TEMA INREDNINGSARKITEKTUR

Hon inreder för arkitekterna

När Sveriges Arkitekter byter adress ansvarar inredningsarkitekt Solweig Sörman för omdaningen. Hennes angreppssätt är att förena historia och samtid: Att ge ett 200 år gammalt hus modern identitet.

Text: Elisabet Näslund

En mängd inbodda rum med ett hopplock av möbler i Wirwachs malmgård från 1771 ska bytas mot en öppen, nyinredd lokal i en imposant regementsbyggnad, ritad av Fredrik Blom 1805. De anställda på Sveriges Arkitekter ser fram emot flytten vid halvårsskiftet med förväntan och lite fasa – även om den förberetts i ett drygt år vet man aldrig riktigt hur det blir förrän man väl är på plats.

När jag träffar Solweig Sörman på hennes kontor i Gamla stan i Stockholm någon vecka före jul är det bara detaljer kvar i planeringen av kvarteret Krubban. Solweig jobbar med både byggprojekteringen och hyresgästanpassningen av den 923 kvm stora ytan. I det här uppdraget samarbetar hon med arkitekterna Kjell Sörman och Markus von Euler.

– Jag blev kontaktad av Sveriges Arkitekter för att göra inredningen och efter hand utvecklade det sig naturligt att jag även gjorde underlag till bygghandlingar åt fastighetsägaren Statens Fastighetsverk. Det är en häftig utmaning att ta ett sånt helhetsgrepp, säger Solweig Sörman.

Att jobba mot två uppdragsgivare i samma projekt fungerar "helt smärtfritt" säger Solweig Sörman, eftersom både Sveriges Arkitekter och Statens Fastighetsverk är kunniga beställare.

Det är inte första gången hon jobbar med nutida inredning i en historisk byggnad. Solweig Sörman är därför van att fundera över förhållandet mellan då och nu, vilka moderna tillägg hon kan göra som är i samklang med det äldre huset.

Vissa saker bestämde sig Solweig Sörman intuitivt och tidigt för i projektet. Att den besökande omedelbart vid entrén ska få överblick över lokalen genom att mötas av ett glasat parti som visar vägen, att golvet ska vara av ljust granträ på de allra flesta ytor och att låta vitlack och vitlaserat askträ återkomma i hela inredningen är några exempel.

Det har också varit viktigt med kontakt mellan de två delar som lokalen utgörs av, kontoret och utbildningslokalerna.

– Båda bitarna ska kännas som "allas vår miljö". Därför har jag jobbat med öppenhet och mycket glas tillsammans med den vitlaserade asken.

Hållbarhet är ett nyckelord för Solweig Sörman. Hemma möblerar hon sällan om, säger hon, och samma synsätt har hon i sina uppdrag: Inredningen ska bli så bra från början och ha en kvalitet som gör att kunden inte behöver byta på många år.

– Det ska märkas att den här inredningen för Sveriges Arkitekter är gjord 08-09, men det ska vara lika fint här om tio år.

Ett projekt är inte komplett utan kompromisser. I det här fallet har Sveriges Arkitekters styrelse haft synpunkter på möblerna, vars syfte de anser vara att visa fram svensk design. Solweig Sörman har bytt ut en del italienska och danska produkter och nu är det mesta svenskt.

Hennes inredningar, i bland annat Kulturrådet, Ernst & Youngs kontor och svenska ambassaden i Berlin, är svala och minimalistiska med tydlig nordisk prägel, i likhet med den Sveriges Arkitekter ska få. Därför väcker det viss förvåning när hon pekar på ett foto av en stol som är klart inspirerad av Memphisgruppen och berättar att det är ett av hennes arbeten från Konstfack.

– Jag uppskattar fortfarande postmodernistisk design, även om det inte är ett formspråk som jag använder idag. Postmodernismen utvecklade synsättet på design, formen blev friare och mer tillåtande. Den gav mig nytt perspektiv i nästa fas, som utvecklade sig till minimalismen.

Solweig Sörman, som har varit i branschen sedan 1972, har sett hur ismerna kommit och gått liksom hur yrkesrollen förändrats. Vilka är skillnaderna i yrket nu och när hon startade?

– Att inredningsarkitekten fått större utrymme i processerna. Rollen var inte lika självständig förr. Idag finns också så många fler som gör avtryck. De yngre vet sitt värde och får en annan respekt på marknaden än vad man fick tidigare.

En annan skillnad är kundens syn på kontorsinredningar. På 70-talet kom de öppna kontorslandskapen, men att chefen skulle ha flottaste hörnrummet hängde fortfarande kvar minns Solweig Sörman. Idag är det nästan tvärtom och det föredrar hon. Något som kommer att märkas på Storgatan 41 i Stockholm!