|
Vad är ett hem? Det var den grundläggande frågan vi började vända och vrida på i våras. Vad krävs för att en bostad ska bli ett hem? Är det mänskliga relationer eller fysiska ting som gör skillnaden? De här frågorna mynnade på försommaren ut i utställningen "HDK, Hemmet och Ytan" på Stadsmuseet i Göteborg och blev därmed ett tillägg till museets årslånga utställning om hem och hemlöshet.
Sju grupper blev sju olika idéer och ingångar på problematiseringen runt begreppet hem. Bland annat togs frågan om dagens stereotypa och ensidiga dockhus för barn upp. Varför finns det inga dockhus som föreställer en tvåa på 42 kvm där en ensamstående pappa huserar? Varför kan man inte köpa mörkhyade dockor eller bönemattor? Utanförskap var en annan fråga som diskuterades och sällan har nog Stadsmuseet haft så upprörda besökare. Vernissagekortet med utlovad champagne visade sig bara gälla för vissa utvalda och ringde besökaren på dörren som ledde in till festen svarade en arg röst att personen inte var välkommen in. En del förstod vad projektet handlade om och tog det som något att tänka på. Andra tog det inte lika bra utan lämnade raskt utställningen.
För den som ville göra mer än bara betrakta fanns en mycket uppskattad workshop, "40 stolar på 4 dagar", där gamla, lite trista men fungerande stolar blev omarbetade till nya, spännande och tänkvärda stolar. Dock inte alltid fungerande.
En film visades också på utställningen. En dokumentation av gruppen som tog ett vardagsrum med sig ut på stan och bjöd förbipasserande på saft och bullar medan man diskuterade Göteborg som hem. Många bevingade och tänkvärda ord bjöd göteborgarna på dessa soliga dagar. En äldre man sa angående att han ville tillåta graffiti på Göteborgs konstmuseums fasad; "Det finns en massa tanter och farbröder som inte tycker om graffiti, då kan de titta åt ett annat håll. Vi måste lysa upp den här kolossen som står här som ett mausoleum över den svenska konstens förfall!"
En ung kvinna på samma tema; "Jag har tagit ett principbeslut att allt klotter är gôtt, även om jag tycker att klotter är fult. Nyligen var det någon som hade klottrat i min trappuppgång, det var inte roligt. Men samtidigt var det ju bra att någon kände att han eller hon fått lite utrymme. Jag kommer dock måla över det, göra något eget."
Även om det fantastiska vädret vi hade just då gjorde att ett museibesök inte låg överst på var mans prioriteringslista tror jag att både besökare, utställare liksom museet var väldigt nöjda när utställningen var över.
Pontus Johansson
Högskolan för Design och Konsthantverk, Göteborg
|