Hon brinner för kunskap

PDF-version

Tiina Sarap, ordförande för Sveriges Arkitekters interimsstyrelse, har lämnat chefsrollen vid högskolan för att jobba som landskapsarkitekt i konsultföretag, men brinner fortfarande för kunskap.

Av Kerstin Påvall

En samlad och vänligt iakttagande kvinna i 50-årsåldern slår sig ner i stolen framför mig. Stolen står på gårdsplanen utanför Sveriges Arkitekters malmgård på Ansgariegatan i Stockholm.

Tiina Sarap, tänk om den här stolen stod i en tevestudio och du ska berätta för tittarna om ditt uppdrag. Vad skulle du säga?

Tiina funderar lite innan hon svarar:

- Jag skulle uppmana tittarna att betrakta sitt hus och sin omgivning. Är det vackert? Trivsamt? Jag skulle tala om livskvalitet och rätten till kunskap om vår fysiska miljö. Och jag skulle be journalistkåren att berätta om idén bakom en byggnad istället för att slentrianmässigt redovisa fasadens eventuella glas- och betongytor. Massmedia borde skildra hur en plats försvårar eller underlättar folks möjligheter att realisera drömmen om det goda livet. En utmaning är att fundera över hur våra miljöer speglar den tid då de tillkom.

Och om denna stol stod i riksdagshuset och du hade ett gäng politiker framför dig?

- Jag skulle påminna om det offentliga byggandet som förebild för annan arkitektur och att det behövs förutsättningar för att satsa på långsiktig kvalitet. Sedan skulle jag nog berätta om en barntävling om gårdsmiljöer, som HSB ordnade för några år sedan. Massor med teckningar berättade om semestermiljöer med palmer och simbassänger. Barnen beskrev en miljö där de hade mått bra: i närhet med sina föräldrar. Det är en bra utgångspunkt för ett samtal om arkitektur.

Du är landskapsarkitekt och till nyligen områdesprefekt i Malmö högskola. Bästa erfarenheten från högskolevärlden?

- En expanderande högskola ger utrymme för många idéer. Om man med jämna mellanrum påminner om de övergripande målen inser man vilka dagsfrågor som bör prioriteras. Högskolan innebär att ständigt växla mellan handling och eftertanke. Anslagen krympte men vi jobbade vidare.

Men jag ville inte förbli "chef" till pensionsåldern utan valde att söka mig till en yrkesroll, som ligger inom mitt ämnesområde. Idag är jag konsult åt Tyréns och befinner mig i en ny yrkeskombination med fler ingenjörer än arkitekter.

Du ingick i den högskoleutredning som 1999 skriver om arkitektutbildningen att den ska främja en stark yrkeskompetens.

- Ja, men vi skriver också att det inte självklart innebär att den ska svara mot branschens omedelbara efterfrågan. Varje högskola ska utveckla sin egen profil. Men det finns gemensamma nämnare i utbildningarna och det är något som vi kan utveckla i Sveriges Arkitekter.

Hur kan vi till exempel hjälpa årskurs tre? Oavsett högskola tycks många drabbas av en generell ångest. Man ifrågasätter sitt yrkesval och kraven känns övermäktiga.

Vad gör du när du har rest dig från den här stolen och rest hem till Malmö?

- Skriver anbud, raggar uppdrag och försöker erövra större projekt. Som konsult är jag mer pedagog än någonsin och måste ständig förklara och försvara landskapsarkitektens roll när det gäller att planera och utforma stora anläggningar.

Och så går jag på möten i Södra Sveriges Byggnadstekniska Samfund. En gång i månaden träffas vi på ett aktuellt bygge och då kan man få uppleva hur 93 konstruktörer lyssnar på en arkitekt.