det Bamsefilosofin som gäller: Den som är stark måste också vara snäll, säger Bo Aronsson. Göteborg är noga med att alla kommuner är med i samtalet och släpper bland annat platser i förbundsstyrelsen, som man egentligen har rätt till, till andra kommuner. I nätverken ställer man upp på varandra. Både Göteborg och de mindre kommunerna inser att man behöver ömsesidigheten för att förstå hur de andra jobbar.
Strukturbilden är, sist men inte minst, ett uttryck för att tilltron till planering börjar hitta vägen in i kommunhus och på länsstyrelser igen. Den försvann ungefär samtidigt som axelvaddar på damkläder men har nu börjat dyka upp igen (liksom för övrigt även axelvaddarna). Men även om planeringsfrågor börjar återfå sin status finns flera krux kvar.
– Politiker och andra tänker tyvärr bort tidsaspekten, säger Paul Mäkelä. Planering tar tid och kräver mycket kompetens inom ett flertal discipliner – man måste få med både ingenjörstänkande och kreativa aspekter. Det är inte bara att ta ett rutat papper och rita gator.
Sten Hedelin hävdar att planeringen i Sverige generellt är för snuttifierad. Politiker och tjänstemän är dåliga på att se längre än bortom sin egen knut, planeringen stannar på kommunnivå.
– Planering var inte populärt bland politiker på 1990-talet, men pendeln börjar svänga, säger Bo Aronsson.
Och kanske visar lågkonjunkturen tydligare vikten av planering för att skapa uthållig utveckling genom det som byggs. Kommunarkitekterna får dessutom rimligtvis mer tid att planera när färre exploatörer knackar på dörren. Bo Aronsson har i alla fall sin syn klar:
– I en lågkonjunktur blir sådana här dokument ännu viktigare, säger han. Ett av de viktigaste syftena med hela GR:s verksamhet är att bygga en region som står emot kriser, en mer komplex region utan en alltför ensidig arbetsmarknad.
Elisabet Näslund