TEMA INREDNINGSARKITEKTER

Oro för jobben när många konkurrerar

Många inredningsarkitekter oroar sig för att bli arbetslösa under året. Och det är byggnadsarkitekterna som är de största konkurrenterna. Det visar svaren från 278 inrednings­arkitekter som besvarat Arkitektens enkät.

Inredningsarkitekter skiljer sig i flera avseenden från övriga arkitektkategorier. De är få – bara åtta procent av Sveriges Arkitekters medlemmar är inredningsarkitekter – och deras andel av kåren minskar successivt. 40 procent är företagare. De flesta av dessa är ägare eller delägare i små inredningsarkitektföretag utan anställda. De som är anställda jobbar i stället oftast i arkitektföretag tillsammans med andra arkitektkategorier. Bara fyra procent är anställda i inredningsarkitektföretag. Och bara åtta procent är offentliganställda.

Dessutom har inredningsarkitekterna i tidigare konjunktursvackor drabbats extra hårt av arbetslöshet. Hur blir det i den nedgång vi nu ser framför oss?

För att få en bild av inredningsarkitekternas egen syn på sin marknad och framtid sände Arkitekten ut en enkät till 500 inredningsarkitekter som anmält mejladress till Sveriges Arkitekters medlemsregister. 278 besvarade enkäten.

Drygt 40 procent av dem som svarat är lite (30 procent) eller mycket (11 procent) oroliga för att bli arbetslösa under 2009. Mest oroliga är de två största grupperna – de som är anställda i arkitektföretag (50 procent oroliga) och de som är ägare eller delägare i inredningsarkitektföretag (45 procent oroliga). 57 procent av de svarande tror att arbetslösheten bland inredningsarkitekter kommer att bli högre än bland övriga arkitektgrupper under 2009. Bara åtta procent tror att den blir lägre.

Men nästan 60 procent oroar sig inte för att bli arbetslösa under det här året. En del ser till och med fördelar för inredningsarkitekter i en vikande marknad. Andra befarar däremot att många uppdrag kommer att stanna hos byggnadsarkitekterna. Störst konkurrens om uppdragen känner inredningsarkitekterna från byggnadsarkitekter och inredningsföretag som projekterar och säljer möbler. Även kortutbildade inredare upplevs som konkurrenter, däremot inte de högskoleutbildade formgivare som nu börjar komma ut på marknaden – men som ännu inte är så många.

Sämre tider kan, paradoxalt nog, gynna inredningsarkitekter påpekar flera.

En tror att de nyss införda rot-avdragen kommer att resultera i fler uppdrag till inredningsarkitekter.

– Många av oss hanterar ju även ändringar i byggnad och hjälper till att styra upp helheten, vilket de flesta har förstått är viktigt. Tack till alla TV-program!

– Fler väljer att göra enklare förändringar hellre än stora ombyggnader. Då är en inredningsarkitekt mer lämpad för uppgiften.

– När nybyggnad minskar, ökar behovet av förändring i befintliga lokaler, det är bra uppdrag för inredningsarkitekter, påpekar en tredje.

– Tidigare lågkonjunkturer har inte påverkat min verksamhet. Inredningsarkitekter verkar klara sig bra då miljöer och material återbrukas, lyder en annan kommentar.

Men det finns också farhågor:

– Även byggnadsarkitekter anlitar outbildade inredare och behåller inredningsjobben vid lågkonjunkturer är min mångåriga erfarenhet.

– Risken i en vikande marknad är att husarkitekter inte lämnar ut inredningsuppdrag till inredningsarkitekter utan utför dem själva för att fylla ut luckor i beläggningen, säger en annan.

Medan ytterligare en påpekar att det finns en stor marknad för utbildade inredningsarkitekter med tanke på kommande pensionsavgångar.

– Man kan bara hoppas att det examineras tillräckligt många som vill arbeta med inredningsprojektering. Det finns ett stort behov av vår kompetens.

Detta leder in på frågan om inredningsarkitekterna och deras konkurrenter om uppdragen. Bland inredningsarkitekterna själva brukar en del hävda att de som grupp är för dåliga på att ”ta för sig” på marknaden. Andra framhåller istället att inredningsarkitekterna är för få och att det är orsaken till att fler yrkesgrupper kommit in på inredningsarkitekternas marknad. Lösningen vore att utbilda fler inredningsarkitekter, menar dessa. Inte minst med tanke på åldersfördelningen inom yrket.

På enkätfrågan om det är ett problem att andra yrkeskategorier konkurrerar om inredningsuppdragen svarar 38 procent att det är ett stort problem och 45 procent att det är ett visst problem. Bara 17 procent tycker att konkurrensen inte är något problem.

Vilka är då de största konkurrenterna?

26 procent anser att det är möbelföretag som är de största konkurrenterna. Med det menas främst inredningsleverantörer, som säljer möbler och gör ”gratis” förslag. Att ”inredare” med ingen eller kort utbildning är den största konkurrenten tycker 32 procent medan bara tre procent av de svarande anser att designer med annan högskoleutbildning är den största konkurrenten. 40 procent anser att byggnadsarkitekter är de största konkurrenterna. Bland företagarna i inredningsarkitektföretagen är det hela 50 procent som anser att byggnadsarkitekter är de största konkurrenterna.

– Även belysningsexperter, ergonomer och akustiker tar sin del av det som inredningsarkitekter har ett samlat grepp om, tillägger en svarande. En annan anser att reklambyråer/kreativa byråer är största konkurrenterna om uppdragen.

Någon tycker att inredningsarkitekterna bör utöka sin kompetens för att möta konkurrensen. En annan anser att alla arkitekter ska ha samma utbildning, ”samma grundutbildning ett år sedan specialisering”.

– Inredningsarkitekturen borde i sin avancerade form vara en vidareutbildning för vanliga arkitekter och i sin enkla form, produktvalen, en syssla för vem som helst med god smak, lyder ett förslag.

– Det finns ett stort behov av våra tjänster, viket utnyttjas av diverse andra (okunniga) kategorier som tycker vårt jobb är ”kul”. Många inredningsarkitekter är för ”blygsamma”. Vi behöver bli tuffare! konstaterar en svarande.

Att gränserna ibland är flytande mellan inredningsarkitekter och byggnadsarkitekter framgår också av enkätsvaren. Så mycket som 46 procent av alla inredningsarkitekter uppger att de har byggnadsprojektering som vanligaste eller näst vanligaste uppdrag.

En inredningsarkitekt på ett stort arkitektkontor med utvecklat samarbete mellan olika arkitektkategorier kritiserar själva frågeställningen:

– För mig känns det som den här typen av frågor bara bidrar till och befäster myten om att husarkitekter stjäl inredningsarkitekternas uppdrag i dåliga tider. Våra ansvarsområden kuggar i varandra och det finns inga vattentäta skott mellan de olika yrkesområdena. Vi har dessutom sett att de projekt där inredningsarkitekten har den drivande rollen (projekt med stark varumärkesanknytning) växer och blir starkare i lågkonjunktur.

– Jag tror inte att inredningsarkitekter i nuläget drabbas hårdare av arbetslöshet än andra arkitektkategorier, säger Ulrik Östling, förhandlingschef på Sveriges Arkitekter. Allt beror på var de arbetar – och med vad.

Text: Kerstin Persson Illustration: Gabriel Wentz