|
|
|
Kan motorvägen vara lösningen för Kinas framtid? Konsthögskolans arkitekturstudenter reste till Shanghai och fann svävande trafik och en kvarterstruktur att bygga vidare på i en framtida hållbar stad - efter oljan.
De kinesiska storkvarteren är den första pusselbiten i förslaget om Shanghais framtid som Konsthögskolans arkitekturstudenter målar upp i sitt årslånga arbete om Staden efter oljan. Storkvarteren som de såg ut före och under kommunismen, och som idag transformeras till gated communities med skyskrapor i 30 våningar, omgärdade av murar. När studenterna under våren reste till Shanghai sökte de något som kunde ta dem vidare. De fann motorvägen, ett byggnadsverk som inbegriper både form och energi.
Under ett år har studenterna studerat Shanghai som exempel på hur en megastad kan utvecklas och överleva när de fossila bränslena har tagit slut. Scenariot är att oljan har sinat och energipriset stigit kraftigt till år 2030. Resultatet av kursen, Beyond Oil: Shanghai, är en vision för både ett framtida Shanghai och andra megastäders utveckling.
- Många projekt som talar om framtiden är väldigt utopiska och spektakulära och gestaltas ofta av en flygbild. Vi ville utgå från den stad som finns. I Shanghai finns redan förutsättningar för en mångfacetterad stad, säger arkitekten Jonas Torsvall.
I studenternas förslag finns idén om en loop, ett kretslopp, mellan livsmedel, avfall och energi inom kvarteret men också för service, byte av tid, pengar och tjänster. En sådan byteshandel inom kvarteren fanns tidigare och kan utvecklas, menar studenterna.
Det är kretsloppstankar formulerade på nytt och anpassade till både samtiden och platsen. Studenterna fann i det traditionella Kina en livsstil som var betydligt mer hållbar än det samhälle landet går mot idag. En livsstil där cykeln användes som transportmedel, där allt återanvändes och där byggnader innehöll zoner med olika temperatur. Det är också den täta staden, delvis uppbyggd av självförsörjande storkvarter, som studenterna förespråkar för en framtida hållbar utveckling i Shanghai liksom andra megastäder.
- Mycket av det vi föreslår kan tyckas likna det Kina som kineserna just har lämnat bakom sig, säger arkitekten Johan Berg. Men det är viktigt att inte skapa visioner av det förgångna. Ingen vill bromsa utvecklingen nu. Hållbara idéer måste vara attraktiva för alla, på väg mot en högre levnadsstandard.
Under tio dagar i Shanghai i våras mötte studenterna en fungerande stadsmiljö med en blandning av gammalt och nytt. De upptäckte att shanghaibor ofta flyttar ut privata aktiviteter på gatan och i parken, som att spela Mah-jong, vila i en fåtölj, titta på tv, träna qigong och dansa.
- Det beror delvis på att man i Shanghai är extremt trångbodd, men också på att framförallt äldre människor umgås spontant och ogenerat i det offentliga rummet på ett sätt man sällan ser i Sverige, berättar de.
De såg också hur kineserna satsade på parker och växtlighet.
- Till och med uppe på motorvägarna gick trädgårdsarbetare omkring.
De slogs av hur liten inverkan vägarna ändå hade på stadsstrukturen, byggda mellan 8 och 25 meter över staden.
- Det var förvånansvärt tyst och folk rörde sig obehindrat under vägarna, inte som i Beijing där motorvägarna skär rakt genom staden, säger Per Liedner, arkitekt och en av dem som sedan reste vidare till Beijing för att jämföra de två städerna.
Men att förvandla en energikonsumerande stad som växer med 29,4 invånare per timme och där målet är 30 kvadratmeter bostadsyta per person, till en stad som kan överleva efter oljan, är ändå en utmaning och studenterna citerar Frank Sinatra: "If we can make it here we can make it anywhere".
Under förra året byggdes i Kina 8.300 km ny motorväg. Landet rustar för en bilburen framtid och år 2015 beräknas 130 miljoner bilar finnas i landet. Men vad händer när oljan tar slut? Blir motorvägarna relikter över den fossila tidsåldern eller får de nya roller i den nya hållbara eran, undrar studenterna.
I förslaget förtätas staden bland annat genom att rummen under motorvägar fylls med byggnader, parker kan löpa över trafiken och vatten kan rinna under den. Motorvägen får i förslaget också bära spårbunden trafik i olika former och den kan förse Shanghai med energi som fjärrvärme och fjärrkyla.
Mycket av det som byggs i Shanghai idag är kvarter med ett tiotal skyskrapor på upp till 30 våningar placerade kring en privat park med omgärdande mur. Detta har trots allt rötter i kinesisk planering. De så kallade lilongs, stora kvarter med radhuslängor, byggdes efter västerländskt inflytande och fungerade som byar i staden. Efter revolutionen delades hela samhället in i så kallade danweis kring statligt ägda företag. Storleken på en danwei kunde sammanfalla med lilong-kvarteret. Alla invånare tillhörde en danwei där de bodde och arbetade.
Under senare år har allt fler privata ägare tagit över exploateringen av kvarteren. Idag rivs många lilongs och ersätts av xiaoqus, områden med skyskrapor. Studenterna beskriver hur de upplever Shanghai idag som en heterogen, blandad stad, men att det beror på att staden förvandlas från en homogen stadsform till en annan. De vill uppmuntra till en mer blandad stad som är tät men både hög och låg för att kunna rymma olika livsstilar och nödvändiga förändringar efter oljan.
- Idag byggs mest höga byggnader i Shanghai. Vi föreslår att man istället fyller i där det går för att skapa en tätare stad med större mångfald, säger Per Liedner.
Gruppen arbetade i och med stadsdelen Luwan, strax intill området för World Expo 2010, ett av 18 administrativa distrikt i Shanghai. Fram till resan i våras arbetade gruppen med research med hjälp av bland annat Google Earth, som visar mycket av det som inte kan studeras på plats. De kartlade stadsdelen, dess energikonsekvenser och förluster.
De arbetade också med framtidsscenarier utifrån fotografier av fyra verkliga familjer med olika förutsättningar i Shanghai och hur deras liv skulle gestalta sig år 2030, när oljan kanske har sinat. Från en välutbildad och välbärgad ung kvinna som rör sig mellan slutna klubbar i staden till en fattig familj som använder och är mer beroende av det offentliga rummet.
- Med minskad energitillgång får vi kanske ett hårdare samhälle, funderar studenterna.
Kanske kommer vi inte att kunna resa? Blir samhället ännu mer segregerat?
På plats i Luwan presenterade studenterna sitt projekt för stadsbyggnadsansvarig i distriktet och för studenter från olika discipliner på universitet.
- Studenterna var nyfikna på vårt sätt att tänka och de är förväntansfulla inför den snabba utvecklingen i Kina. Samtidigt märks en sorg över att de äldre miljöerna försvinner, berättar Henrietta Palmer, professor på KKH Arkitektur och ansvarig för kursen. Här levs så många parallella liv. De äldre som levt under kommunisttiden och de unga på väg att bli världsmedborgare. De unga studenterna uttryckte en frustration och förvirring i detta nya Kina.
Luwan delas i deras förslag in i 117 storkvarter som bygger på ett befintligt stadsmönster. Fem av kvarteren har studerats djupare och olika typologier föreslås för dessa.
De kallar den nya staden för Syn City, från syn- som i synkroniserad, synergi, syntes etc och en parafras på Sin Ciy, Shanghais klassiska öknamn. En stad där man gör det mesta av tillgängliga resurser, där man optimerar användningen av rum och där marken utnyttjas mer och bättre för byggnader, grönstråk, offentliga platser och kommunikation.
De har tagit fasta på storkvarteret på 5.000 personer som en spelbricka. Kvarteren är självständiga men drar nytta av varandra i en synergieffekt. Olika kvarter kan ha olika inriktning, som odling, hantverk eller business. Inom varje kvarter tas alla resurser och intressen tillvara med lokala biogasanläggningar för organiskt avfall och återanvändning av gråvatten som exempel.
- Vi vill dra storkvarteret ett steg längre och talar om konceptet syncell, en sammansmältning av orden synergi och cell, berättar planarkitekten Jonas Claesson.
Syncellen handlar om att utveckla staden från vad den är idag, på egna villkor, att få synergieffekter genom att dubbelutnyttja rum och funktioner. Begreppet syncell finns övergripande i hela projektet som sedan delats in i tre delar. Energi och ekonomi, mobilitet och arkitektur.
Projektet Syn City har inte bara en akademisk karaktär, det är förankrat i en kinesisk verklighet. Gruppen har hela tiden haft kontakt med stadsbyggnadskontoret för Luwan och med lokala arkitekter. Snart publiceras projektet troligen i Urban China, en arkitekturtidning som säljs på gatorna i hela Kina och som vänder sig till allmänheten. I november 2008 presenteras också projektet på World Urban Forum i Nanjing.