TEMA:
ARKITEKTUR­MUSEER

"Jag har lobbat för detta"

Den svenska regeringen har sagt sitt: Arkitekturmuseets arkiv ska vara kvar, verksamheten ska breddas mot form och design och för det får man ett ökat anslag på knappt fem miljoner kronor 2009. I väntan på den nya chefen har Arkitekten träffat avgående Bitte Nygren.

Arkitekturmuseet får ett ökat anslag på över fyra miljoner kronor 2009. Arkivet ska vara kvar och det blir upp till Arkitekturmuseet och dess nya chef att föreslå hur myndighetens breddade verksamhet mot form och design ska utformas.

Så kan man sammanfatta regeringens svar på alla frågor om hur Arkitekturmuseets framtid ska bli. De extra pengarna kommer från att museet tar över det belopp som idag tilldelas Rådet för arkitektur, form och design. Tillsammans med en årlig uppräkning av anslaget och en extra miljon från regeringens allmänna satsning på museerna, blir det 4,77 miljoner nya kronor, 38,7 miljoner totalt. De nya pengarna ska kunna användas till verksamheten.

– Det är ett positivt tillskott. Museet har god koll på sin ekonomi, så pengarna behöver inte fylla några hål, säger Monica Fundin Pourshahidi, kulturdepartementets handläggare för arkitektur, form och design.

Pengarna ska dock räcka till ett nytt uppdrag som Arkitekturmuseet just fått på sitt bord: Att arrangera en arkitekturkonferens i anknytning till Sveriges ordförandeskap i EU, i december 2009.

År 2010 får Arkitekturmuseet ytterligare sex miljoner kronor, då man tar över uppdraget att vara en mötesplats för form och design från föreningen Svensk Form.

Regeringen skriver i sin budgetproposition att Arkitekturmuseet har en viktig roll i att bevara och förmedla vårt arkitektoniska kulturarv och att arkivet ska vara kvar inom ramen för myndigheten. Samtidigt vill man att verksamheten ska utvidgas och ta ett samlat grepp om allt som rör den gemensamma miljön, både byggnader och föremål.

Regeringen tänker ge Arkitekturmuseet och dess nya chef i uppdrag att föreslå hur den nya, breddade verksamheten ska se ut. Kulturdepartementet håller som bästa på att rekrytera den person som ska ta över som myndighetschef efter Bitte Nygren men processen har dragit ut på tiden.

– I november borde det vara klart vem den nya chefen blir, säger Monica Fundin Pourshahidi.

Under tiden beger vi oss ut till Skeppsholmen för att träffa Bitte Nygren, som skulle ha slutat den 1 oktober, men som stannar kvar på museet tills den nya chefen tillträder, dock längst till årsskiftet.

Fyra miljoner kronor, hur mycket är det?

– Det är väldigt mycket pengar! Det skulle till exempel räcka till en utställning i världsklass per år. Vår Bruno Mathsson-utställning kostade tre-fyra miljoner, om jag inte missminner mig.

Vad tycker du om beslutet att bredda verksamheten mot form och design?

– Det är ingen hemlighet att min vision när jag tillträdde 1999 var ett svenskt MoMA (Museum of Modern Art i New York City, reds. anm.) Jag har lobbat för detta, för mig känns det som en arbetsseger.

Hur gagnar det arkitekturämnet, tycker du?

– Många internationellt erkända arkitekter rör sig mellan disciplinerna. Det är viktigt att inte vara rädd för konkurrens, att något skulle vara finare än det andra, det visar bara på dåligt självförtroende. Jag tror att mångfald och bredd berikar helheten! Vårt uppdrag innebär att vi i första hand skall tänka på våra besökare som en bred intresserad allmänhet, inte bara på att bevaka arkitekturen för arkitekternas skull. Att öka förståelsen för den skapande arbetsprocessen, som i princip är gemensam för både arkitekten, formgivaren och i viss mån även för konstnären, kan vara en bra ingång och nyckel för ett museibesök på Skeppsholmen.

Vad säger du om att arkivet blir kvar?

– Jag var aldrig skraj för att arkivet skulle läggas ner. Det var ett hugskott från Rådet för arkitektur, form och design. Samlingarna är unika och visar just på den kreativa processen från ax till limpa. Och nu står det tydligt i proppen, regeringen har satt ner foten. Det är konstigt att det kan bli sådant pådrag varje gång det kommer ett förslag. Jag har blivit beskylld för att vilja lägga ner mitt eget museum, men det har aldrig funnits på kartan.

Du har blivit beskylld för mer under åren. Det tycks till exempel vara en vedertagen sanning i pressen och bland arkitekter att Bitte Nygrens Arkitekturmuseum saknar visioner. Hur bemöter du det?

– Är man som jag i en maktposition får man vara beredd på att bli kritiserad. Jag kan inte hänga upp mig på det som skrivs, men visst gör det ont. Många tyckare vet inte vad museets uppdrag är. Det har till exempel aldrig stått i vårt uppdrag att vi ska vara en politisk opinionsbildare. Vi kan inte vara en aktör som Janne Åhman (grundare av Färgfabriken och Stockholm at Large, reds. anm.). Det går inte som chef för en statlig myndighet att bara göra saker på eget bevåg, man måste ha mandat, det måste finnas ett kontrakt: Det här förväntar vi oss.

Vad hade du kunnat göra annorlunda?

– Säkert massor. Jag hade kunnat göra mer som gynnat min egen karriär, bara kioskvältare och lättköpta poäng, utan att ta ansvar för ekonomi och personal. Det hade kanske gett mig mer respekt från dem som endast ser till det yttre. Men jag vill kunna se mig i spegeln och känna att jag gjort hela mitt uppdrag. Museet är idag i ekonomisk balans och har en modern, slimmad organisation. Det är ta mig sjutton väl krattat för den som ska ta över! Som statlig myndighetschef, oj vad mycket tid jag fått ägna åt sådant jag inte trodde när jag tog jobbet. Ibland har jag varit avundsjuk på dem som jobbat med utställningarna och annan publik verksamhet, det har varit frustrerande. Jag har längtat efter det kreativa, skissat för att stilla min egen abstinens.

På ditt avtackningskalas den 1 oktober delade du ut en katalog som dokumenterar museets utställningar och andra verksamheter under åren. En muta, sa du, på skoj, för att vi ska se hur mycket den där Bitte Nygren gjort. Varför behövdes det?

– Det kändes viktigt att dokumentera museets första tio år i Moneos skräddarsydda lokaler, allt det här har vi faktiskt gjort och det kan vi vara stolta över. Mycket för personalens skull. Jag ville inte endast ha en alltför kort och ensidig historieskrivning som bygger på några få skribenters och tyckares egna agendor och dagsform.

Om utställningsverksamheten fått dålig kritik av de stora dagstidningarnas kulturskribenter, har museets grafiska produkter, affischer, med mera, fått flera internationella utmärkelser. Vad har varit tanken med dessa satsningar?

– Det kommunikativa har varit lite av min baby, där har jag själv kunnat vara med i den kreativa processen. Jag är själv utbildad både grafisk formgivare och arkitekt. Vi har fått bekräftat att vi har en extern kommunikation i världsklass, även om omvärlden inte tyckt att innehållet alltid hållit samma höga nivå. Men med begränsade resurser anser jag, av strategiska skäl, att det är bättre med en lite för stor kostym, som i början ropar högre än vad innehållet gör. Vi har lagt ribban högt, där är målet, dit vill vi nå. Nu, med en permanent anslagshöjning, är det tid att fortsätta växa och fylla kostymens alla delar.

Vem hoppas du blir ny chef?

– Det är skrämmande att man i jobbannonsen inte efterfrågar och kräver ämneskunskap. Jag hoppas att det blir någon som brinner för ämnet. Men jag vill absolut inte lägga mig i vem det blir, det blir säkert bra!

Annika Jensfelt