Kasperhistoria

Arkitekten listar Kasper Salin­-pristagare genom åren.

Av Tomas Lauri

Att tunnelbanan kan få det finaste svenska arkitekturpriset känns inte särskilt förvånande. Sett till nyttan borde alla tunnelbanor i alla städer vara kandidater till fina arkitekturpriser. De är ju stadens blodådror. Men att Tekniska högskolans och Stadions tunnelbane­stationer fått Kasper Salin-priset förvånar nog många. Varför inte stationen Odenplan (före ombyggnaden)? eller stationen Östermalmstorg? Svaret är på sätt och vis enkelt. De färdigställdes inte 1973 när den fyra man starka juryn (i vilken bland andra Ralph Erskine ingick) beslutade sig för att ge priset till "en god kollektiv trafikmiljö".

"De två tunnelbanestationerna är exempel på enkel, tydlig och stimulerande miljö som åstadkommits genom framgångsrik samordning av funktionella och tekniska krav och konstnärlig fantasi och uttryckskraft", konstaterar juyn.

Precis som många andra tunnelbanestationer var det SL:s arkitektkontor som ritade.

Idag är båda stationerna småjusterade i takt med alla kommersiella krav.

Där finns också skavanker, ärr: slitage, klotter, smuts, missfärgning.

Men mycket är intakt. De stora robusta dragen (i en senbrutalistisk folkhemsanda). De tåliga materialen, inte minst betong och stål. Det svävande svarta taket med sina rationella lysrör som grafiska vita streck.

Att stationerna kom till samtidigt är inte svårt att se. De är tvillingsjälar. Men det finns också saker som skiljer dem åt som om stationerna representerade två olika temperament, ett mer i moll, ett i dur. På Tekniska högskolan är färgskalan dov, svart och brun, på Stadion är den lätt, ljusblå och mintgrön. Den konstnärliga utsmyckning understryker ytterligare karaktärerna. På Stadion har Åke Pallarp och Enno Hallek tagit fasta på det svenska frisksportsarvet, på Tekniska högskolan har Lennart Mörk låtit sig inspireras av teknikens framfart.

Stationerna vittnar, enligt juryn, om "det konstnärliga uttryckets roll och möjligheter i den fysiska miljön och tjänar därigenom som förebilder för utvecklingen av den kollektiva miljön".