Av Per Lander
Betalning för övertid är en rättighet som följer av kollektivavtal. Det finns ingen lag som reglerar övertidsersättningen. Den som är anställd med månadslön i ett företag som saknar kollektivavtal har ingen automatisk rätt att få extra betalt, utöver den ordinarie månadslönen, för det övertidsarbete som arbetsgivaren har rätt att beordra. (Not: Den som får anställning i ett företag som saknar kollektivavtal bör se till att rätten till övertidsaersättning, ITP-anslutning och andra kollektivavtalade förmåner regleras i ett enskilt anställningsavtal. Använd Sveriges Arkitekters blankett för anställningsavtal - finns på www.arkitekt.se)
I de företag som har kollektivavtal - det vill säga de allra flesta arkitektföretag - gäller däremot samma regler för övertidsersättning för alla anställda, oavsett i vilket företag man arbetar.
Åtminstone har det varit så fram till helt nyligen. Men från årsskiftet finns en möjlighet för arkitektföretag att träffa lokala överenskommelser med Sif- och CF-ansluten personal om arbetstidens längd och förläggning, med möjlighet att införa helt andra regler för övertiden.
Men sådana lokala avtal får inte tillämpas på arkitekterna i företagen.
Varför har det blivit så här? Och vilken är bakgrunden till att Sveriges Arkitekter nu kräver att avtalet följs till punkt och pricka?
Först kan konstateras att det här är en fråga som Sveriges Arkitekter ärvt från ArkitektFörbundet.
Det är också en klassiskt facklig fråga, där det finns en uppenbar intressemotsättning mellan de anställda och arbetsgivaren. De anställda vill förstås få så mycket betalt som möjligt för övertiden, medan arbetsgivarna har intresse av att övertiden inte blir för dyr.
Det handlar inte enbart om pengar, utan också om omfattningen av övertidsarbetet. Det ligger i de anställdas intresse att minimera övertiden. De flesta har ju ett liv vid sidan av jobbet, med familj och andra intressen. Om man som anställd alltid vore tvungen att rycka ut när jobbet så kräver, skulle den sociala situationen bli mycket svår.
Arbetsgivarna, däremot, har motsatt intresse: De vill av naturliga skäl ha så stor flexibilitet som möjligt och kunna anpassa arbetstiden till orderläget.
Och prislappen på övertidsarbetet spelar förstås roll för att reglera omfattningen av övertidsuttaget. Ju dyrare övertiden är, desto större incitament får arbetsgivaren att planera verksamheten så att behovet av övertid blir så litet som möjligt.
Mot den här bakgrunden är det naturligt att det finns kritik mot övertidsreglerna, från båda sidor. De anställda vill ha mindre övertidsuttag och mer betalt för den övertid de jobbar. Dessutom finns en solidaritetsaspekt på övertidsarbetet, som framhålls av en del. Särskilt under de svåra åren i början av 90-talet fanns det många som krävde en skärpning av övertidsreglerna, för att förmå arbetsgivarna att anställa fler i stället för att ta ut övertid.
Det finns också kritik från arbetsgivarhåll. Inte bara mot att övertiden är för dyr. En del företagare klagar också på att övertidsreglerna är för krångliga. Det finns till och med företag som inte vill teckna kollektivavtal enbart med hänvisning till övertidsreglerna i avtalet.
Att alla har samma eller åtminstone likvärdiga övertidsregler är en rättvisefråga inte bara för de anställda, utan också för företagen. De företag som lojalt följer avtalet kan knappast se med blida ögon på företag som skaffar sig konkurrensfördelar genom att inte tillämpa avtalets övertidsregler.
Men nu finns alltså ett centralt avtal mellan Sif/CF och STD (ALMEGA Tjänsteförbunden, branschen Svensk Teknik och Design) som ger möjlighet att lokalt träffa överenskommelse om helt andra beräkningssätt för övertiden och hur den ska ersättas. Det är lite av vilda västern - man kan bestämma om i princip vilka övertidsregler som helst, och alla sådana avtal blir giltiga. Men bara för ingenjörer och andra grupper i företagen, inte för arkitekterna. Det avtal som Sveriges Arkitekter tagit över ansvaret för från ArkitektFörbundet tillåter inga sådana lokala avvikelser från det centrala avtalet.
Det här leder förstås till förvirring i företagen, med olika regler för olika personalkategorier. Om en arkitekt och en ingenjör jobbar kväll för att bli klara med ett gemensamt projekt, räknas det som övertid för arkitekten men kanske inte för ingenjören. Och även om det skulle räknas som övertid för ingenjören, så kan ersättningen för övertiden se helt olika ut.
ArkitektFörbundet föreslog därför att även Arkitektavtalet skulle ändras för att göra det möjligt att få enhetliga regler i företag där personal och företagsledning vill ha en annan lösning. Men efter långt övervägande har STD/Almega beslutat sig för att man hellre vill ha kvar de gamla reglerna.
Bakgrunden är att ArkitektFörbundet förra året träffade avtal med arbetsgivarorganisationen STD innan SIF och CF var klara med sitt avtal. I ArkitektFörbundets avtal gjorde inga ändringar av övertidsreglerna, utan det gamla avtalet prolongerades till 2004-03-31.
Därefter träffade Sif och CF, under konflikthot och efter medling, ett avtal med helt nytt innehåll för sina medlemmar i bland annat arkitektföretagen.
Sif/CF-avtalet innebär att det i varje företag ska tas upp lokala överläggningar om arbetstidens längd och förläggning. Man ska alltså kunna träffa lokala avtal som avviker från de regler som gällt tidigare.
Det Sif/CF framför allt ville ha var en förkortning av arbetstiden. Det blir nu också möjligt att få en viss sådan, genom de lokala förhandlingarna. Träffar man ett lokalt avtal, kan arbetstiden minskas med en dag per år under vart och ett av åren 2002, 2003 och 2004. Från och med 2004 kan alltså andra grupper på arkitektföretagen ha tre dagar kortare arbetstid per år än arkitekterna.
I gengäld har Sif/CF gått med på att man lokalt kan överenskomma om en mer arbetsgivarvänlig modell för övertidsuttag och därmed övertidsersättningen. Exempelvis utökad begränsningstid för beräkning av ordinarie arbetstid till månad eller år i stället för dag, eller någon annan form av produktionsanpassad arbetstid.
Vad skulle skillnaden bli med en sådan modell? Låt oss ta ett exempel: Du jobbar över åtta timmar en helg för att få jobbet färdigt till den tidpunkt som företaget lovat sin kund. När uppdraget är klart tar du ledigt en dag. Med de gamla reglerna, som fortfarande gäller för alla arkitekter, räknas helgjobbet som övertid och trots att du tagit lika mycket ledigt som du jobbat över, så får du extra betalt för övertiden. Men för andra grupper i arkitektföretagen kan det bli så att sådan tid inte räknas som övertid. Om exempelvis kalendermånaden är utgångspunkt för övertiden, kommer kvällsjobb att kvittas mot ledig tid.
ArkitektFörbundet var inte särskilt förtjust i den modell som Sif och CF drivit igenom. Visserligen är det förstås önskvärt med en förkortning av den ordinarie arbetstiden, men inte till priset av sådana försämringar av övertidsreglerna.
Trots denna i grunden negativa inställning till innehållet i Sif/CF-avtalet, tog alltså ArkitektFörbundet kontakt med arbetsgivarorganisationen med ett konkret förslag till ändring av det egna avtalet.
Detta gjorde man av flera skäl. Dels bedömde man att situationen skulle bli mycket förvirrad i företag där medarbetarna i samma projekt arbetar med olika arbetstider och ersättningsregler. Dels för att det i en del företag utvecklats en kultur där man inte sätter upp övertiden eller inte ersätter den i enlighet med avtalet. Med ett nytt avtal skulle det antagligen bli lättare att få det att fungera i praktiken i alla företag.
På en punkt ville man dock ha en annan ordning än den som Sif/CF gått med på. ArkitektFörbundets krav var att om man lokalt träffade avtal om andra övertidsregler, så skulle det finnas en entydig modell för hur dessa regler skulle se ut. Att släppa fritt för vilka överenskommelser som helst, som Sif/CF gjort, skulle inte fungera på riktigt små arbetsplatser, där arkitekter ofta arbetar. De anställda hamnar helt enkelt i ett alltför starkt underläge gentemot arbetsgivaren.
Den förslag som ArkitektFörbundet lämnade till STD innebar därför att man skulle utarbeta en entydig alternativ modell för övertidsberäkning och -ersättning. Samma huvudprinciper som i Sif- och CF-avtalet, men en enda modell som alternativ till arkitektavtalets nuvarande regler. Den alternativa modellen skulle innehålla en längre avgränsningsperiod för övertiden och i gengäld ha motsvarande arbetstidsförkortning som i Sif/CF-avtalet. Men STD tackade alltså nej till förslaget.
Vad händer nu? Både Sveriges Arkitekter och STD måste värna om det avtal som man har och se till att det följs. Det innebär att det är de gamla reglerna som gäller. Det finns inget utrymme för att tillämpa Sif/CF-regler på arkitekter.
Man har alltså fått just den situation som ArkitektFörbundet ville undvika. Men i realiteten kanske det inte är så stora risker med det, trots allt, eftersom Sif/CF-avtalet inte har blivit någon succé. Det är få företag som har infört några avvikande övertidsregler för ingenjörer och administratörer. Orsaken är sannolikt att det blir för svåradministrerat.
Vad är övertid?
Vad är övertid?
Övertid är arbetstid som ligger utanför den ordinarie dagliga arbetstiden. För att man ska ha rätt till övertidsersättning ska övertiden antingen vara beordrad i förväg eller godkänd i efterhand.
Att den är uttryckligen beordrad hör till undantagen. I kunskapsbranscher som arkitektbranschen tar medarbetarna personligt ansvar för att handlingar är färdiga på överenskommen tid. Oftast är därför beordringen underförstådd snarare än uttrycklig. Och det är förstås helt i sin ordning, så länge båda parter är överens.
Som anställd är man faktiskt skyldig att jobba över, om arbetsgivaren begär det. Men det måste finnas särskilda skäl för att arbetsgivaren ska kräva att du arbetar över. Avsikten är inte heller att någon genom övertidsarbete ska få en generell förlängning av sin årsarbetstid. Övertidsarbete får med andra ord inte sättas i system.
Det finns maxgränser för övertidsarbete. Där det finns kollektivavtal gäller avtalets regler, i annat fall gäller lagens regler.
Gränsen i lagen är högst 200 timmar övertid per år. Dessutom högst 48 timmar per 4-veckorsperiod eller 50 timmar per kalendermånad.
I avtalet för privata arkitektföretag är gränsen per år lägre, 150 timmar. Om det finns "synnerliga skäl" går det att ta ut högst 150 timmar till för någon eller några. Men för det krävs det en överenskommelse mellan arbetsgivaren och den lokala fackklubben.
I arkitektföretag där det finns kollektivavtal går det alltså att lokalt dubbla övertidsgränsen till högst 300 timmar per anställd och år. I företag utan kollektivavtal är det aldrig tillåtet att ta ut mer övertid än 200 timmar per år.
|