Ledaren

Hållbarhet och politik

Av Staffan Carenholm

Med detta nummer av Arkitekten följer Sveriges Arkitekters debattbok om hållbar stadsutveckling. Att Sveriges Arkitekter ger ut en debattbok om hållbart stadsbyggande ter väl sig rätt naturligt, men någon undrar säkert varför boken fått undertiteln En politisk handbok.

Hållbarhetsfrågorna saknas inte i den politiska diskussionen. Det går inte längre att bortse från effekterna på miljö och klimat av vårt sätt att leva, producera och konsumera. Den debatten finns och den blir allt starkare och omfattar allt fler aspekter på vår tillvaro. Däremot är debatten inte lika tydlig när det gäller hur vi måste ändra och inrikta vårt stadsbyggande för att åstadkomma ett hållbart och mindre miljöförstörande samhällsbygge.

Vilken planering som krävs för en hållbar stadsutveckling vet arkitekter en hel del om. Det är viktigt att nu, mer konkret, sätta dessa frågor på den politiska agendan. Visionen om det hållbara stadsbygget måste bäras fram politiskt om det ska bli något av det hela. Vår debattbok om hållbar stadsutvecklig ska ses i det perspektivet. Det vi hoppas att vi har gjort är att ha åstadkommit ett litet redskap för att bygga den långsiktiga politiska visionen eller åtminstone något som kan lägga en grund för ett förhållningssätt när det gäller hållbar stadsutveckling.

Det är bakgrunden till att vi producerat en skrift som vi vill se som en politisk handbok. Huvudmottagare av debattskriften är lokalt och centralt verksamma politiker samt viktiga opinionsbildare i övrigt. Före midsommar får 5000 politiker och andra beslutsfattare vår bok, som också i lika stor upplaga kommer att kunna beställas gratis.

Sveriges Arkitekter har behov av att kliva ut på scenen inte bara i denna fråga utan också i flera andra. För snart ett år sedan ställde vi på ledarplats i Arkitekten krav på en ny, och utvecklad, svensk arkitekturpolitik. Sedan dess har åtminstone två händelser ytterligare accentuerat nödvändigheten av en ny svensk arkitekturpolitik. Dels har vi förslaget från Rådet för arkitektur, form och design att göra om det nuvarande Arkitekturmuseet till ett centrum för arkitektur, form och design. I det remissvar som Sveriges Arkitekter i dagarna lämnat konstaterar förbundet att förslaget har en tydlig slagsida åt form och design och att arkitekturen riskerar att hamna i bakgrunden. Förbundet är inte negativ till samverkan med formområdet men avvisar med bestämdhet tanken på att lägga ned Arkitekturmuseet och flytta museets samlingar.

Att man ständigt behöver stå upp för arkitekturen visas också av den bedrövliga upphandling UD iscensatt av arkitekt för den svenska paviljongen vid världsutställningen i Shanghai 2010. Form och villkor för upphandlingen är så eländiga att Sveriges Arkitekter för första gången tvingats avråda alla medlemmar från att delta i upphandlingen.

Det har också blivit rättssak av upphandlingen genom att en ansökan om överprövning av upphandlingen har lämnats in till länsrätten. När detta skrivs har ärendet inte avgjorts, så vi vet ännu inte om upphandlingen kommer att få göras om. Även om det inte blir omtag har vi ändå, genom den uppmärksamhet det hela väckt, fått upp arkitekturpolitiken på bordet. UD, vars handläggare för Sveriges satsning i Shanghai 2010, ifrågasatt förekomsten av en av riksdagen fastlagd arkitekturpolitik, har nu blivit varse både att en sådan, även om den förblivit tämligen okänd, faktiskt finns och att landets arkitekter inte ställer upp på vilka villkor som helst.

En framtida, bättre arkitekturpolitik kräver ett politiskt handlande från Sveriges Arkitekter. Innan det blir semester på riktigt ska vi också under Almedalsveckan göra vår röst hörd och agera på den politiska scen som där erbjuds.

Och till hösten tar vi oss an arkitekturpolitiken med ny kraft. Det krävs ett politiskt förhållningssätt inte bara när det gäller hållbarheten utan också arkitekturen.

Trevlig sommar!