|
KTH:s Stadsbyggnadsakademi: E4:an - den nya storgatan
Arkitekturskolan i Stockholm, KTH, 20 maj
Medverkande: Bosse Bergman, stadsbyggnadshistoriker, KTH, Ola Andersson, arkitekt och skribent, Carl Mikael Augustsson, vd Granen Fastighetsförvaltning, Radmila Kovacevic, planarkitekt i Sollentuna, Nils-Erik Selin, vd Kista Science City och Katarina Wåhlin Alm, projektutvecklingschef AP Fastigheter.
Kan stadsmässighet i betydelsen ett starkt offentligt rum, flöden och möten mellan människor bara rymmas i kvartersstadens fasta rutnät? Det nutida stadslandskapet växer i hög grad - och ganska oplanerat - fram längs stora trafikleder: sprawl. En utveckling som dagens stadsplanerare vill mota genom att bygga ihop stadens delar.
Bosse Bergman går emot den synen. Han vill "länka ihop" istället för att "läka" staden. Ta tillvara hålrummen som skapas mellan stadsdelarna och göra dem tillgängliga för rekreation och transporter.
- Vi har inte skapat några nya relationer mellan bebyggelse och väg, säger Bosse Bergman. Trafikseparering enligt SCAFT:s modell gäller fortfarande.
Att planerarna är fast i 60-talet anser även Ola Andersson. Bebyggelse och trafik hör inte ihop utan idealet är fortfarande en motorväg utanför bebyggelsen med matargator som för in trafiken.
- Enligt den här ideologin repellerar trafik bebyggelse, men i själva verket är det tvärtom - trafik attraherar bebyggelse.
Ola Anderssons ideal finns i USA: En livligt trafikerad "strip" med butiker och restauranger, där såväl fotgängare som fordon får plats, utan planskilda korsningar, med trottoarer, trafikljus och övergångställen. De stora motorlederna vill han inte röra, men så fort man kör av dem ska trafikrytm och stadslandskap förändras radikalt.
För att det ska realiseras i svenska städer måste hastigheterna sänkas och dagens regelverk - med allt från partikelhalter till övergångställen - göras om i grunden. Bilden av "strips" i Sverige är mycket tilltalande, men motståndet sitter knappast bara i rester av SCAFT-tänkandet utan också i folkhälsoperspektivet.
En annan fråga är förstås hur trafiksituationen ser ut om 50 år. För att folk ska ge upp den individuella frihet som bilen innebär ska det till politiska påbud. Inget tyder idag på att de kommer, men om klimatpåverkan blir tillräckligt alarmerande kanske statsmännen samlar ihop tillräckligt mycket politiskt mod.
Under tiden fortsätter den tekniska utvecklingen att ta fram miljömässigt bättre bilar (till och med Ferrari blir bränslesnålare). Med tysta elbilar och däck som inte river upp asfalt blir det kanske riktigt drägligt att bo granne med E4:an?
|