Spån

Ej belönat. Wingårdhs Arkitektkontor AB genom Gert Wingårdh, Jonas Edblad, Filip Rem, Pieter Sierts och Mats Bengtsson.

Genom att låta den befintliga vägen ut mot udden stiga upp mot den nya byggnadens entré placeras bygganden utmed rörelsen genom tallskogen mot vattnet. Väl synlig från slottet utnyttjar byggnaden läget på udden. I sitt materialval relaterar den både till kulturmiljön och naturen. En stillsam och stilig gestalt.

Entrén öppnar sig som en glipa i en i övrigt sluten fasad. Byggnaden organiserar sig i två parallella, långsträckta kroppar med en mellanliggande ”slits”, tydligt uppdelat i en publik del och en intern del. Samspelet mellan de två byggnadskropparna och förskjutningen i geometrin öppnar en överraskande dimension i byggnaden trots den i grunden enkla formen. Genom denna uppdelning har även interna funktioner lösts på ett enkelt och trovärdigt sätt, exempelvis transporterna till byggnaden eller kökets generösa utblick mot Vänern.

Utställningssalen, till del sluten, till del med styrda utblickar mot skogslandskapet ger goda möjligheter för utställningsverksamheten. Hörsalslösningen är enkelt löst och möjligheten till gradängsittning är en fördel. Restaurangen med utblickar mot vattnet och möjlighet att sitta under tak utomhus ger förutsättningar för restaurangen att locka gäster under stor del av året. Att uteserveringen inte når ut i naturen och kan växa ut bland tallarna kan ses som en brist men hänger samman med förslagets grundidé: byggnaden är en sluten och tydligt avgränsad enhet, omgiven av opåverkad naturmark.

Det öppna förhållandet mellan utställning och restaurang kan under lågsäsong innebära en utmaning vad gället att aktivera byggnaden.

Förslaget utgjorde ännu i bedömningsarbetets slutskede ett av juryns huvudalternativ på grund av de vällösta funktionerna och den tilltalande exteriören och interiören. Genom att lägga golvhöjden på +47,4 förutsätter förslaget dock en omfattande bergssprängning i hällmarken som juryn ställde sig tveksam till. Juryn har studerat möjligheter att höja byggnaden eller att flytta den för att därmed minska behovet av sprängning. Det har även inom juryn funnits en viss tveksamhet inför den slutna huskroppen som begränsar det fria flödet mellan ute och inne. En höjning av byggnaden för att begränsa bergschakten bedöms ytterligare accentuera denna distans till omgivningen.